Du duger som du är. Tidernas största bluff?
Sanningen är att ofta duger du bara som den bästa och mest fräscha versionen av dig själv. Annars är det ju mest en klyscha som folk drar till med, ofta som ett sätt att försöka vara "snälla" även mot personer som varken har social status eller utseendemässiga fördelar.
Det finns de som byter personlighet rätt radikalt beroende på om de är på sin arbetsplats eller hemma. På arbetsplatsen är de uppfräschade, propra, positiva och försöker visa sig från sina bästa och mest attraherande sidor. Sen när de kommer hem sadlar de om till mjukbyxor eller pyjamas. Går och småäter ur kylskåpet och skafferiet och rapar, fiser och kliar sig lite överallt på kroppen. Hade de kommit så till sina arbetsplatser hade de antagligen fått kicken direkt.
De personer som kan vara och se ut lite som de vill och tycker utan att bli dömda har ofta haft ett starkr socialt nätverk från början, och behöver därför inte oroa sig för att folk i deras omgivning ska tycka illa om dem.
Vid 25 var jag orolig för sådant. Dom flesta vuxna som kommit upp i ålder är inte så där osäkra. Även om dom finns, dom tycker jag genuint synd om. För dessa människor vänder ut och in på sig själva. Livrädda för att inte passa in och för att sticka ut. Det är riktigt tråkiga och färglösa personer enligt mig själv.. Jag tycker om personer som vågar gå sin egen väg, det tyder oftast på en stark karaktär/individ som intet lättpåverkad av tex sin omgivning.