Önskar ni att ni var av motsatt kön ibland?

Både ja och nej.. Jag känner att män har det lättare på många sätt men samtidigt vet jag inte om jag skulle vilja byta. När det gäller det här med barn har ju män det mycket lättare. Vi offrar så mycket , vår kropp , tid , karriär .. Det är ju iförsej ett val också, jag har valt att skaffa fyra barn (två gemensamma med sambon). 

När jag ser honom leva nästan precis som vanligt fast vi har en bebis och en 3-åring, gå ut med kompisar, jobba.. då kan jag ibland känna att det hade varit lättare att vara man. Man kan liksom få allt det med barn utan att behöva offra så mycket. Och så blir man höjd till skyarna för minsta lilla, typ att man byter en blöja. Och kan prata om hur fantastiskt det är att ha barn.. Har sett det i trådar på olika forum, bland annat en man som försökte övertala folk att skaffa bar, man såg direkt på sättet han beskrev det att det var en pappa och inte en mamma. De kan liksom vara med på det roliga och ofta slippa det jobbigaste. Kan ha hur många barn som helst utan att det påverkar deras kropp. Jag har fött ett barn vanligt och gjort 3 snitt , båda sätten är ganska hemska ärligt talat. 

Samtidigt, när jag ligger här och ammar yngsta som är 9 månader gammal skulle jag inte vilja byta. 

Sen en liten disclaimer, alla har ju inte det så här med fördelningen, det finns såklart pappor som gör mer jobb med barnen och i hemmet än mamman. Och alla ammar inte så då är man inte lika låst. Nu tänker jag mest på min egen situation. 

Kraven är nu definitivt lägre på pappor iallafall skulle jag säga. Menar inte att jag höjer mina barns pappa till skyarna så fort han gör minsta lilla men ibland känns det som att det är så folk ser på pappor om man kollar på typ artiklar i tidningar osv. Typ att man kan läsa om en kändis , hur fantastisk och närvarande pappa han är för att han blir fotad när han är ute och gör något med sina barn. Medan man oftast inte läser samma sak om mammor .

Och ja såklart är det jag som möjliggör att han kan leva nästan som vanligt eftersom jag är hemma med barnen. Men någon måste ju vara det. Jag ammar ju så svårare för mig att lämna. Visst hjälper han till också och jag kan göra saker utan barnen ibland men då måste jag liksom fråga långt i förväg och förbereda. 

Och ja det är ju så det är i just mitt förhållande och gäller inte alla. Men att det är kvinnor som bär och föder barnen kommer man inte ifrån. Och det finns inget lätt sätt att föda barn även om vissa som tjatar om ?Rätten till kejsarsnitt? verkar tro det. Jag har gjort båda som sagt och de är nästan ungefär lika hemska fast på olika sätt. Så när det gäller den biten kanske det inte skulle vara helt fel att vara man istället. Att ha barn men slippa vara gravid och föda :) 

Så kan det kanske vara.. Fast det beror på också , kraven på kvinnor är högre när det gäller vissa saker och kraven på män högre när det gäller andra. Vilka aspekter tänker du på där kraven är högre för män?

Det jag kan komma på är väl till exempel att män gärna ska vara fysiskt starka , orädda , kanske något högre krav att göra karriär och tjäna bra. 
Men kvinnor har nog högre krav på oss när det gäller utseende till exempel. Och som du säger, ta hand om barn. Vi blir inte höjda till skyarna för att vi typ leker med våra barn eller byter blöjor. 

Såklart kan man strunta i kraven (inte att ta hand om barn då , det måste man ju göra) men pratar om vad som förväntas av oss. 

Och jag är verkligen inte någon extremfeminist som hatar män, jag har själv en son och jag vill såklart att han ska få ett bra liv. Jag svarade väl mest på TS fråga .. och just när det gäller hela grejen med att ha barn så är det lättare för män :) Om man bortser från allt annat så slipper de ju som sagt bära och föda barnen iallafall.