Inlägg från: Goneril |Visa alla inlägg
  • Goneril

    Hon hatar min son

    Agda90 skrev 2025-11-21 10:03:31 följande:
    Det är inget fel på din sambo. Felet ligger hos dig. 
    Utifrån hur du beskriver din son hade jag inte släppt honom närmare än 10 m till en nyfödd!
    Du ska föreställla förälder men kan inte göra en sådan grundläggande sak som att läsa för och med ditt barn!
    Din son mår inte bra och du vägrar att skaffa hjälp. Det kallas för BARNMISSHANDEL! 
    Helt enig. Sonen har aldrig lärt sig utveckla empati. Han lider högst sannolikt av en intellektuell funktionsnedsättning, därmed inte sagt att denna    störning alltid innebär brist på empati,  det gör den inte, men i det här fallet är det ett faktum. Sonen slutar inte bråka på sitt vildsinta sätt trots uppmaning och han drar i djur, säkert plågsamt. Detta benämns av pappan som att vara av  "en hård sort".                                                                                                                                                   Sonen ska avprogrammeras från allt som är "hårt" och bli normal så att han kan umgås med andra barn och kanske till och med blir bjuden på kalas. Med det förstånd sonen har ska han  på inga villkor komma i närheten av en nyfödd, han skulle aldrig kunna begripa hur ömtålig den lille är. Han skulle kunna tillfoga honom allvarlig skada. Nej, fosterhem är enda lösningen och bort från pappan som inte begriper att det är dåligt att vara "en hård sort".
  • Goneril
    Anonym (Seriöst?!) skrev 2025-11-21 12:51:46 följande:

    Du behöver kliva ur din bubbla där du "ser upp" till din son som att han vore självaste Gud himself!!

    DU behöver söka hjälp...... du behöver komma komma ner på jorden och börja bry dig om BÅDA dina barn och inte bara ett av de. Bryr du dig om ditt andra barn överhuvudtaget? Jag har läst igenom hela tråden och ditt andra barn nämns nästan inte öht.... Eller kan du bara bry dig om ett barn, och då har du valt din son?

    Förstår du ens att din son är en djurplågare och misshandlare... Som NIO åring???
    Han stör alla andra människor runtomkring sig HELA tiden och har INGEN respekt för någon annan än sitt stora ego? Jag hoppas att ni inte bor i närheten av mig, för jag skulle aldrig våga släppa ut mina barn eller djur utanför tomtgränsen......

    Det är ALDRIG tillåtet att slå, hota eller knuffa någon, oavsett om någon gör något emot personen först. Våld föder våld!!!

    Var du själv likadan som liten och det är därför du tycker att allt han gör är helt okej?

    Jag hoppas att ditt numera ex gör abort, så att hon och hennes stackars barn inte har någon som helst koppling till dig överhuvudtaget, och förhoppningsvis kommer minnena av er minska i sinom tid.
    En abort är inte lätt, men hon verkar väldigt förståndig och inser nog att det är det bästa alternativet.

    Som sagt, sök hjälp för alla andra människors skull!!! Ni är båda en fara för allmänheten - eftersom ingen av er tar ansvar för era handlingar.......


    Jo, det rätt, sonen är en fara för alla i hans närhet. Det är väldigt synd om honom;  han riskerar att få livet förstört av sina föräldrar. Han är bara nio år gammal och går det vidare på samma sätt kommer han att bli kriminell. Han kan inte ta sig igenom skola och utbildning, som någon skrev är det dags för de nationella proven och då uppenbaras hans brister.                                                                                                              Jag upprepar det jag sagt tidigare, sonen måste tas ur sin miljö, komma till ett familjehem eller fosterhem. Om pappan har nåt uns av förnuft inser han att han inte kan erbjuda nån vettig fostran, men den självinsikten har han inte förstås. Snart kommer sonen att engageras som budbärare av de kriminella gängen om inte utvecklingen omedelbart kan vändas.
  • Goneril

