Inlägg från: Anonym (Samverkan) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Samverkan)

    Ni inom socialtjänst och vård, varför är ni så usla?

    Jag riktar mig främst till er på SSK-nivå eller högre inom vården samt biståndshandläggare och deras chefer inom socialtjänsten, men även till relaterade tjänstemän på Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.

    Varför är ni så genomusla och urkassa på rehabilitering och samverkan?

    Jag har bott i 4 olika kommuner i två olika län. Sjukhusen är i regel bra på detta, men så fort man kommer ut lokalt, till vårdcentralerna och socialtjänsten på kommunen så är 70 % av vårdcentralernas personal (läkare, psykologer, kuratorer och sjuksköterskor) ovilliga. Socialtjänsten får man ligga på och tjata i månader eller t.o.m. år och kanske lyckas man få till ett möte, men någon egentlig samverkan sker inte, så socialtjänsten brister i detta till 100 %.

    Det är ju inte så att det saknas lagar och annan reglering som ger er ett ansvar för detta...


     Hälso- och sjukvårdslagen
    2 kap. 7 §
    3 kap. 1?2 §§
    7 kap. 3 §
    16 kap. 3 §
    Socialtjänstlagen (SoL, 2001:453)
    2 kap. 7 §
    3 kap. 3 §
    5 kap. 7 §
    11 kap. 6 §
    Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS, 1993:387)
    6 §, 15 § och 9 a?9 g §§
    Patientlagen (2014:821)
    3 kap. 1?2 §§
    6 kap. 5?6 §§


    Lag om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård (2017:612)
    3 kap. 1?4 §§
    4 kap. 1?5 §§
    5 kap. 1?3 §§


    Smittskyddslagen (2004:168)


    2 kap. 2?3 §§


    Förordning (2011:635) om behörighet för kommuner och regioner att ingå överenskommelser om samverkan


    1?4 §§


    SOSFS 2005:12 ? Socialstyrelsens föreskrifter om rehabilitering
    3-7 kap.


    SOSFS 2011:9 ? Ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete
    3 kap. 1?3 §§
    5 kap.


    SOSFS 2014:4 ? Samordnad individuell plan (SIP)
    2 kap. 1 §
    3 kap. 1?5 §§
    4 kap. 1?4 §§


    SOSFS 2017:33 ? Utskrivning från sluten hälso- och sjukvård


    Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1998:12) om rehabilitering


    Vägledning 2010:1 ? Rehabilitering


    Nationella riktlinjer (Socialstyrelsen)  


    Att försöka samarbeta med er för en rehabilitering är som att försöka spela en fotbollsmatch...
    -där majoriteten av spelarna inte ens vill vara på planen samtidigt
    -där spelarna inte klarar av att föra bollen framåt och passa sina medspelare, utan sparkar bara bort bollen för andra att jaga
    -där de fåtal gånger ni lyckas göra mål så är alltför många av dem i fel mål, utan att de förstår att de gjort självmål

    Fattar ni att en sådan fotbollsmatch inte går att vinna?

    Är det en brist på vilja, kompetens eller resurser?

    Fattar ni vad detta kostar samhället?

    Fattar ni hur mycket personligt lidande detta medför?
  • Svar på tråden Ni inom socialtjänst och vård, varför är ni så usla?
  • Anonym (Samverkan)
    Anonym (Vera) skrev 2025-11-16 16:14:10 följande:

    Samordning är svårt. Organisera är svårt. Att få med alla spelare på banan är svårt. Om allt detta vore så lätt, varför kan du inte styra upp ditt liv själv? 


    Människor är inte perfekta, livet kommer aldrig flyta på utan grus och gnissel. Man får lära sig att acceptera verkligheten som den är och arbeta därifrån 


    Varför är det svårt, även för professionella som har det som en av sina arbetsuppgifter och just bara inom delar av den offentliga sektorn?

    Inom den privata sektorn klarar man ju av det, annars kulle det inte kunna byggas några hus, vägar, järnvägar, broar, tunnlar e.t.c.

    På sjukhusen klarar man också av det.

    På skolor klarar man av det.

    Polisen klarar av det.

    Försvaret klarar av det.

    I många verksamheter är det nödvändigt att kunna samverka för att det ska fungera. Hur har alla som inte klarar det hamnat just i socialtjänst och på vårdcentraler?
    Eller finns något annat skäl till att det inte fungerar just där?
    Jag söker förklaringar.
  • Anonym (Samverkan)
    Anonym (Gnäll) skrev 2025-11-16 16:49:38 följande:

    Så att alla dessa enskilda människor du nafsar efter pappa statens tutte kring liksom ska stå till svars för dåliga samverkansavtalet? Vilket martyrskap vad är det du ens klagar om? Bo Uganda ett år och återkom sen. 


