Jag lever i en relation där han vill kontrollera mig genom att; bestämma vilka kollegor jag inte får vara ensam med, när jag får dricka alkohol lr inte, vilken tid jag ska va hemma, hur jag ska bete mig i sociala situationer, med mera. Varje konflikt riktar han mig som bråkstaken och varenda gång ska jag erkänna mina fel och be om ursäkt. Aldrig han. Hans kärlek till mig känns som på nåder, liksom den finns bara om jag anpassar mig efter vad han tycker är rätt i alla lägen. Jag är så trött på detta. Undrar därför om någon här vet med sig om sin kontrollerande sida och vill dela med sig av orsaken till beteendet? Grundar sig kontrollen verkligen ur kärlek? Jag har svårt att tro det.