    En stödfamilj behövs oavsett vilket resultat en eventuell utredning ger vad handen, men HUR ska man komma tillrätta med pappan och hans fullständigt förödande inflytande? En pappa som tycker det är OK att vara "en hård sort" och som låter honom bråka med andra barn?                                                                                               Snart är han fysiskt jättestark och vad händer då om han inte slutar brottas, eller bråka, med andra mindre barn? Vill man ha det på sitt samvete? Det är inte bra att skilja föräldrar och barn, men när det rör sig om en förälder med livsfarligt inflytande? Den här pappans påverkan kommer att medföra att sonen blir isolerad, av vanliga skötsamma barn och deras föräldrar blir han inte accepterad och i skolan ligger han redan långt efter. Han klarar inte vanlig undervisning utan måste ha en egen tilldelad lärare. Hans framtidsutsikter är dystra, risken att han hamnar i kriminella gäng är stor. Är det då inte bättre att han kommer bort från pappan?   

  • Goneril
    Anonym (Sedan) skrev 2025-11-22 11:45:01 följande:

    En del fosterhem är tyvärr inte bra, enligt min erfarenhet från skolans värld. Dessutom är det ett trauma att skilja barn från föräldrar. Men TS måste tänka om, att gå ut med godkända betyg är viktigt för att få ett jobb. 

    Svår ADHD kan se ut så här som TS beskriver. För att barnet ska känna sig tillfreds så måste det hända något hela tiden, annars känner sig barnet olustigt och trött. Det är därför en vanlig skolmiljö blir svår. 
    Ibland sätter barnet igång bråk bara för att det ska hända något.

    Det här blir mycket värre om barnet inte har sovit tillräckligt antal timmar på natten och om det inte har ätit ordentligt. Det hjälper lite grand med motion en gång om dagen. 

    Barnet självmedicinerar ofta genom att dricka mycket läsk eller äta godis. Sockret håller upp vakenhetsnivån. Risken är senare i livet att det som ungdom prövar andra saker för att hålla uppe vakenhetsnivån.

    ADHD är alltså precis tvärt om mot vad människor tror. Barnet håller sig aktivt för att det ligger för lågt i dopamin. Dopamin håller en person pigg och fokuserad. Det är därför barn med ADHD kan fokusera på sådant som de tycker är roligt. När vi har roligt ökar dopaminnivåerna i hjärnan. 

    ADHD-medicin ökar dopaminnivåerna i hjärnan.


