Inlägg från: Anonym (Sedan) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Sedan)

    Hon hatar min son

    Nu är det så att barn med vissa typer av svårigheter har större utmaningar än andra. Människor vill gärna tro att med rätt bemötande av barnet så blir allt frid och fröjd. 

    Nu är det inte riktigt så, oavsett föräldrarnas kapacitet. Men ett barn med de utmaningarna får det lättare i livet om han får rätt stöd av föräldrarna. Att lära sig hur man behandlar andra på ett bra sätt t.ex. 

    Men fortfarande kommer det vara svårt att sitta stilla långa stunder med sådant som han är ointresserad av och fortfarande kommer han ha svårt att hejda vissa impulser och ha ett mer lättretligt temperament än andra barn . Det beror på rent fysiologiska skillnader. 

  • Anonym (Sedan)

    Alla barn med ADHD ska inte medicineras, det är olika.

    I skolan brukar de säga att skolams ansvar är att alla anpassningar görs. Det verkar ha gjorts för din son, eftersom han har fått en egen personal i skolan. Man behöver arbeta med olika typer av skoluppgifter i korta pass, så att man ändrar typen av uppgifter då och då. Barnet kan också behöva röra på sig då och då.

    Medicinering bestämmer föräldrarna om. 
    Forskning har visat att det är färre barn som tagit medicin mot ADHD som blir narkomaner än de som inte medicinerat. Det beror på att medicinerna som ges är i väldigt låga doser. 

    Dessutom börjar en del ungdomar som har ADHD att experimenera själva med droger och blir fast. En slags självmedicinering. 

    Domarna för misshandel blir också färre för de som medicinerar. Men en del kan inte ta medicinen för att de får för mycket biverkningar,  även efter att ha ätit dem under flera veckor. Det kan också ta tid att pröva fram rätt medicin och dos.

    Så för en del är medicinering en hjälp.

    Du verkar inte ha koll på vad vad tillräckligt med sömn och fasta sovtider betyder för ett barn med ADHD. De barnen behöver t.ex. varva ner i god tid före de ska sova. Inga uppiggande dataspel precis före de går och lägger sig och att lägga sig ungefär samma tid varje kväll. 

    Det är en stor skillnad på att kunna försvara sig om det skulle behövas och att själv ge sig på andra. 

  • Anonym (Sedan)
    Goneril skrev 2025-11-27 09:02:08 följande:
    Naturligtvis har sambon lämnat TS, det är en fråga om överlevnad; nu har ju TS visat sitt rätta ansikte. Synd om sonen som blir helt fördärvad på grund av TS och inte kan vistas i möblerade rum. Det bästa vore familjehem eller ett bra fosterhem där han kan få vettiga värderingar. TS har ett dåligt inflytande på sonen och fördröjer utvecklingen men det förstår han inte; han lever ju i några märkliga "kretsar", man kan ju ana vilka. Hur försörjer du dig, TS? Kan du ha ett vanligt Svensson-jobb med den inställning till omvärlden som du har, att det är bra att vara "hård"?                                                                                                                                                                                                                                                                I stället för att bibringa sonen en massa konstiga idéer borde TS läsa med honom, varje dag. TS kan inte bara förlita sig på skolan utan har också ett ansvar. Läsning varje dag, högläsning tillsammans även när barnet kan läsa. Det är dessvärre inte fallet här men TS kämpar  heller inte med läsningen utan anser att det är skolfrökens ansvar. Att teckna och rita, sjunga och lägga LEGO är utvecklande, förekommer det i TS hem?                                                                                                                                                                                                Många barn kan läsa när de börjar skolan, vissa redan vid fem års ålder. Finns det överhuvudtaget någon bok i TS hem? När böcker finns tillgängliga brukar de väcka barns nyfikenhet; vad döljer sig bakom pärmarna? TS borde ha börjat med läsning redan när sonen var riktigt liten men det tycks han helt ha missat.                                                                                                                                                                                                                                    Ett omhändertagande av sonen är det enda rätta. Då kan han få sunda lägg- och kostvanor och där finns säkert någon som kan läsa och leka med honom. Då skulle möjligtvis de befängda tankarna om hårdhet trängas tillbaka. ADHD-utredningen måste ju också ske, men jag tror att sonen lugnar ner sig om han får komma till ett annat hem, till en annan miljö. Inte ska en nioåring gå runt och bli hatad av alla! Fullkomligt absurt!
    Om ett barn var riktig ADHD så finns det mätbara skillnader i hjärnan
    Det är svårt att förstå för många. 

