Min man puttade mig

Men jag menade att det är bättre att lämna bostaden om man märker att den andra håller på att tappa kontrollen. Nej det ska verkligen inte behövas men de-eskalering är klokt.

Jag har aldrig någonsin burit hand på en kvinna.
Men för ett par år sedan hade jag en dröm om att någon bröt sig in i en husvagn där vi sov.
Fanns ingen koppling till vår egen vagn alls,
Vi låg dessutom herma i egna sängar
I min värld - någon bröt sig in och jag spöade till fanskapet för att skydda mig och min kvinna.
Resultatet - jag spöade till min kvinna.
Så många år sedan och hon är helt ok med det men ....det gnager som fan i mig.

Du borde låta honom gå iväg och sen snacka om vad som hände när det har lugnat ner sig. Självklart borde han inte ha knuffat dig men det blev säkert för mycket för honom. Sök nån slags hjälp. Familjerådgivning kanske. 

Timeout är en bra regel att ha när man grälar. Man kan ge en varning först, man kan säga till varandra att vara tyst och äta nåt om man är extra irriterad pga hunger. Men om det inte hjälper och man håller på att bli för arg så är det timeout.

När någon av parterna säger timeout så får man vara i olika rum, ingen får förfölja eller fortsätta tjafsa då. Man lugnar ner sig och det är den som begärt timeout som bestämmer när den kan fortsätta samtalet lugnt och utan överdrifter och påhopp.

Vi har också lagt till att om någon säger "alltid" eller "aldrig" så är det automatiskt timeout. För det är mycket sällan så att någon aldrig tar ut soporna eller alltid glömmer barnens träningsväskor.

Med timeout följer också att man måste stanna kvar i huset och inte dra väg, för att kunna avveckla ett flyktbeteende som inte löser något. Den andra måste känna en trygghet i att du står kvar i relationen, även om ni just nu inte är överens.

Timeouten ägnar jag ofta åt att tänka ut vilken grundläggande känsla som egentligen ledde till konflikten. Känner jag mig inte lyssnad på, inte respekterad? Är jag rädd för att bli övergiven? Känner jag att min partner inte har empati när jag har det tufft? Känner jag mig utmattad- vi kanske båda två är utmattade i stunden och frustrationen över det blir för mycket?

För oftast handlar det inte om att tvätten glömdes i maskinen ett dygn eller att den ena ska på afterwork och ha kul medan den andre får natta tre ungar själv, utan om att se varandras behov, lyssna och hjälpas åt.

Respekt och omtanke är det som håller kärleken vid liv. Tappar man dem ligger relationen i respirator ganska snart.

Du kanske ska sluta provocera problem.

Varför bråkade du inför ert barn?

Du säger också att du ?vet att det inte är misshandel?, men samtidigt beskriver du att han puttade dig och kastade dig i sängen. Det är en form av fysiskt våld, oavsett om du tycker det ?inte var så farligt?. Att förminska sådana handlingar är ett mönster som kan leda till att man accepterar mer än man borde.

Det låter som att ni båda fastnat i destruktiva beteenden, han flyr, du konfronterar, och ni triggar varandra. Så länge det mönstret fortsätter kommer det inte att bli bättre. Om ni vill fortsätta tillsammans behövs professionell hjälp, annars är det nog bättre att ta ett steg bort från varandra innan det händer något värre.

Jag vill tillägga att gå iväg, säga att han inte vill prata mer etc är hans strategier som han kör alltid. Och jag får bara bita ihop och svälja det.  Därav triggade det mitt beteende att gå efter honom. 

Förstår att det inte var bra heller. 

men nu har jag mått dåligt länge, känns som något slags eftervåld att han inte erkänner det han gjort som fel eller säger förlåt ens. Jag förstår nu varför man vill ha upprättelse om man utsatts för något. 

innan tänkte jag mest att det är lika bra att gå vidare.