Jag börjar få pappalängtan

Orealistiskt råd. Ensamstående pappor får adoptera enligt svensk lag, men det finns knappast några "givarländer" som tillåter det, och adoptionsmarknaden har minskat mycket för alla. Svenska myndigheter mortarbetar nu utlandsadoption, och givarländerna har blivit bättre på att ta hand om sina oönskade barn inom landet (vilket naturligtvis är det bästa för barnen också). 

De ensamstående män som ändå adopterat, brukar vara rika och ha förutsättningar att bo i ett annat land under en längre tid och köpa sig ett medborgarskap där, så att de kan adoptera inom det landet. Sedan flyttar de tillbaka hit med barnet. Men det är ju en mycket lång och dyr process, och något säger mig att TS inte har de förutsättningarna. Kanske om han kan arbeta som digital nomad några år i Thailand t.ex.?

Du är i precis rätt ålder för en massa barnlösa kvinnor som börjar bli desperata och villiga att sänka sina krav. Och nu säger jag inte att man måste vara desperat och beredd att sänka sina krav för att bli tillsammans med dig, utan det är den bild du själv förmedlar. Som kan bero på dåligt självförtroende mer än på brister i utseende t.ex.. Det kan vi ju inte veta här eftersom vi inte har några foton eller videos på dig. 

Om jag var du, skulle jag i alla fall skriva ut i min presentation att jag längtar efter barn och vill ha det snarast. Det i sig kommer att locka barnlösa kvinnor mellan 33-40, för de vet att de inte har någon tid att vinka på. Och ofta har de redan dåliga erfarenheter av "kanske-männen", som säger att de KANSKE vill ha barn SEDAN - men skjuter upp och skjuter upp medan kvinnans kanske sista ägg går åt. Bara det att du VET att du vill ha barn och vill ha det NU kommer att vara en mycket stor fördel för dig i det spelet, du behöver bara vara tydlig med det!

Kanske kan du även nöja dig med en kvinna som har ett barn sedan förr, om hon är villig att föda dig två stycken? I så fall får du ännu lättare, för ensamma mammor har inte lika bra marknad som barnfria kvinnor. 

Vi kanske lever i olika socioekonomiska strata?

Jag känner massor av kvinnor som haft drömmen om Mannen som de ska ha Kärnfamiljen med, och därför har de väntat... inte förrän de börjar bli oroliga för att det ska bli försent - d.v.s. runt 35 - fattar de beslutet att nöja sig med en man som egentligen inte når upp till ribban (som kan ha varit mer eller mindre orealistisk från början). Du umgås antagligen i kretsar där man kn*llar runt från tidiga tonåren, och får barn lite hit och dit med vem som helst, det första redan mellan 16 och 18..?

Då kan jag tänka mig att de som lever i de kretsarna men själva inte kunnat eller velat få barn, känner sig jättegamla och "färdiga" vid 40 när systrarna och väninnorna redan är mormödrar...

Fast MAJORITETEN - nu ljuger du ju! Risken för att få ett barn med DS vid 40 är fortfarande bara en procent, och om man kan tänka sig abort finns det fosterdiagnostik nu. De allra flesta som föder DS-barn idag är faktiskt ynga/yngre, för att de inte erbjuds fosterdiagnostik och inte kan eller vill betala själva. 

ADHD - det stämmer inte heller, i min erfarenhet är det unga mammors barn som diagnosticeras med ADHD. Och där kan man förstås diskutera hur länge som helst, om det verkligen är något medfött fel på ungen, eller om problemen beror på hemmiljön med ständigt nya styvpappor, halvsyskon, styvsyskon o.s.v..

Det där stämmer ju inte heller, var FÅR ni allt ifrån? Det enda som finns är någon studie om att risken för autism ökar EN LITEN ANING om fadern är över 40 (eller om det var 45), men jag undrar om den ens var statistiskt säkerställd..? För man måste ju även titta på VILKA som skaffar barn sent, d.v.s. det kan vara deras gener (som finns där hela tiden) som orsakar autism, och inte det faktum att mannen har blivit äldre.

Jag kan tänka mig att många män med Asperger skaffar barn relativt sent idag, då de först pluggar till civilingenjör, läkare eller liknande, och även ägnar mycket tid i ungdomen åt sina nördiga intressen - d.v.s. de råkar inte bara göra någon tjej gravid i tonåren, som de populära och sociala killarna på ungdomsgården. Men bland dessa senare blir det i stället ofta andra problem, med ett rörigt socialt liv, barn hit och dit, kriminalitet och missbruk o.s.v..

Och sedan detta med åldersskillnaden, det stämmer ju inte alls. Tvärtom är det bättre om mamman är så ung som möjligt, ifall mannen är äldre. Så att hon inte redan får kromosomfel i sina ägg vid meiosen, och han vid spermiebildningen...

Som sagt: var FÅR ni allt ifrån, vissa av er här?

Men ge en länk till en studie då. Du kan ju inte bara vräka ur dig konstiga saker utan att ge något bevis för det. Hur skulle den mekanismen fungera, menar du? Det är precis tvärtom: vill du som lite äldre ha chansen till ett friskt barn, så är en partner i sin bästa fertila ålder (ungefär mellan 18-25) det bästa rent biologiskt. Sedan är det en annan sak att det kanske inte är lämpligt socialt och praktiskt i vår kultur.