Ni inom socialtjänst och vård, varför är ni så usla?

Samordning är svårt. Organisera är svårt. Att få med alla spelare på banan är svårt. Om allt detta vore så lätt, varför kan du inte styra upp ditt liv själv? 

Människor är inte perfekta, livet kommer aldrig flyta på utan grus och gnissel. Man får lära sig att acceptera verkligheten som den är och arbeta därifrån 

Så att alla dessa enskilda människor du nafsar efter pappa statens tutte kring liksom ska stå till svars för dåliga samverkansavtalet? Vilket martyrskap vad är det du ens klagar om? Bo Uganda ett år och återkom sen. 

Det fungerar inte perfekt på andra ställen heller. Jag har arbetat i privata sektorn och det r inte smidigt där heller. 

Jag vet också många som har fått en lyckad rehabilitering så det är inte så att de alltid misslyckas med allt. 

Vad är det som inte fungerar för dig? 

Vad är det som inte fungerar för dig? 

Det låter hemskt, vilken maktlöshet! Tror du att du kan byta kommun? Det kanske handlar om det. Det är svårt att få kvalificerad personal till jobb lokalt utanför tätbefolkade områden, om personalomsättningen blir hög stiger stressen, ännu fler slutar och så har vi en ond cirkel där information och kunskap försvinner och alla är nya, en blind leder en blind. Egentligen kanske all rehabilitering borde skötas av sjukhusen. Kommunerna och vårdcentralerna är lågkvalificerade ?generalister?, de kan lite av allt eller mycket om ingenting. Svårt att samordna kommun och region. Ett misslyckande att sådana organisatoriska problem drabbar sjuka!

TS: Har du kanske någon vän , bekant eller kontakt som kan hjälpa dig med att hjälpa till med att organisera samordningen? Det kanske finns någon volontär någonstans som kan hjälpa till? 

Min erfarenhet när det gäller offentliga insatser är att det behövs en projektledare som driver allt. Jag har erfarenhet av projektledning i mitt yrke, så för mig är det relativt lätt att göra detta, men det tar naturligtvis mycket tid. 

Min första erfarenhet var med mitt ena barn som har språkstörning och behövde extra stöd. Ja, samhället ger extra stöd , men ingen samordning görs, åtminstone gjordes det inte för min dotter. Jag tvingades gå ner i arbetstid för att kunna vara med i skolan och samordna insatserna. Jag träffade och pratade och ringde till klassläraren, specialläraren ,kommunens  talpedagog, skolans skolsköterska och regionens logopeder. Genom detta engagemang och samordning fick jag till bra insatser till min dotter. Allt bekostades av kommun och region, men ingen samordning skedde, de olika experterna pratade inte med varandra. 

Nu har jag ett liknande problem, med min mamma som är sjuk i Alzheimer. Hon har kommunal hemtjänst och kommunal hemsjukvård, men de pratar inte med varandra. Som anhörig måste jag hela tiden kommunicera och ha kontakter med biståndshandläggare, sjuksköterska på hemsjukvården och hemtjänsten. Vad gäller hemtjänsten har jag lärt mig att cheferna vet absolut ingenting. Jag ringde några gånger  till några olika chefer inom hemtjänsten på lite olika nivåer, som var ansvariga för min mammas vård. De var jätteförvånade . Varför ringer du till mig ?  Varifrån har du fått mitt nummer ? De verkade genuint okunniga allihop. Varje fråga jag ställde , svarade de att de hade ingen aning. Chefen på lägsta nivån hade ingen aning  vad som gällde för hemlarm tex . Jag gav därför upp vad gäller chefer och har lärt mig att kontakta den kvinna som sitter på kontoret och fördelar arbetsuppgifterna och lägger ut de tider som är godkända av biståndshandläggaren. Denna person är enormt viktig att ha god kontakt med. Samt biståndshandläggaren och sjuksköterskan . Vad alla dessa chefer inom hemtjänsten gör vet jag inte .