Hon hatar min son

TS

Jag har läst samtliga dina inlägg nu. 

Du vill inte ha en diagnos. Fine. Men det är också ditt ansvar att din son faktiskt passar in i samhället,  om än på hans villkor. 

Så vill du inte att han ska utredas eller så får du fixa sakerna själv. I alla kommuner finns det föräldrautbildningar. Dels för barn, upp till 12 år och dels för tonåringar och de där emellan. Det handlar inte om att vara en dålig förälder det handlar om tips, råd och stöd. 

Anmäl dig till en sådan fysisk kurs (en del har digital men fysiska är bättre). Gör det för din skull och din sambos skull. 

Börja där. För ditt framtida barn. För ditt andra barn. För din sons skull. För din skull. 

Sedan måste jag bara skriva att hade jag inte vetat bättre så hade trott att du bodde där jag bor men den killen är äldre. Hans pappa är lik honom. Mycket skit har runnit under broarna, nästan förvånande att det inte blivit fängelse. Sonen är idag med i ligistgänget. Skolkar en del, skolan är inte viktig - för pappa har ju klarat sig. Hans förebild. Det finns definitivt adhd i den familjen med eller utan diagnos. Ryktena på bygden säger att det ligistgänget inte är långt ifrån gängkopplingarna trots att vi bor en bit ifrån de större städerna. 

Du har fortfarande din chans att få rätsida på detta. Det är inte som när du växte upp. Internet sprider saker fort. Snapchat är en guldgruva för att hitta sådana som din son. Streetsmart. 

Gå en kurs. Ta hjälp. Nu. För dina barn skull. 

Detta!!!

Har han EGEN personal som berättar sanningen så skyller de inte pån honom på allt. De berättar för dig vad han faktiskt gör. Vad som händer. Vad han blir inblandad i. 

Tycker du ska ta ledigt från jobbet ett par dagar och ansöka om att få vara med i skolan och se verkligheten.  Du ska observera och vara i bakgrunden. Du ska inte ta över eller vara personal för det fixar de själva. 

Du kommer nog få en aha-upplevelse... 

Nej det var inte så jag menade men han ser ju vilja du umgås med. Vilka normer som han vet att du ser upp till. 

Tänk ytterligheter: hade du varit en professor i historia som älskade schack hade han förmodligen försökt imponera på dig genom att lära sig viktiga historiska årtal eller bra schackdrag.

Hade du varit president för något av de beryktade mc-gängen och tyckt att stora biffiga muskler är det coolaste i världen hade han förmodligen försökt träna muskler och lära sig meka med en hoj. 

Han ser upp till dig och dina vänner oavsett hur mycket du håller honom utanför dina kretsar. Han är ändå redan där på grund av dig. 

Barn ser upp till sina föräldrar. 

Du har lärt honom att slå tillbaka. Var det smart? Ibland är det faktiskt bättre att backa. Det måste du lära honom än mer. Samhället blir inte bättre av att du gör honom till "hård och streetsmart" i dina ögon. Nej,  hela samhället är faktiskt inte så,  det beror också på vilka kretsar man umgås i. Det betyder inte heller att han ska gå runt i en plyschoverall från 70-talet och krama träd. Det finns mellanting. 

Du måste börja med dig själv och bryta dig loss från dina egna kretsar. Se något annat. 

Ta med killen till en judoklubb eller liknande där ni får ett annat sammanhang. Där man får lära sig att man inte tar grepp utanför mattan exempelvis. Där ni kan vara nybörjare båda två. 

Något annat jag reflekterande över slutligen var att du skriver att han får en stor godispåse som bara är till er två och han blir arg när bonussyskonen inte delar med sig till honom. Är det så konstigt att syskonen beter sig på precis samma sätt som han gör? 

Återigen - du kan inte börja med honom. Du måste börja med dig själv.