Hon hatar min son
Nej, du och din sambo ska kanske inte bo ihop. Hela livet verkar bli konflikter för er båda då.
Din son är ingen kopia av dig, han är en blandning mellan dina och hans mammas gener. Men han har ärvt vissa saker från dig som du känner igen dig i.
Därför kanske du lättare förstår varför han är vild och gör impulsiva och ogenomtänkta saker ibland. Och hur svårt det kan vara för honom att hejda sig.
Men du lär honom också att det är O.K. att ta i för hårt när han leker med andra barn och djur. Han behöver träna på att ta i lagom.
Och att det är O.K. att snoka i andras mobiler. Det är inte hans sak att fundera på om din sambo söker efter andra män, det är din sak, om du har starka skäl att misstänka det. Man måste skilja på barn- och vuxensaker, annars lägger man ett för tungt ansvar på barnen.
Sedan är det inte bra om han lär sig att det är tillåtet att gå in i andras mobiler. Det kan bli mycket problem för honom framöver om han tror det.
Barn behöver mycket stöttning och beröm. Jag hoppas att du berömmer honom om han gör något bra, även om det bara är att komma ihåg att ta med sig skolväskan eller lägga sin mössa på rätt hylla! Man brukar säga att barn behöver få höra 5 uppmuntrande eller vänliga saker för varje tillsägelse som de får.
Så om man berömmer och stöttar ett barn, så klarar det också att bli tillsagd när det har gjort eller är på väg att göra något dumt. De slås inte ner då, utan förstår att det är något som de måste öva på. Men att de är O.K. i det stora hela.
Beröm ger man genom att beskriva vad barnet har gjort bra eller intressera sig för något som barnet har gjort som är O.K., t.ex. beskriva teckningen som de har målat, inte bara säga att barnet är smart eller duktigt så där i allmänhet. Det blir en press att leva upp till.
Barn som behöver röra på sig mycket för att må bra, har lättare att få balans i sin energi om de motionerar en gång varje dag, så att de får pulshöjning och blir svettiga. Det behöver inte vara några maraton som de genomför, utan en stund. Tyvärr är det inte alla idrottslektioner i skolan som ger det.
Så din son skulle behöva något mer. Om han ska idrotta kan det vara svårt med lagsporter just nu, eftersom han tar i för hårt, det kan bli lättare senare. Men kanske padel, simning, löpning, cykling, skridsko, streetdance eller något annat som håller kroppen igång, kan vara något.
Sedan är det roligare med ett belöningssystem för saker som barn har gjort bra, istället för bestraffningssystem.
Det ska vara tydliga och mätbara mål, som att t.ex. klara att läsa ett seriemagasin högt för dig eller under två veckor hänga upp sina kläder och ställa skorna fint i hallen. Inte bara att allmänt "sköta sig i skolan", det är för diffust.
Belöningen ska vara något som ni har kommit överens om och som är utöver det som ni vanligen brukar göra.
Något extra. Gärna en aktivitet, allt behöver inte handla om prylar. Är det prylar behöver de inte vara dyra utan bara något som barnet inte annars hade fått.
Om sonen har svårt att hantera ilska utan att bli fysisk utagerande så finns det program för barn som handlar om det. ART heter ett sådant program. Men det kan vara svårt att hitta ett sådant. Någon gång har socialtjänsten folk som är kunniga och gått kurs i det. Någon gång BUP eller privata psykologer.
BUP är er bästa samtalspartner och kanske psykologen i skolan.
Visst kan du låta utreda barnet om du vill det.
Men i första hand behöver du etablera en positiv kontakt med sonens lärare. Fråga hur du kan träna läsning hemma t.ex.
Vara positiv till en utredning av dyslexi om inte läs- och skrivsvårigheterna går över. Ett barn behöver förstå varför det är svårt för just honom att lära sig läsa, när det går fort för andra. Att det inte beror på att han är osmart (som barnet ofta tror). Det kan vara en fördel för barnet att få en diagnos, dels för att förstå sig själv och dels för man får bättre hjälp i skolan.