Gå från sambo till särbo

Ja, såklart finns det många fler sidor i relationen som lett till valet att separera boendena och att Sambon inte trivs i vårt gemensamma hem.

Kulturkrock mellan arbetarfamilj och akademiker, sambons psykiska ohälsa och ältande/ångest, upplevda ekonomiska skillnader och hantering av mitt/ditt/vårt och problemet med egna barn och andras ungar och grundsynen på om barnuppfostran är att skapa individer med eller utan klippt navelsträng. 

Men det jag funderade på var om någon har erfarenhet av att backa ett ickefungerande bonusfamiljsprojekt till ett lyckligt  "ses på lediga stunder och göra kul saker"-förhållande. Utan barn med och släkt.

För mina barn är det inget bekymmer om han bor här jämt eller kommer och går lite, men för hans barn gäller att de inte vill dela pappa (eller mamma för den delen) med någon annan som släpps in i hemmet och tar plats eller innebär att man måste "uppföra sig". Och det är fine. Barnen går före oavsett och jag skulle alla gånger lämnat en sambo som mina barn inte ville bo med, oavsett deras anledning. Men jag älskar Sambon likväl och hade gärna velat få det att funka som det var innan vi flyttade ihop alls.