    Men visst, alla barn vars beteenden liknar ADHD har inte ADHD. Ibland inverkar sociala omständigheter och ibland inverkar båda. 
  • Anonym (Sedan)
    molly50 skrev 2025-11-27 13:27:47 följande:
    Man behöver inte ta emot en massa skit utan att ge tillbaka,nej. Men det finns andra,bättre,sätt att ge tillbaka på än genom att slåss.
    Och nej,du vet uppenbarligen inte vad han behöver. Då hade han inte betett sig som han gör.
    Han behöver fasta rutiner 
    Anonym (Desperatman) skrev 2025-11-28 12:31:39 följande:

    Det är inte lätt att ta hand om massa ungar när grabben vaknar hela nätterna och skriker och går till mig eller oss. 
    hans mamma spårar ur totalt med drickande och paranoida vanföreställningar. Sambon vägrar fortsatt komma hem så nu står vi utan pengar käk snart pallar ej jobba i detta läge hon kommer me olika dåliga förklaringar efter varandra så snart får alla som de vill han hamnar på soc skolan klagar o han får bara ta all skit de sprider runt om han på skolan hinner inte lämna han innan de vill ja ska hämta han hur normalt är de 
    så nu står ja här medan världen pissar på oss 
    ja kan inte tänka på andra barnet när de är såhär tyvärr asså 
    sambon vägrar hjälpa osv 


    Om det är svårt med mat, kontakta en diakon i Svenska kyrkan (man behöver inte vara religiös för att göra det, eller ens med i Svenska kyrkan) eller en Stadsmission där du bor. Ring eller gå dit. 

    50 % av alla som är gifta skiljer sig. För gifta som har ett barn med den typen av svårigheter som din son har, är siffran 75 %. 

    Det betyder att föräldrar med barn som har sådana svårigheter oftare skiljer sig, för att de har det så jobbigt. Detta har andra föräldrar svårt att förstå.

    Barnet kan inte varva ner och somnar aldrig på kvällen. Eller vaknar på natten som din son gör. Springer runt eller sitter med datorn på morgonen när det är dags att gå till skolan t.ex. 

    De vill ständigt äta saker med socker i för det håller dem pigga.

    De vill gärna spela dataspel för kickarna från spelet gör att de håller sig pigga, de får dopamintoppar. Problemet är att när de har spelat en längre stund, så har de gjort åt all dopamin och hamnar i väldigt dåligt humör. Kan få utbrott.

    Känner en person som arbetar med sådana barn och vet hur man ska bemöta dem, men hon säger att hennes son blir helt hejdlös och våldsamt arg om han spelat för länge. Så sonen har bara en viss tid som han får spela, inte mer. 

    Ja, du har det jobbigt!

    Väldigt många par som träffas när de redan har barn blir särbor, för att det är lättare. Och då handlar det om barn som oftast inte har några speciella svårigheter. 

    Men din son behöver ändå lära sig att ta i med lagom kraft när han leker med andra barn och med djur. Att vara respektfull och backa när de andra visar att de inte tycker att det är kul. Det är grundläggande. 

    Att gå till lärare när någon säger något dumt, istället för att klippa till. 
    Om någon börjar slå på honom, så får han försvara sig men han måste lära sig att inte ta i för mycket.

    Du måste hjälpa honom att klara sig i samhället och träna läsning med honom.
    Han kommer att få svårt om han inte har betyg från grundskolan t.ex. 

    Motion en gång per dygn kan hjälpa honom att reglera energin. 

    Tycker inte att det låter som att sonen ska vara hos sin mamma just nu, om hon dricker. 

    Fundera på utredning ändå. Kan vara bra för sonen att veta varför det är så svårt för honom att göra som de andra barnen och vara lugnare. Han kan få dåligt självförtroende. 



  • Anonym (Sedan)

    Har arbetat i skolan, det är inte uteslutet att en sådan här situation är på riktigt. Men visst kan själva tråden vara en fejk. 

