Hon hatar min son

Hon hatar min son

Jo, det rätt, sonen är en fara för alla i hans närhet. Det är väldigt synd om honom;  han riskerar att få livet förstört av sina föräldrar. Han är bara nio år gammal och går det vidare på samma sätt kommer han att bli kriminell. Han kan inte ta sig igenom skola och utbildning, som någon skrev är det dags för de nationella proven och då uppenbaras hans brister.                                                                                                              Jag upprepar det jag sagt tidigare, sonen måste tas ur sin miljö, komma till ett familjehem eller fosterhem. Om pappan har nåt uns av förnuft inser han att han inte kan erbjuda nån vettig fostran, men den självinsikten har han inte förstås. Snart kommer sonen att engageras som budbärare av de kriminella gängen om inte utvecklingen omedelbart kan vändas.

Det borde dom ha gjort.

BUP får inte göra en utredning gällande exempelvis ADHD om föräldern motsätter sig det, det är grundregeln. BUP är frivilligt.

Däremot kan socialtjänsten ingripa mot förälderns vilja om de känner sig tvingade, om barnet vanvårdas. Det är inget som de normalt gärna ger sig in på; men de kan göra det.

Det är inte heller tvingande att göra en dyslexi-utredning. Det är dumt att inte göra det, men föräldern måste ge sitt medgivande. Dyslexi har delvis andra svårigheter än mer vanliga läs-och skrivsvårigheter, så det är bra att veta vilket det är.

Så länge föräldrarna har vårdnaden så kan soc inte tvinga igenom en utredning, eller BUP-besök heller för den delen.

Det vet jag med säkerhet för jag har varit där själv.
Soc kunde inte göra ett skit åt saken.

Det är inte lätt att ta hand om massa ungar när grabben vaknar hela nätterna och skriker och går till mig eller oss. 
hans mamma spårar ur totalt med drickande och paranoida vanföreställningar. Sambon vägrar fortsatt komma hem så nu står vi utan pengar käk snart pallar ej jobba i detta läge hon kommer me olika dåliga förklaringar efter varandra så snart får alla som de vill han hamnar på soc skolan klagar o han får bara ta all skit de sprider runt om han på skolan hinner inte lämna han innan de vill ja ska hämta han hur normalt är de 
så nu står ja här medan världen pissar på oss 
ja kan inte tänka på andra barnet när de är såhär tyvärr asså 
sambon vägrar hjälpa osv 

Med en dåres envishet har jag upprepat att familjehemsplacering är enda möjligheten att rädda sonen från undergång. Många psykologer i tråden, eller amatörpsykologer, tror att det skulle räcka med nån sorts "pappakurs" för att vända skutan eller att ställa en diagnos. Här flödade kommentarerna, ADHD-  medicinering skulle hjälpa sonen på alla vis och hatad skulle han inte längre bli.                                                                                                                                                             Sunt förnuft trumfar alla andra visioner; redan trådstarten och det senare förhärligandet av "våld" visar tydligt att det är genomgripande förändringar som krävs. Sedan får psykologer tala om traumat att skilja barn och föräldrar, och det är det naturligtvis i normalfallet, men inte när en nioåring förklarat världen krig. Då måste han tas ur sin destruktiva miljö och han måste lära sig att sluta att se upp till en far som ger honom livsfarliga och hämmande ideal.

Jag läste aldrig de tidigare...
Men såhär är det oxå. Oavsett hur ett barn beter sig så har en vuxen ALDRIG rätt att frysa ut barnet och verkligen inte i samma familj!? Att försvara henne i det här är bara sjukt. Pojken mår ju för fan inte bra? Det är väl då man som vuxen/förälder ska se det tidigt, finnas där HELA TIDEN om så behövs och göra allt för att pojken ska få det stödet och hjälpen som krävs oavsett vad fan det än gäller.
Att säga att han kommer bli kriminell, kvinnohatare mm är ju helt plockat ut helvetet! Hur fan kan ena tänka tanken på att säga så? 

sök hjälp för pojken så snart det bara går innan det går utför! Och då menar jag inte att han hamnar snett i livet utan att han inte orkar med sig själv!

Och ta den hjälpen du behöver utan din kvinna och vill hon inte finnas för dig då kan du be henne dra åt helvete. Älskar hon verkligen dig så finns hon även för dig och även för pojken.

Ni som skriver att det är fel på pojken är den sorten som har det perfekta livet med de perfekta barnen men döljer den verkliga sanningen. Sluta försvara och inse att pojken inte mår bra!!!!

Hon har aldrig varit våldsam mot min son då hade hon inte haft de bra kan ja säga 
jo tack hon tog med mitt yngsta barn hem till mamman nyligen inte fått tillbaka ungen sen dess så bra beter hon sig de är kidnappning för er som inte känner till det 

Utifrån det du skriver om sms från din sambo så ja din son är ett monster! Ett monster som DU har skapat!
Du är en olämplig förälder och borde inte få ha några barn alls i din närhet NÅGONSIN!!!
Sterilisera dig för helvete så att du inte sätter fler barn till jorden! 

Jag har jobbat på soc under 10 år och detta är glasklart omhändertagande som borde ha skett för längesedan! 

