• Anonym (Disktrasan)

    100%?

    Jag började nyss jobba 100% och det var som en käftsmäll. Mannen jag dejtar och som jag hoppas att det blir seriöst med på riktigt svarade inte riktigt som jag ville?.
    Jag sa att jag inte tror att jag vill jobba 100% då jag inte hinner hålla efter hemma och knappt hinner träffa barnen.  Jag hoppades han skulle säga ? men älskling,du kan ju jobba 80% sen så du kan umgås med mig och dina barn?,typ. Hahaha! Nej. Såklart svarade han istället ?Nämen kämpa på. Du hinner ju städa och träffa barnen då du är ledig?. 


    Mitt humör sjönk som betong. Känns inte direkt som han vill ha en framtid med mig öht. Vi kommer ju aldrig hinna ses heller. :(
    Överdriver jag?

  • Svar på tråden 100%?
  • Anonym (M)

    Han trodde väl att du vill arbeta heltid. Om du inte vill det, varför gör du det?

  • Tow2Mater

    Klart han drar öronen åt sig då han hör något som kan indikera han kan måsta bära en större ekonomisk börda än det som kan anses det normala ifall ni blir seriösa och kanske så småningom sambos. Det är normalt att jobba heltid. Tror du verkligen folk som jobbar heltid inte har tid att ses eller umgås med sina barn?

    Klart du ska jobba deltid om du hellre vill det, men förvänta inte att en partner automatiskt ska bidra mer ekonomiskt till ett eventuellt kommande gemensamt liv p g a det. Det bör ni prata om ifall ni ska bli seriösa.

  • Anonym (noname)

    Nu vet vi ju inte vad det är för jobb du har, det är inte oviktigt i sammanhanget. Heltid är normalt, men har du ett påfrestande jobb, fysiskt, psykiskt och har råd att jobba 80%, så gör det då. Men du kan inte förvänta dig att att en dejt och presumtiv sambo ska applådera att möjligen få dra ett tyngre lass för att du inte orkar, vill eller kan jobba 100%  Han kommer att dra och det skulle ärligen även jag ha gjort. Mjlligen hållit kvar nån sorts särbostatus, men inte sammanbott.

  • Anonym (V)

    Han ville väl peppa dig kanske För väldigt många ser vardagen ut så här. Du bestämmer själv hur mycket du ska/måste jobba. 

  • Anonym

    Herrejösses... är du så trött och sjuk att du inte pallar med en heltid så får du besöka en läkare och få hjälp.

    Förstår honom, hade inte varit intresserad av att ens dejta vidare faktiskt.

    Mvh, en som jobbat heltid 100% av arbetslivet som startade någon gång på 80-talet. Även när jag var trött under småbarnsåren.

  • enola

    Ja, det är normalt att jobba heltid. Det är också normalt att inte göra det. Är man ensamstående med barn så är det väl inte så konstigt att vilja jobba lite mindre för att få mer tid för barnen och hemmet. Har man ekonomin och möjligheten så är det väl jättebra.
    Det är ju inget som säger att TS måste fortsätta jobba deltid i all framtid, eller att hon måste bli försörjd av en eventuell sambo. Ingen av oss vet hur mycket TS tjänar. Hon kanske har högre lön än dejten och därmed ändå tjänar lika mycket på sina 80%. Om hon som ensamstående mamma har råd att jobba 80% lever hon sannolikt inte på minimilön. 
    Var inte så jäkla snabba med att döma!

  • Anonym (KO)

    Vill du att din partner ska lägga sig i hur mycket du jobbar?
    Vill man bara bli seriös med någon som jobbar 80%?
    Har du råd att jobba 80% eller hade du tänkt dig att han skulle erbjuda sig att försörja dig och dina barn?

  • Anonym (K)

    Klart att du hinner hålla efter hemma och även kunna umgås med barnen när du jobbar heltid. Det handlar om att prioritera de viktigaste sakerna.


    Fast om du anser att man måste städa varje dag eller flera gånger/vecka med att dammsuga och moppa golvet etc så förstår jag att du inte hinner med. 

    De viktigaste är ju att diska och laga mat var dag odammsuga, plocka undan och torka av vid behov där det behövs. 


     

  • Trent

    Oj vilken otur du hade i ditt fiktiva scenario. Men eftersom det är fantasi kan du ju ändra till att du antingen tyckte det var lätt att jobba heltid eller att han också jobbar 80%. Bara som exempel alltså.

  • Anonym (Hmm..,,)

    Fattar inte? Typ alla jag känner arbetar heltid.  Själv var jag ensamstående från BB och jobbade heltid från 1 års ålder när barnet började på förskola.
    Antar att du också har barn på heltid utan avlastning? Det är tungt, men det är fortfarande ditt val att skaffa barn, ansvar för ekonomi, skötsel av ett hem och passning av barn är ditt- enbart ditt oavsett partner.

    Klarar du inte det får du söka hjälp hos soc, boendestöd eller nåt? 
    Hans svar var helt rätt, tror som nån annan skrev att han ville peppa dig att du såklart kommer klara det galant.
    Men om jag vore din partner och fick höra dina tankegångar och planer hade jag lämnat dig direkt. Hjälper gärna till, men inte om det är anledningen till att min partner vill vara med mig. För precis så låter det.

    Hur gamla och hur många barn handlar det om?

Svar på tråden 100%?