Hon hatar min son

Jag instämmer i ovanstående - vad gör du för att lösa situationen och hjälpa din son till ett mer konstruktivt beteende? 

Du framställer det som om din sambo är problemet men om du får klagomål från andra också så måste du inse att din son behöver hjälp. 

Det här verkar inte handla om en oresonlig bonusförälder utan om att du inte tar ditt ansvar som förälder själv.

Situationen verkar ha gått helt överstyr om din sambo känner att hon måste skydda de andra barnen från din son.

Du hjälper honom inte genom att tycka synd om honom utan genom att sätta gränser och stötta honom att bryta beteendet. 

Va?! Och du inser fortfarande inte var problemet ligger utan det är fel på kvinnorna.

När skolan tar upp problemen så måste du iaf lyssna. Din sambo har tyvärr rätt i att din son kan hamna väldigt snett om du inte gör något nu. 

Om du inte klarar av din föräldraroll så finns det hjälp att få. Du hjälper återigen inte din son genom att förneka problemen, tvärtom. 

Du prioriterar inte din son utan ditt ego - det är inget fel på din grabb och du kan minsann ta hand om honom. Det där handlar om att du tar åt dig personligen och slår ifrån dig när det är så tydligt att din son inte mår bra. 

Det är ingen i tråden som utmålar din son som en djävul och kriminell utan svaren handlar om ORO för din son. Förstår du inte det? 

Din son behöver träna på socialt samspel och empati och du lär honom motsatsen - det är bara andra ungar som är sjåpiga och gnälliga. 

Han kommer inte att fungera socialt om du inte lär honom att lyssna på och respektera andra. Du förstör för honom och gör allt värre med din inställning. 

Din son är självklart inte kriminell. Han är pojke som behöver hjälp. Men om han fortsätter så här när han är straffmyndig så kommer han att bli kriminell. 

Du kan förhindra det. Du är antagligen din sons trygghet och den han ser upp till och du lär honom helt fel saker. 

Det finns föräldrakurser i de flesta kommuner. Man behöver inte ha sociala problem eller barn med diagnoser för att gå dem eftersom det verkar vara en prestigegrej för dig att ta emot hjälp. 

Du vill vara på din sons sida men just nu är du hans största fiende eftersom du ursäktar och underlättar ett beteende som gör honom ensam och impopulär. 

Hjälp honom i stället för att vara defensiv och göra det till en prestigesak som handlar om dig.  

Jag hoppas att det här är en trolltråd men om det inte är det så kommer du att förstöra din sons liv. 

Jag har en son som är vältränad och stark som en oxe och har ett jobb som innebär en hel del konfrontationer. Han är definitivt ingen tönt, som du beskriver det, men jag har lärt honom att vara smart och inte aggressiv. Han skulle lätt kunna skada någon om han inte hade självkontroll och hamna på anstalt. 

Om du lär din son att han kan göra vad han vill och inte behöver ta hänsyn till andra människor så kommer DU att göra honom kriminell i framtiden. 

Sluta projicera din egen barndom på din son och inse att du skapar sonens problem med din inställning. 

Det här handlar inte om dig och ditt ego utan om en pojke  som behöver hjälp och som inte får det från dig. 

Det är mycket möjligt att det här är en trolltråd men den här företeelsen att projicera sina egna barndomsupplevelser på sitt barn är inte helt ovanlig. 

Föräldrar med det problemet söker någon form av upprättelse genom sina barn utan en tanke på hur det påverkar barnen. 

Jag tycker man märker det på föräldramöten ibland när någon förälder pratar om att lille Kalle inte har gjort något fel (fast han har det) och att han bara är missförstådd och alla andra är dumma. Det är så tydligt att vissa föräldrar egentligen pratar om sig själva.

Om den här tråden är sann så är det ett klassiskt exempel på det sociala arvet. TS vill att sonen ska vara som han i stället för att uppmuntra sonen att sträva efter mer och ett bättre liv. 

TS uppfostrar sonen på ett sätt som gör honom  missanpassad i miljöer där man har möjlighet att avancera. 

Det handlar inte om pengar. Jag är ensamstående på heltid och när sonen var liten var det väldigt knapert men jag uppmuntrade sonen att bli smart i stället för aggressiv. 

Han är, som jag skrev ovan, biffig och stark som en oxe men han är analytisk och rationell vilket har gjort att han har klarat sig hur flera svåra situationer utan konsekvenser för honom själv.

Han har det mentala övertaget som är så mycket mer värt än att slå någon på käften och åka dit för misshandel och så är livet förstört många år framåt. 

TS son kommer inte att ha en chans här i livet med den uppfostran han får nu. TS skriver att han är smart men ger honom inga möjligheter att utveckla det till någonting konstruktivt där han får ett bättre liv än sina föräldrar och där han verkligen har makten över sitt liv. 

Man vill ju att det ska vara en trolltråd men ibland när man träffar ett barns föräldrar så förstår man varför barnet beter sig som det gör. 

Min son blev misshandlad av ett annat barn så att sonen fick märken efter strypgrepp när de gick i mellanstadiet. Jag tog sonen ur den skolan så fort det gick, särskilt med tanke på att personalen försökte förringa det som hänt. 

Det visade sig att pappan till barnet som attackerade min son hade suttit på Hall för mord. Jag vågar inte tänka på vilken uppfostran den killen hade fått hemifrån och vad han kanske hade bevittnat i sin hemmiljö. 

Jag menar inte att TS tillhör den kategorin (vad vi vet) men det finns barn som växer upp i miljöer som vanliga föräldrar har svårt att föreställa sig. 

Det finns ju barn som växer upp i kriminella klaner och bland gängkriminella. En släkting till mig arbetade på en skola i ett utsatt område och det var många incidenter med föräldrar iblandade, bland det värsta var när en pappa kom till skolan med sin son för att de två skulle spöa upp en elev i någon form av hederskontext. 

Så visst finns det usla föräldrar som til och med resonerar ännu mer destruktivt än TS.