Du vet inte vad uppfostran är för något. Du saknar förmågan att förstå hur man uppfostrar!

Jag hoppas att din sambo väljer abort för hon kan inte ha ett barn med dig. Ett barn till som du kan förstöra. 

Din son mår inte bra av att vara i din närhet! Du är som gift för honom då du inte vet vad det är att vara förälder. 

Alltså var kom missbruket ifrån, det har inte talats om det i samband med TS? I en sådan här tråd kan det bli för breda slängar. 

Ja, pojken har utvecklat något slags trotsbeteende, utöver att han förmodligen har en tydlig  neuropsykiatrisk nedsättning i grunden. Trotsbeteende kan utvecklas av många orsaker och ofta är det flera orsaker i kombination. 

Det kan man få utrett och stöd för inom BUP. Förmodligen även medicin för att klara skolgången.

Viktigt att veta är att de som medicinerar mot ADHD har lägre missbruk och sedan färre antal åtal för misshandel som vuxna, än de som inte medicinerar.

Däremot kan det vara svårt att ställa in medicindosen och få rätt sort. Kan ta tid för vården att få det rätt. Medicineringen minskar behovet att hålla sig pigg med godis och cola. 

Fadern måste se till att pojken varvar ner på kvällen i god tid före sänggåendet. Ha fasta tider för att gå och lägga sig och en maxgräns för tid för spel på internet under dagen. I värsta fall får han väcka pojken tidigare på morgonen för att vända dygnet rätt under en period. Barn med de här svårigheterna behöver sova sina timmar. De blir helt utan hejd annars. Detsamma gäller motion en stund en gång varje dag.

Inte uppmuntra sonen  till våld! Och lära sonen att vara varsam med andra barn och djur. Helt grundläggande för att han ska kunna fungera i samhället. Det finns ingen anledning för sonen att vara tuff mot andra barn som inte är tuffa! Ingen alls!

Har pojken en egen resurs på rasterna i skolan så kan den personen se om de andra barnen bara skyller allt på sonen, eller om sonen själv bidrar till bråken. 

Det är alltså inte helt ovanligt att barn retar upp ett barn som de vet blir så kul rasande (som har neuropsykiatriska svårigheter, som exempelvis ADHD) och sedan skyller allt på det barnet.

Samtidigt som ett barn med sonens problematik ofta ger sig på andra barn. Alltså både offer och förövare i samma barn. 

Problemet när skolan skickar hem ett barn för att det uppför sig illa, är att det blir som en belöning. Barnet slipper vara i skolan och kan sitta hemma och spela eller titta på saker på dator/mobilen. Livsfarligt därför att barnet då kommer att se till att få gå hem så ofta som möjligt. Förklara detta för personalen. Det är svårt att påverka skolan, men om de förstår mekanismerna så kanske de gör annorlunda. 

Ofta är det bra om ett barn med de svårigheterna har någon lugn plats i skolan dit de får gå undan när det blir för mycket. Dit bara det barnet får gå. 

Ibland blir det bättre om barnet får gå i en liten grupp med barn med olika svårigheter. Där finns ofta pedagoger som kan mer om sådana svårigheter och undervisningen är anpassad till barn som har det. Det är ingen garanti, men ibland blir det lättare för barnet. 

Tror att det för alla barnen är bäst om TS och sambon blir särbo. Där har den kvinnan gjort en rimlig bedömning. Det är många par med barn utan neuropsykiatriska svårigheter som blir särbo istället för sambo. Inget ovanligt. 

Jag är närmare sonen som de här inlägget handlar om eftersom han har behövt mer hjälp av mig och mamman till andra barnet o ja inte är överens om nånting då hon vägrar låta oss ha kontakt oftast 

Min sambo eller ex va de nu ska va har brytit all kontakt med mamma till sonen inlägg handlar om o är väldigt elak mot henne kallar hon nedsättande saker osv 

Hon är inte så trevlig själv tyvärr 

Vi fick ihop de när vi bodde tillsammans men nu har hon dragit o ja har tyvärr gjort bort mig på mitt jobb me en kollega o pga hela denna situationen har jag inte pallat gå och jobba på väldigt många veckor hade inte hon lämnat hade vi haft ett hem o mat till mig o min son också men hon prioriterar bara sig och sina barn även fast hon anklagat mig alltid för att sär behandla min son mot hennes barn o henne snacka om att tala emot sig själv dra från en dag till en annan hon har inte betalat nånting nu senaste tid förut gjorde hon det hela tiden . Hon säger hon inte orkar ha en relation me mig även fast ja tydligen ska skärpa mig pga sonen vilket känns vidrigt faktiskt 

Det är att ta till brösttoner.

En kartläggning i mars 2025 visade att varannan konsument hade mindre än 10 000 kr i buffert på banken. Vi kan inte ge hälften av alla konsumenter en god man och en boendestödjare.

TS har dåligt med pengar för att han tidigare har delat hyran och fasta kostnader med sambon, som snabbt har flyttat ut. 

TS har inte kunnat arbeta sista tiden för att han har mått så dåligt.

Så han behöver pengar akut och han behöver komma i en psykisk form så att han kan arbeta.

Och visst behöver han även stöd,  som att ringa till mansjouren.