Från 3-4 barn hur var det?
Hej!
Ni som gått från 3 till 4 barn hur var det? Då menar jag förutom en större bil och kanske större hus/lägenhet vad var det som var positivt/negativt med det hela? Berätta gärna allt.
-
-
Svar på tråden Från 3-4 barn hur var det?
-
Jag tyckte inte det var någon större omställning.
sen blev det för oss fort så att yngsta som var enkel liksom kom ifatt trean som varit våran största utmaning hur mycket som behövde passas så det kändes knappt som att hon tillförde någon komplexitet.
Jag har gillat dynamiken i syskonskaran med fyra barn. Det blir flytande vilka konstellationer man använder. Rättvisa blir på något sätt ett enkelt för att det aldrig är helt rättvist. Ibland får en, ibland två (men inte samma två). Får en åka på badhuset med en kompis drar man inte alltid iväg de andra för att skapa rättvisa. Det blir ohållbart och därmed enkelt.
Har ett syskon en period av taskigt uppförande är det tre andra som kan parera det.
nu är mina stora, mellan 15 och 21. Äldsta sa för något år sen till tvåan. Tänk om mamma och pappa bara skaffat två barn, då hade det bara varit du och jag. Vad tråkigt det hade varit. -
Låter precis nästan som jag tänkt mig. Jag var precis fått tredje så kan inte säga att det är enkelt ännu men wow vad man är trygg i sin roll och barnen som är 4 och 6 är mer självgående och jag känner inte att det är så jobbigt som när dom två var små. känns nästan som att det är lättare idag men som sagt så har ju minsta inte funnits så länge så kanske blir jobbigare sen! Vi var egentligen klara med två men jag ville så gärna ha ett tredje och nu känns känslan ännu starkare som att tre är fel ?siffra? utan dom ska vara två och två istället. Tycker det är så tråkigt dock hur f kryckor att oj har du tre barn som att det är jättemycket. Man blir lätt dömdcosinus skrev 2025-11-02 21:47:27 följande:
Jag tyckte inte det var någon större omställning.
sen blev det för oss fort så att yngsta som var enkel liksom kom ifatt trean som varit våran största utmaning hur mycket som behövde passas så det kändes knappt som att hon tillförde någon komplexitet.
Jag har gillat dynamiken i syskonskaran med fyra barn. Det blir flytande vilka konstellationer man använder. Rättvisa blir på något sätt ett enkelt för att det aldrig är helt rättvist. Ibland får en, ibland två (men inte samma två). Får en åka på badhuset med en kompis drar man inte alltid iväg de andra för att skapa rättvisa. Det blir ohållbart och därmed enkelt.
Har ett syskon en period av taskigt uppförande är det tre andra som kan parera det.
nu är mina stora, mellan 15 och 21. Äldsta sa för något år sen till tvåan. Tänk om mamma och pappa bara skaffat två barn, då hade det bara varit du och jag. Vad tråkigt det hade varit.