100%?

Tror kanske inte att det här är en riktig tråd, men OM det är det så undrar jag lite hur du tänker. Ska en kille som du dejtar vilja försörja dig, menar du? Är det så dina relationer brukar se ut? 

Förstår absolut om du vill gå ner i tid men det är ditt beslut och ingen annans. Eftersom du har barn är det superviktigt att du står på egna ben.

Det är uppenbart inte en riktigt tråd. Ts vill kunna använda denna tråd för att starta en annan tråd om hur dåliga kvinnor är. 

Alternativt själv dyka upp i denna tråd under annat namn och vara "upprörd" över kvinnors orimliga beteenden.

Jag blir alltid irriterad på folk som skriver att något är "normalt" bara för att de själva gör något. Jag tycker inte alls att det är särskilt "normalt" att som mamma jobba heltid när man har småbarn eller yngre barn, det är nätt och jämnt att man orkar det och barnen blir lidande. 

....MEN är man ensamstående så har man kanske inte så mycket val, och man kan inte begära att en ny partner som inte är pappa till barnen ska kompensera för detta. Det kanske var det han var orolig för, att du "kollade läget"? 

Har du förresten räknat på bostadsbidraget? Det är möjligt att ditt bostadsbidrag går upp så mycket om du går ner till 80 procent, att det inte gör så stor skillnad. Och barnens pappa - kan inte han hjälpa till litet? Jag förutsätter att han betalar underhåll för barnen, men vi har ganska låga obligatoriska underhåll i Sverige jämfört med många andra länder (Storbritannien, Tyskland, Österrike och Schweiz, USA). Om han tjänar bra är det inte alls fel om han bidrar lite mer frivilligt. Hur eller hur, så har han ett mycket större moraliskt ansvar för dig och dina barn och er situation, än vad den här nye killen har. 

Med detta sagt, så KAN det vara så att din nye är empatilös eller socialt klumpig i största allmänhet. Jag har också fått sådana oförstående/okänsliga kommentarer av män jag börjat träffa när jag beklagat mig över något och förväntat mig lite stöd, även om det gällt andra saker, och känslorna svalnar ju ganska rejält då. Eller ÄNNU värre, kommer t.ex. ihåg när jag vikarierade som lärare ett tag, och hade stora problem med elever som inte ville sitta still och hålla tyst och göra de uppgifter jag lagt fram för dem. Då sa mannen jag dejtade: "Då är du en DÅLIG lärare."  Efter det trodde han att det skulle bli ligga av. Det blev det inte... 

Men ställ inte frågor som du kan få svar på som du inte vill ha, är enklaste rådet. Eftersom ni inte bor ihop utgår jag ifrån att ni heller inte har gemensam ekonomi, så vad spelar det då i sak för roll vad han tycker eller inte? Det är din ekonomi, du som ska se till att pengarna räcker och ekonomin går runt. Finns ingen orsak att hänga upp sig på ingenting.

Det tror jag också att det är.

Fiktiva scenario? 

Jag tycker hans svar är fullt normalt.

Han har ju heller inget att säga till om saken så länge du inte förväntar dig bli försörjd av honom. Och det är ju inte konstigt att det får honom att dra åt sig öronen.

Du har verkligen foliehatten på plats. 

Högst rimligt svar.

Har du varit sjukskriven tidigare eller varför jobbade dj inte heltid? Kan du utbilda dig och byta till ett bättre betalt jobb så deltid räcker?

Men om jag har 80 k i lön och tycker att det blir skyhög skatt och jag klarar mig bra på 64 k, ska en sambo egentligen tycka så mycket om det om han själv drar in mindre?

?

Om du hade svarat på något annat svar också hade din trovärdighet ökat, marginellt.

Ja- är problemet enligt er som kommenterar att en person vill jobba deltid i sig, eller handlar det bara om pengar in?

För min del handlar det om TS reaktion på hans svar. 

Enligt mig ett helt rimligt svar. Hon väljer att arbeta 100%, antagligen för att hon måste. Då peppar han henne, när hon är negativ. 

Om det är så att hon måste pga ekonomi, så är det väl inte juste att säga att hon ska arbeta 80%, hur ska hon klara sig ekonomiskt då?

Enligt TS är väl problemet att hon inte tjänar tillräckligt på deltid och är besviken att killen hon dejtar (dejtar, inte sambo) inte vill försörja henne.

Fan vad alla var hurtiga och duktiga här inne då! Tror ni att ni får en liten guldstjärna när ni sliter ut er på era jobb 40 timmar i veckan och sen skryter om det på familjeliv?

Det är drygt att jobba 100% och ja - det är jobbigt att få vardagen att gå ihop speciellt med barn när man jobbar så pass mycket.

Inför 6 timmars arbetsdag som standard!

Ni bor tydligen inte tillsammans. Då påverkas inte han. frågan är om du orkar städa och fixa om du inte mår bra. 

Men jag förstår dig till 100%.  Är man ett par som bor tillsammans kan det vara en bra lösning att en jobbar lite färre timmar och istället sköter hem och det övriga som måste ska göras. 

Då har man tid att göra roliga saker tillsammans. 

Man kan ju t.o.m. göra städ och fix under veckan och ha en fri fredag. 

Om det bara är dina barn och inte hans, så kan du förstås inte förvänta dig att han ska sponsra dig och dem. Hur TÄNKER du ens? Utan detta måste du förstås göra upp med dina barn biologiska far om, i så fall. HAN får betala dig mer i underhåll än han gör, så kan du arbeta 80 procent.

Jodå, kanske "en bra lösning" att jobba lite mindre, men inte så bra alls när man sen blir fattigpensionär och inte kan unna sig någonting, inte en skaplig våning, inte ens den kortaste resa och tandläkarräkningen ska vi inte tala om! Ett implantat, en tand, kostar 20.000. Tro heller inte att det är billigt med Hemtjänst och mediciner, jag måste upplysa er alla som till äventyrs tror det.                                                                                                                     Det man kan göra, och ska göra, om man vill ha tid tillsammans med sina barn och ändå arbeta 100% eller kanske lite mer, är att köpa tjänster, städning givetvis där tvätt ingår, köpa matkasse, senaste och bästa diskmaskinen etc  Sen var det ju ett knasigt förslag att den senaste dejten skulle kompensera, ett skämt förstås.                                                                                                                                                                                           Att det finns så många kvinnor som har det dåligt ställt efter att mannen "dragit" hade jag ingen aning om förrän jag började bekanta mig med FL. Någon skrev för ett tag sen att efter att räkningarna var betalda hade hon 4.000 kvar som skulle räcka hela månaden, 2 barn.                                                                                                        Män kan i början av relationen säga något i stil med att "vi kämpar tillsammans, allt vi tjänar är vårt". Det kan snart ändra sig, i varje fall till  50%.. Trist då att mannen inte kompenserat för deltid och särskilt trist att kvinnan inte haft vett nog att begära det. Utan kompensation ingen deltid!