    Jag vet inte om jag borde svara dig som har en så uppenbart nedlåtande syn på folk med sjukdomar, skador och funktionsnedsättningar och som behöver någon grad av hjälp och stöd i sin vardag och för att kunna komma tillbaka till arbetsmarknaden.

    Vad är det för "samverkansavtal" du talar om, vad säger det och varför är det dåligt och för vem?

    Hade jag bott i Uganda så hade jag i alla fall inte betalat skatt som försörjer alla anställda inom den offentliga sektorn (det är bara höginkomsttagare som betalar inkomstskatt i Uganda och momsen är endast 18 %).
  • Anonym (Samverkan)
    Anonym (Vera) skrev 2025-11-16 17:26:44 följande:

    Det fungerar inte perfekt på andra ställen heller. Jag har arbetat i privata sektorn och det r inte smidigt där heller. 


    Men det fungerar trots allt. Allt du ser och nyttjar av infrastruktur finns där för att det fungerade. Att butikerna är rena och städade, håller öppet, har personal och varor på hyllorna är också exempel på sådant som inte fungerar utan samverkan.
    Om butiken hade slut på den vara du behövde 9 gånger av 10 så hade du slutat gå dit och snart har butiken förlorat för många kunder för att vara lönsam.
    Anonym (Vera) skrev 2025-11-16 17:26:44 följande:

     


    Jag vet också många som har fått en lyckad rehabilitering så det är inte så att de alltid misslyckas med allt. 


    Det hjälper ju inte mig eller några andra av de troligen tusentals människorna som tvingas ha att göra med de jag haft att göra med.
    Anonym (Vera) skrev 2025-11-16 17:26:44 följande:

     


    Vad är det som inte fungerar för dig? 


    Jag får återkomma om det, det är så mycket.

  • Anonym (Samverkan)
    Anonym (Vera) skrev 2025-11-16 17:26:44 följande:

     


    Vad är det som inte fungerar för dig? 


    Rehabilitering, insatser, hjälpmedel och bostadsanpassning.

    För många år sedan skadade jag mig i arbetet och blev permanent funktionsnedsatt.

    När jag kom hem från sjukhuset fungerade allt klockrent och utan att jag behövde ta några kontakter eller ligga på. Det sköttes från sjukhuset.
     
    Sedan dess har jag försökt komma tillbaka till arbetsmarknaden, men när socialtjänsten blev inblandade utöver den nedsatta funktionen, eftersom jag blev utförsäkrad och inte längre kunde försörja mig, då slutade det i katastrof och jag har därefter upplevt så mycket svårigheter som går utöver den nedsatta funktionen och som jag själv inte har skapat.

    Jag fick sälja min BR-lägenhet (etta med låg avgift) som jag fått anpassad två år tidigare och flyttade sedan 6 gånger på 5,5 år.

    Fysisk och psykisk hälsa har blivit allt sämre och jag står längre ifrån arbetsmarknaden idag än för 12 år sedan.

    4 av 6 vårdcentraler och nästan alla kontakter med psykolog/kurator och psykiatrin är ovilliga till samverkan. Socialtjänsten är också uppenbart ointresserade och framförallt blir det ingen vettig plan, ingen uppföljning och ingen verklig samverkan vid de ca en handfull försök till SIP som gjorts (de helt nekade ej räknade).

    Efter senaste SIP-mötet står jag utan samordnare, utan plan, massor av obesvarade frågor mm.

    Alla turer under alla år har tagit all min energi och som har sjunkit med tiden samt att alla misslyckade försök dödar all motivation.

    Jag verkar inte komma ur eländet så länge jag lever och detta liv vill jag inte leva.
  • Anonym (Samverkan)
    Anonym (trist) skrev 2025-11-21 05:06:03 följande:

    Det låter hemskt, vilken maktlöshet! Tror du att du kan byta kommun? Det kanske handlar om det. Det är svårt att få kvalificerad personal till jobb lokalt utanför tätbefolkade områden, om personalomsättningen blir hög stiger stressen, ännu fler slutar och så har vi en ond cirkel där information och kunskap försvinner och alla är nya, en blind leder en blind. Egentligen kanske all rehabilitering borde skötas av sjukhusen. Kommunerna och vårdcentralerna är lågkvalificerade ?generalister?, de kan lite av allt eller mycket om ingenting. Svårt att samordna kommun och region. Ett misslyckande att sådana organisatoriska problem drabbar sjuka!


    Jag har redan provat 4 kommuner i två län... nu orkar jag inte mer.
    Dessutom är utbudet av tillgängliga bostäder för mig snudd på obefintligt.

