Det tar tid, ha tålamod. Magen ryker sist. Kör på som du gör.
Annars är logiken mindre in och mer ut, eftersom man får ta konsekvensen av att man tidigare haft det omvända och lagt på sig extrakilon pga det.
Det är jättebra, jag hade säkerligen gjort det själv om jag brydde mig om vad män tycker. Men nu är jag 48, och gav upp män helt för några år sedan. Och har inget intresse romantiskt för män.
Dessutom levde jag ihop med en väldigt destruktiv man som räknade varje kalori jag åt och anmärkte direkt att jag kommer bli tjock. Var nära få en ärftlig och bli psykiskt sjuk.
Finns inga män i dagens samhälle som är värt det. Det sorgliga är när man inser att alla män älskar din perfekta smala kropp och inte dig som person. Män kan inte älska på djupet.
Nu äter jag vad jag vill, när jag vill. Aldrig behöva stressa över att vara perfekt nog, smal nog för en man. Mage har jag också. Kvinnor är väldigt förtryckta och styrda inom detta. Dom påstår att det är hälsobundet, men i majoriteten av fallen. Handlar det om press, att vara perfekt i kroppen så män ska vilja ha dom.
Där skattar jag mig lycklig som lyckats ta mig ur det. Men grattis till dig
Tack för fler tips!
Nja, smal är jag inte men inte kraftigt överviktig heller. Mullig med timglasfigur skulle man kunna säga om jag ska beskriva min kroppsform.Stark beror ju på vad man jämför med. Jag kör till exempel 100 kilo i benpress men är svagare i armarna.
Jag har aldrig haft mage tidigare. Den var platt även efter graviditeten så jag skulle nog inte säga att jag är byggd så.
Magen kom senare och är antagligen en kombination av depression, dålig mathållning, extrem stress, hypotereos och hormoner. Jag är säkert i klimakteriet även om jag inte upplever så många symtom av det.
Jag märker att midjan, överkroppen och benen har blivit lite smalare men magen och armarna gör trögare, även om jag känner att jag är starkare i musklerna även där nu.
Långa promenader har inte gjort någon skillnad för mig och då är ändå vandring ett av mina intressen.
Fast att säga att man är skapt sån är bara ett sätt att acceptera det. Vissa säger att dom inte kan rita, men om dom la ner tid på det så skulle dom bli bra mycket bättre.
Dock kvarstår frågan vilken nivå du vill hålla, det är upp till dig, men att säga att man är skapt sån och att det inte går att påverka är skitsnack.