Hälsoångest för mina barn

Läs på om symtomen på GAD och fundera på om de stämmer för dig. Man kan få terapi mot det.

Vad innebär hälsoångest för sina barn?
Hur yttrar det sig?

Jag skulle nog säga att jag ligger på medel. Jag tänker oftast det värsta, googlar dessvärre och mår riktigt piss men brukar lugna ner mig efter en stund och känna att nej jag måste sluta tänka så. Min man är väldigt stöttande och lugnande när jag får den paniken. Men jag förstår dig mamma man får katastroftankar..

Att jag lider av en sjuklig ångest över att något ska hända mina barn. Mest rädd att de ska drabbas av hemska sjukdomar och när de väl är sjuka (vilket barn ju ofta blir) tänker jag direkt att det är värsta tänkbara. Ex min son blev matförgiftad och direkt fick jag det till att det var E-hec och att hans njurar skulle kollapsa. Jag förstår att detta inte är helt normalt.

Jag försöker låta bli att googla men jag har googlat så mycket om sjukdomar tidigare att jag kan och vet för mycket om diverse symptom och diagnoser. Din man låter bra! Det är min också egentligen, men jag hemlighåller många av mina tankar för honom, för han skulle tycka att jag är ett totalt psykfall om jag berättade allt jag går och tänker. 

Ok ... om jag hade ont i huvudet trodde mitt ex att jag hade hjärntumör. Jag skulle dö av en det ena eller det andra. Konstigt nog gällde det bara mig, inte vår dotter.Eller henne själv.
Jag begriper inte varför man ska måla fan på väggen. Fan, min 85 åriga morsa ser problem och faror överallt. Livet blir rätt begränsat då.
Släpp sargen och delta i matchen, lös eventuella problem på vägen.
Man lever alla dagar men man dör bara EN dag. (Nalle Puh)

Mycket stämmer in på mig vad gäller GAD men detta känns mer som en specifik rädsla. Men ja, jag behöver nog terapi. Tack för svar. ????

Förstår att hon numer är ditt ex, låter hemskt. Jag talar absolut inte om för mina barn vilka hemskheter jag inbillar mig att de har. Konstigt nog är jag inte så hönsig över dem i vardagen, ingen överbeskyddande mamma liksom. 
Jag önskar inget hellre än att kunna tänka så som du gör, det låter sunt. 

Fan vad trött jag blir på Familjeliv! Jag hade skrivit ett jättelångt svar till dig om en metod du kan använda som handlar om fara/säkerhet. Allt bara försvann 😪

Det är lättare sagt än gjort om man lider av någon slags ångest. Även om man med förnuftet vet hur man borde tänka går det inte att bara få bort tankarna så där. Det är en väldigt grundläggande del av den mänskliga naturen att oroa sig då det har gjort att vi kunnat förutse faror och därmed överlevt och fört generna vidare. Tyvärr är det inte ovanligt att oron mer eller mindre går till överdrift och i svåra fall behöver man professionell hjälp. Det går inte att ändra på med några enkla ord och en annan inställning.

Åh nej vad synd. Tack för att du tog dig tid. Ja, jag tycker sidan är krångligt!!

Det har varit massor med yngsta sonen. Detta har bidragit till att mitt alarm nu går för minsta lilla. Jag behöver nog professionell hjälp. 

Anledningen att jag tänkte på GAD är att de som har det ältar oron en stor del av tiden, som att hjärnan har svårt att släppa ämnet. 

Om man har specifik fobi för något så oroar man sig jättemycket bara när det är något som triggar oron. Man går t.ex. inte omkring och tänker på ormar jämt. Utan bara i samband med att man ska gå ut i naturmiljö på sommarhalvåret. 

Sedan jag fick barn har jag oroat mig för barnens hälsa och även min egen då jag alltid vill finnas för dem, men ffa barnens. När något fruktansvärt sedan händer, ett barn blir obotligt sjuk - då kan jag inte gråta varje dag har jag insett, utan jag har lärt mig att ta varje 3 -4 månader i det här fallet i taget och försöka leva och nuta av livet varje gång allt ser bra ut. Att känna tacksamhet och vara det stöd som krävs av mig som mamma. Så att gå och oroa sig i förväg över nåt som kanske inte händer, är så energikrävande och förmodlogen helt onödigt. Händer något, så får man ta det därifrån. Och är det något allvarligt, så är sjukvården fantastisk och det är så mycket som går att bota/ underhålla/förebygga. 
Detta är lättare sagt än gjort, men om oron tar över är det nog bra att gå att prata med någon. Livet är för kort för att oroa sig över ngt som förmodligen inte kommer att hända

Mm jag kan vara likadan! Men vet du händer det så händer det också. Finns faktiskt barn som blir sjuka och det är väl bra att du är medveten att om det och då får man ta den hjälpen som finns. Ja jag försöker också hemlighålla men han ser igenom mig. dottern kliade sig på kroppen och då bokade jag tid hos vårdcentralen och ifrågasatte om det kunde vara hennes lever? kände mig så knäpp att jag ska tänka det värsta. 

Kände aldrig det med mina barn. Nu är jag morfar sedan en dryg vecka tillbaka och har fått inse att ungen har två riktigt bra föräldrar, precis som mina barn hade.
De vill inte sova, de skiter ner sig och vill fan inte det som mamma och pappa vill.
Kort sagt - helt normal bebis!!
Att få sitt första barn är ett jävla "wake- up call" oavsett hur förberedd man tycker att man är.
Oavsett är det helt fantastiskt att få lära känna en helt ny människa!
Barn eller barnbarn kvittar lika.