    Sedan så klarar jag heller inte allt själv vid en flytt. Visst har jag fått ekonomisk hjälp för flyttfirma (åtminstone vid de senaste tre flyttarna), men sedan ska ju möbler flyttas runt och ställas på rätt plats, lampor, gardiner och hyllor sättas upp, apparater kopplas in, kartonger packas upp mm. Jag klarar vissa saker, men långt ifrån allt och hjälp med det får jag inte.

    Jag säger inte att samordning och samverkan är lätt, men jag upplever en stark ovilja att ens försöka få det att fungera. Inte ens inom samma organisation klarar man att samverka.
  • Anonym (Samverkan)

    Vart gör man av en person som behöver men inte får rehabiliteringsstöd av vården och socialtjänsten?

    Försäkringskassan lär ju inte godkänna det som skäl för sjukpension/sjukersättning...

    Ska den försörjas med kommunalt försörjningsstöd föralltid?

  • Anonym (Samverkan)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2025-11-25 09:44:27 följande:

    TS: Har du kanske någon vän , bekant eller kontakt som kan hjälpa dig med att hjälpa till med att organisera samordningen? Det kanske finns någon volontär någonstans som kan hjälpa till? 


    Min erfarenhet när det gäller offentliga insatser är att det behövs en projektledare som driver allt. Jag har erfarenhet av projektledning i mitt yrke, så för mig är det relativt lätt att göra detta, men det tar naturligtvis mycket tid. 


    Min första erfarenhet var med mitt ena barn som har språkstörning och behövde extra stöd. Ja, samhället ger extra stöd , men ingen samordning görs, åtminstone gjordes det inte för min dotter. Jag tvingades gå ner i arbetstid för att kunna vara med i skolan och samordna insatserna. Jag träffade och pratade och ringde till klassläraren, specialläraren ,kommunens  talpedagog, skolans skolsköterska och regionens logopeder. Genom detta engagemang och samordning fick jag till bra insatser till min dotter. Allt bekostades av kommun och region, men ingen samordning skedde, de olika experterna pratade inte med varandra. 


    Nu har jag ett liknande problem, med min mamma som är sjuk i Alzheimer. Hon har kommunal hemtjänst och kommunal hemsjukvård, men de pratar inte med varandra. Som anhörig måste jag hela tiden kommunicera och ha kontakter med biståndshandläggare, sjuksköterska på hemsjukvården och hemtjänsten. Vad gäller hemtjänsten har jag lärt mig att cheferna vet absolut ingenting. Jag ringde några gånger  till några olika chefer inom hemtjänsten på lite olika nivåer, som var ansvariga för min mammas vård. De var jätteförvånade . Varför ringer du till mig ?  Varifrån har du fått mitt nummer ? De verkade genuint okunniga allihop. Varje fråga jag ställde , svarade de att de hade ingen aning. Chefen på lägsta nivån hade ingen aning  vad som gällde för hemlarm tex . Jag gav därför upp vad gäller chefer och har lärt mig att kontakta den kvinna som sitter på kontoret och fördelar arbetsuppgifterna och lägger ut de tider som är godkända av biståndshandläggaren. Denna person är enormt viktig att ha god kontakt med. Samt biståndshandläggaren och sjuksköterskan . Vad alla dessa chefer inom hemtjänsten gör vet jag inte .  


    Nej, ingen sådan kontakt. 

    Jag och mina syskon försöker även att hantera min mammas åldersdemens utan någon vidare samordning mellan äldreomsorg och vård. Det tar väldigt mycket tid och energi, som vi egentligen inte har.
  • Anonym (Samverkan)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2025-11-25 10:00:29 följande:
    Ja, man saknar projektledare . Inom bygg och  inom it som jag jobbar med har man alltid projektledare . För varje rehabiliteringsfall, borde en projektledare utses, som ser till att beslutade insatser genomförs. 

    Inom hemtjänsten pratade man om det för några år sen. Att varje brukare skulle få en ansvarig person, utbildad undersköterska, som skulle koordinera insatserna för denna brukare.  Idag är det en utopi, man är glad om man möter en hemtjänstassistent som pratar hjälpligt svenska. Att någon som arbetar i hemtjönsten skulle ha en undersköterskeutbildning verkar inte troligt. I alla fall inte i min mammas hemtjönst, de kan knappt tala svenska och ännu mindre läsa svenska, så någon undersköterskeutbildning kan de knappast ha klarat av. 
    Jag har hemtjänst och där finns en ansvarig person som har (bl.a.) mig på sitt ansvar, men hemtjänsten samverkar inte med varken vård eller socialtjänst, vad jag vet.
Svar på tråden Ni inom socialtjänst och vård, varför är ni så usla?