  • Anonym (Sedan)
    hejkaaa skrev 2025-11-28 22:37:15 följande:

    Jag läste aldrig de tidigare...
    Men såhär är det oxå. Oavsett hur ett barn beter sig så har en vuxen ALDRIG rätt att frysa ut barnet och verkligen inte i samma familj!? Att försvara henne i det här är bara sjukt. Pojken mår ju för fan inte bra? Det är väl då man som vuxen/förälder ska se det tidigt, finnas där HELA TIDEN om så behövs och göra allt för att pojken ska få det stödet och hjälpen som krävs oavsett vad fan det än gäller.
    Att säga att han kommer bli kriminell, kvinnohatare mm är ju helt plockat ut helvetet! Hur fan kan ena tänka tanken på att säga så? 

    sök hjälp för pojken så snart det bara går innan det går utför! Och då menar jag inte att han hamnar snett i livet utan att han inte orkar med sig själv!

    Och ta den hjälpen du behöver utan din kvinna och vill hon inte finnas för dig då kan du be henne dra åt helvete. Älskar hon verkligen dig så finns hon även för dig och även för pojken.

    Ni som skriver att det är fel på pojken är den sorten som har det perfekta livet med de perfekta barnen men döljer den verkliga sanningen. Sluta försvara och inse att pojken inte mår bra!!!!


    Det handlar om 4 barn här. Alla är lika viktiga! Ska sambon offra sina för ett annat barn?

    Sedan kan jag hålla med om att man inte uttrycker sig hur som helst om ett barn, och absolut inte om barnet hör det! Konflikten tar man med den vuxne. Och hade jag varit sambon så hade det varit en jättekonflikt, för TS verkar inte bry sig om de andra barnen.

    Jag tycker att sambon gjorde rätt som flyttade.
  • Anonym (Sedan)
    Det här måste vara en fake-tråd. 

    TS påstår att han inte förstår sin sambo när hon flyttar  när han får sådana här förklarande SMS av henne, det kan inte vara sant. 

    Om detta barn finns överhuvudtaget, så har han dels svåra neuropsykiatriska svårigheter och dels har han inga gränser från pappan.

    Dessutom försöker han få bort TS sambo, barn kan göra så när två vuxna med barn flyttar ihop. De vill ha sin förälder för sig själv. 
  • Anonym (Sedan)
    Goneril skrev 2025-11-30 23:46:02 följande:
    Bra sammanfattat. Jag vill tillägga att mycket av det som sonen företar sig är åtalbart; nu är han inte straffmyndig men vore han det skulle det bli påföljder. Han är ett plågoris för hela familjen och rent farlig, t.ex har han slängt astmamedicin och därmed riskerat ett halvsyskons hälsa.                                                                                                                                                                 Sonens svårigheter med anpassning är resultatet av pappans snedvridna uppfostran. Eftersom sonen inte  kan läsa, vid nio års ålder, har han halkat efter i skolan och har mycket att ta igen. Detta kan han endast göra i en annan miljö än den destruktiva som han nu befinner sig i.
    Javisst behöver sonen bemötas på ett annat sätt.

    Men det kan vara bra att veta att även i andra delar av världen, där de har betydligt striktare regler för elevers uppförande och även har bestraffningar, så ligger de länderna på liknande procentsatser när det gäller diagnoser av här typen av svårigheter hos barn. I alla fall var det så före den stora ökningen av de diagnoserna som vi har haft i Sverige de senaste åren.  Detta gäller bl.a. ställen i ostasien. 

    Barnen i de skolorna är allmänt lugnare än i Sverige, men skillnaden mellan de som har den här typen av diagnoser och de andra eleverna är lika stor som här. 

    Det är önsketänkande att detta helt handlar om uppfostringsproblem. Behovet av att det ständigt ska hända något eller att vara i konstant rörelse försvinner inte med disciplin. 

    Men det är lätt att ett barn med sådana svårigheter fastnar i ett trotsbeteende, av flera skäl. 
    Nu talar jag om de barn som har en äkta sådan diagnos. Liknande symtom kan hos ett annat barn bero på andra orsaker. 

    Lite av de här neuropsykiatriska svårigheterna är fysiskt mätbara på olika sätt. 
  • Anonym (Sedan)
    Agda90 skrev 2025-12-01 15:57:07 följande:
    Utifrån det du skriver om sms från din sambo så ja din son är ett monster! Ett monster som DU har skapat!
    Du är en olämplig förälder och borde inte få ha några barn alls i din närhet NÅGONSIN!!!
    Sterilisera dig för helvete så att du inte sätter fler barn till jorden! 

    Jag har jobbat på soc under 10 år och detta är glasklart omhändertagande som borde ha skett för längesedan! 