    Däri ligger knuten; hur i allsin dar ska man få TS att erkänna att han har fel och så har haft, hela livet? Och vad försörjer sig TS på? Har han överhuvudtaget något arbete? Det vet vi inte. Vi vet heller inte om sonen har ADHD även om mycket tyder på det.                                                                                                                                        Det sociala arvet: Hur har TS blivit så misslyckad som förälder? Tänk om det hade funnits några snälla mor-eller farföräldrar till TS son, då hade livet sett helt annorlunda ut! Då hade TS blivit normal och hade även kunnat ge sitt barn en vettig uppfostran. Nu är det katastrof, TS son kommer högst sannolikt bli kriminell om man inte kan vända skutan - i dag.                                                                                                                              
  • Goneril
    Anonym (Alva) skrev 2025-11-22 20:33:52 följande:
    Kanske jag går off topic nu, men jag tycker att det där låter som något man borde gå till pressen med. Det är ju superviktigt att dyslexiska barn får hjälp tidigt, så att de inte halkar efter i skolan.
    Hur vet man att sonen är en dyslektiker? Har det konstaterats? Det talas också om rutiner i tråden; hur viktigt det är för barn med NPF-störningar av vilket slag det vara må. Det är naturligtvis korrekt men det stora problemet är ju farsan! Han tycker ju att allt sonen gör är bra, han får gärna vara vild och hård, bara han inte är gnällig, pipig eller tråkig. Inte hjälper det om farsan går någon kurs! Sonens problem är just farsan och jag vidhåller att han måste komma bort från honom.                                                                                                                  Nu tror jag att det är en fejktråd, jag hoppas det för en så usel förälder har jag knappt hört talas om. Skulle tråden vara äkta har vi en kriminell till inom 5 - 6 år. 
  • Goneril
    Anonym (xc) skrev 2025-11-23 09:35:47 följande:
    Oavsett om det är en trolltråd eller ej, så är det enligt reglerna inte ok att i känsliga rummet spekulera om detta. Om du tycker att det är en trolltråd, lämna tråden och låt de som vill och tycker det är en intressant fråga diskutera. Det är riktigt tråkigt att se inlägg som bara för att de tycker ett ämne verkar otroligt eller inte riktigt passar in i andras syn på världen anklagas för att vara trolltråd.
    Det har du rätt i, vi som skriver här ska utgå ifrån att tråden är äkta, jag ber om ursäkt för att jag gissade att den var fejk.                                                                                                                                                                      Pappan här skadar sonen och dessa skador kan inte repareras. LVU är enda möjligheten att hindra den skadliga utvecklingen. I hemmet råder alltså stark omsorgsbrist och mamman är alkoholiserad så där är det tveksamt om stöd kan förväntas.
  • Goneril
    Anonym (Desperatman) skrev 2025-11-24 09:20:39 följande:
    Ah du e också finsk? Ja o sambon också. Nej kommer aldrig hända tar de min son får de me mig att göra! Men nu vägrar hon komma hem mer alls pga sonen och säger  hon vägrar låta våra barn ens leka på ute gymmet tillsammans ens en timma och han inte är saknad av någon. hon berättar hur vidrig man jag är och hur jag tydligen lär upp han att bli vidrig människa så fina saker säger hon till mig på kvällarna pallar ej leva knappt pga detta 
    hon sa att hon inte tänkte låta sonen få sin största önskan uppfylld att spräcka skall benet på bebisen hur sjukt !! hon är inte frisk och sjukt aggressiv nu mera 
    "Får de med mig att göra", vad tror du att du kan göra om det blir ett LVU-beslut? Det är det enda rätta för att sonen ska hamna på rätt köl. TS kommer att förstöra sonen fullständigt med sina uppfostringsmetoder. Sambon har helt rätt, sonen ska inte leka med de andra barnen och vad i allsin dar, man ryser när man läser om det sonen skulle vilja göra med bebisen. Hade en vuxen uttalat sig på det viset vore det åtalbart, men uttalat av ett barn är det omhändertagande direkt. Sonen ska heller inte slå sönder fönster; det är ingen ursäkt stt någon beskyllt honom för något. Som jag tidigare hävdat; alla galenskaper sonen hittar på är TS fel. 
  • Goneril
    Xenia skrev 2025-11-24 12:18:35 följande:

    Rubriken borde varit "Alla hatar min son" eller snarare "Alla ogillar min sons beteende". 

    Beteendet kan bro på något funktionshinder och då behöver han hjälp för det , men först en utredning. Men där är du stoppklossen.

    Beteendet kan också bero på din (bristande) uppfostran. Vet inte vad du har för mål för din uppfostran, att han ska bli som du? Målet borde vara att han kommer överens med andra, lärare, kamrater etc. Råkar han ständigt i bråk är du misslyckats.


    Men hur kan man komma tillrätta med TS förkastliga uppfostringsmetoder? Det finns ju ingen annan möjlighet än att skilja TS och sonen åt. Många här anser sig veta att det innebär ett trauma, men finns det några lösningar? Finns det föräldrakurser? Ett barn som lär sig att det är bra att vara hård och vild, som är hatat överallt och av alla och som inte kan behärska sig, hur ska det barnets framtid gestalta sig? Enligt hörsägen och enligt TS sambo lär han ha sagt att han ska "slå in bebisens skallben". Jag ryser. Det här barnet tycks redan vara förlorat, det dröjer inte länge förrän han är i händerna på kriminella gäng.                                                                                                                                                     Hur hanterade man varnartiga barn förr i tiden? På landet, där jag är uppvuxen, tog man sommartid emot storstadsbarn som redan hade börjat begå brott men som ännu inte var straffmyndiga. De fick arbeta i jordbruket hos bra familjer. Flera av dem, alltid killar, var undernärda; deras familjer hade inte råd med ordentlig mat. Nu fick de äta upp sig, de fick rätta sig efter bestämda sovrutiner och de fick arbeta fysiskt. De var trötta på kvällen och orkade inte hitta på något djävulskap. Dessa barn hamnade sedan hos fosterfamiljer, började sköta sig och flera som vi följde har det gått bra för i livet. 
  • Goneril
    Anonym (Desperatman) skrev 2025-11-27 05:28:43 följande:

