Xenia skrev 2025-11-24 12:18:35 följande:
Rubriken borde varit "Alla hatar min son" eller snarare "Alla ogillar min sons beteende".
Beteendet kan bro på något funktionshinder och då behöver han hjälp för det , men först en utredning. Men där är du stoppklossen.
Beteendet kan också bero på din (bristande) uppfostran. Vet inte vad du har för mål för din uppfostran, att han ska bli som du? Målet borde vara att han kommer överens med andra, lärare, kamrater etc. Råkar han ständigt i bråk är du misslyckats.
Men hur kan man komma tillrätta med TS förkastliga uppfostringsmetoder? Det finns ju ingen annan möjlighet än att skilja TS och sonen åt. Många här anser sig veta att det innebär ett trauma, men finns det några lösningar? Finns det föräldrakurser? Ett barn som lär sig att det är bra att vara hård och vild, som är hatat överallt och av alla och som inte kan behärska sig, hur ska det barnets framtid gestalta sig? Enligt hörsägen och enligt TS sambo lär han ha sagt att han ska "slå in bebisens skallben". Jag ryser. Det här barnet tycks redan vara förlorat, det dröjer inte länge förrän han är i händerna på kriminella gäng. Hur hanterade man varnartiga barn förr i tiden? På landet, där jag är uppvuxen, tog man sommartid emot storstadsbarn som redan hade börjat begå brott men som ännu inte var straffmyndiga. De fick arbeta i jordbruket hos bra familjer. Flera av dem, alltid killar, var undernärda; deras familjer hade inte råd med ordentlig mat. Nu fick de äta upp sig, de fick rätta sig efter bestämda sovrutiner och de fick arbeta fysiskt. De var trötta på kvällen och orkade inte hitta på något djävulskap. Dessa barn hamnade sedan hos fosterfamiljer, började sköta sig och flera som vi följde har det gått bra för i livet.