    Du vet inte vad uppfostran är för något. Du saknar förmågan att förstå hur man uppfostrar!

    Jag hoppas att din sambo väljer abort för hon kan inte ha ett barn med dig. Ett barn till som du kan förstöra. 

    Din son mår inte bra av att vara i din närhet! Du är som gift för honom då du inte vet vad det är att vara förälder. 
    Människor som arbetar på soc kan vara mycket upprörda över något, men brukar inte uttrycka sig som du gör.
  • Anonym (Sedan)
    Goneril skrev 2025-12-02 09:58:39 följande:
    Enig med Agda90,TS ska inte sätta fler barn till världen.Maken till olämplig förälder får man leta efter. Hur kommer livet att gestalta sig för sonen? Om han inte kommer bort från pappan är risken stor att han blir brottsling. Kriminologer fastställer att svag socioekonomisk bakgrund och missbruk är faktorer som påverkar starkt, likaså dåliga skolresultat. Den här killen kommer att behöva mycket stöd, från familjehem och skola. Först måste han "avprogramneras" från pappan, han måste få veta att det pappan lärde honom inte var rätt.
    Alltså var kom missbruket ifrån, det har inte talats om det i samband med TS? I en sådan här tråd kan det bli för breda slängar. 

    Ja, pojken har utvecklat något slags trotsbeteende, utöver att han förmodligen har en tydlig  neuropsykiatrisk nedsättning i grunden. Trotsbeteende kan utvecklas av många orsaker och ofta är det flera orsaker i kombination. 

    Det kan man få utrett och stöd för inom BUP. Förmodligen även medicin för att klara skolgången.

    Viktigt att veta är att de som medicinerar mot ADHD har lägre missbruk och sedan färre antal åtal för misshandel som vuxna, än de som inte medicinerar.

    Däremot kan det vara svårt att ställa in medicindosen och få rätt sort. Kan ta tid för vården att få det rätt. Medicineringen minskar behovet att hålla sig pigg med godis och cola. 

    Fadern måste se till att pojken varvar ner på kvällen i god tid före sänggåendet. Ha fasta tider för att gå och lägga sig och en maxgräns för tid för spel på internet under dagen. I värsta fall får han väcka pojken tidigare på morgonen för att vända dygnet rätt under en period. Barn med de här svårigheterna behöver sova sina timmar. De blir helt utan hejd annars. Detsamma gäller motion en stund en gång varje dag.

    Inte uppmuntra sonen  till våld! Och lära sonen att vara varsam med andra barn och djur. Helt grundläggande för att han ska kunna fungera i samhället. Det finns ingen anledning för sonen att vara tuff mot andra barn som inte är tuffa! Ingen alls!

    Har pojken en egen resurs på rasterna i skolan så kan den personen se om de andra barnen bara skyller allt på sonen, eller om sonen själv bidrar till bråken. 

    Det är alltså inte helt ovanligt att barn retar upp ett barn som de vet blir så kul rasande (som har neuropsykiatriska svårigheter, som exempelvis ADHD) och sedan skyller allt på det barnet.

    Samtidigt som ett barn med sonens problematik ofta ger sig på andra barn. Alltså både offer och förövare i samma barn. 

    Problemet när skolan skickar hem ett barn för att det uppför sig illa, är att det blir som en belöning. Barnet slipper vara i skolan och kan sitta hemma och spela eller titta på saker på dator/mobilen. Livsfarligt därför att barnet då kommer att se till att få gå hem så ofta som möjligt. Förklara detta för personalen. Det är svårt att påverka skolan, men om de förstår mekanismerna så kanske de gör annorlunda. 

    Ofta är det bra om ett barn med de svårigheterna har någon lugn plats i skolan dit de får gå undan när det blir för mycket. Dit bara det barnet får gå. 

    Ibland blir det bättre om barnet får gå i en liten grupp med barn med olika svårigheter. Där finns ofta pedagoger som kan mer om sådana svårigheter och undervisningen är anpassad till barn som har det. Det är ingen garanti, men ibland blir det lättare för barnet. 

    Tror att det för alla barnen är bäst om TS och sambon blir särbo. Där har den kvinnan gjort en rimlig bedömning. Det är många par med barn utan neuropsykiatriska svårigheter som blir särbo istället för sambo. Inget ovanligt. 
Svar på tråden Hon hatar min son