    De folk inte fattar är att det är jävligt bra att va stark hård och snabb som kille och inget fel med det om nåt psyk fall slår han ska han bara te emot det nej
    llande lösning har folket hakat upp sig det kommer! Han har en privat fröken som sitter bara me han med platta osv 
    jag tänker lära han allt jag kan 
    min sambo har ljugit för mig sagt hon vill satsa på oss men skiter fullständigt i oss nu och lämnat oss i en stört svår sits kring ekonomi och är dryg skyller allt på mig och sonen som är ett barn 
    han har så klart ADHD som jag men jag vet vad han behöver inte alla andra han ska inte ta massa tabletter o skit det är droger är ni medvetna om det 


    Naturligtvis har sambon lämnat TS, det är en fråga om överlevnad; nu har ju TS visat sitt rätta ansikte. Synd om sonen som blir helt fördärvad på grund av TS och inte kan vistas i möblerade rum. Det bästa vore familjehem eller ett bra fosterhem där han kan få vettiga värderingar. TS har ett dåligt inflytande på sonen och fördröjer utvecklingen men det förstår han inte; han lever ju i några märkliga "kretsar", man kan ju ana vilka. Hur försörjer du dig, TS? Kan du ha ett vanligt Svensson-jobb med den inställning till omvärlden som du har, att det är bra att vara "hård"?                                                                                                                                                                                                                                                                I stället för att bibringa sonen en massa konstiga idéer borde TS läsa med honom, varje dag. TS kan inte bara förlita sig på skolan utan har också ett ansvar. Läsning varje dag, högläsning tillsammans även när barnet kan läsa. Det är dessvärre inte fallet här men TS kämpar  heller inte med läsningen utan anser att det är skolfrökens ansvar. Att teckna och rita, sjunga och lägga LEGO är utvecklande, förekommer det i TS hem?                                                                                                                                                                                                Många barn kan läsa när de börjar skolan, vissa redan vid fem års ålder. Finns det överhuvudtaget någon bok i TS hem? När böcker finns tillgängliga brukar de väcka barns nyfikenhet; vad döljer sig bakom pärmarna? TS borde ha börjat med läsning redan när sonen var riktigt liten men det tycks han helt ha missat.                                                                                                                                                                                                                                    Ett omhändertagande av sonen är det enda rätta. Då kan han få sunda lägg- och kostvanor och där finns säkert någon som kan läsa och leka med honom. Då skulle möjligtvis de befängda tankarna om hårdhet trängas tillbaka. ADHD-utredningen måste ju också ske, men jag tror att sonen lugnar ner sig om han får komma till ett annat hem, till en annan miljö. Inte ska en nioåring gå runt och bli hatad av alla! Fullkomligt absurt!
  • Goneril
    Anonym (Ja du) skrev 2025-11-27 10:10:27 följande:
    Hon har försökt att satsa på er men det är du som inte gjort något för att satsa på ER. Du satsar bara på DIG och DIN SON. Du satsar varken på henne, hennes barn eller ens på ditt andra barn.
    På vilket sätt ska han satsa på sonen, TS kan ju ingenting? Han har inte hjälpt honom med läsningen och inte lärt honom hur man umgås med andra barn!  Sonen kan ju inte läsa vid nio års ålder! TS verkar asocial, det enda sonen får lära sig är att det är bra att vara "hård".Om sonen inte kommer bort från pappan blir han högst sannolikt kriminell; han är ju redan på kant med alla. 
Svar på tråden Hon hatar min son