Anonym (Relationsknas)

Tue 25 Nov 23:24

14 svar

Ta tillbaka ett ex?

som rubriken lyder så gäller frågan ett ex som lämnade mig för cirka 4 månader sedan. vi tjafsade han drog från en tillställning vi var på tillsammans och kom i princip inte tillbaka och fick inte heller svar på orsak osv. Att tillägga är att vi varit sambos i 4 år och alla saker var kvar trots att hen haft möjlighet att hämta dom.

efter cirka 3,5 månad hör hen av sig angående praktiska saker (inte hens saker som är kvar hemma) utan annat Och vill plötsligt lämna de till mig själv. Der sker och sen ber jag hen hämta sina saker. När vi träffats för sakerna pratar vi lite då jag ber om det, för att få ett avslut. efter får jag ett sms att vi kanske borde prata mer, utan att det måste leda till något speciellt. Men om jag kan tänka mig det att det kanske vore bra för båda oss. Jag har skrivit att jag vill det.
jag är ganska säker på att det finns en anledning till varför hen skriver så, utan att vara 100% säker på att hen vill tillbaka till relationen. Hen berättade hur dåligt hen mått och att det kanske sett annorlunda ut men att det inte varit så osv. jag vet inte vad jag ska tänka eller känna. Men finns det relationer som går att reparera efter sånt här?

Anonym (Linda)

Wed 26 Nov 11:13

#1

Ett flyktbeteende är både omoget och inte särskilt ansvarstagande och skadar tilliten och det skulle för mig ta år att bygga upp igen om det överhuvudtaget ens är möjligt...

PLUS det faktum att det ligger en del problem i bagaget som från början utlöste flykten

Jag hade inte orkat . Jag hade varit för sårad för att orka tro på en fortsättning. För det krävs enorma mängder jobb för partnern som flyttat och av det du beskriver kommer hen inte göra det jobbet utan fortsätta såra.

Anonym (Relationsknas) Trådstartaren

Wed 26 Nov 16:38

#2

Anonym (Linda) skrev 2025-11-26 11:13:57 följande:

Ett flyktbeteende är både omoget och inte särskilt ansvarstagande och skadar tilliten och det skulle för mig ta år att bygga upp igen om det överhuvudtaget ens är möjligt...

PLUS det faktum att det ligger en del problem i bagaget som från början utlöste flykten

Jag hade inte orkat . Jag hade varit för sårad för att orka tro på en fortsättning. För det krävs enorma mängder jobb för partnern som flyttat och av det du beskriver kommer hen inte göra det jobbet utan fortsätta såra.

Jag håller verkligen med dig om att ett flyktbeteende är omoget, och tyvärr är det inte första gången jag ser det i konflikter. Det är ju något om man isåfall behöver arbeta med.

Men det är som du säger, tilliten är rubbad till 0 och jag vet inte om det kommer gå att bygga upp (även om viljan finnas där). För det gör den verkligen, men jag vet inte om jag innerst inne kommer att kunna känna en trygghet igen

Får jag fråga vad i det jag skrev som visar på att han kommer fortsätta såra?

Core

Wed 26 Nov 17:16

#3

Anonym (Relationsknas) skrev 2025-11-26 16:38:25 följande:

Jag håller verkligen med dig om att ett flyktbeteende är omoget, och tyvärr är det inte första gången jag ser det i konflikter. Det är ju något om man isåfall behöver arbeta med.

Men det är som du säger, tilliten är rubbad till 0 och jag vet inte om det kommer gå att bygga upp (även om viljan finnas där). För det gör den verkligen, men jag vet inte om jag innerst inne kommer att kunna känna en trygghet igen

Får jag fråga vad i det jag skrev som visar på att han kommer fortsätta såra?

Nu vet ju vi som läser inte om hela historien, men har man såna konstiga beteenden i sig från första början är det ytterst sällsynt att det bara försvinner. Det kanske går bra ett år eller två igen, men nästa gång han känner sig trängd eller liknande har han uppenbarligen ett inbyggt flyktbeteende.

Alternativt hade han träffat en annan eller fått för sig att han var intresserad av någon annan, och bara väntade på någon slags ursäkt att bryta med dig. Oavsett vad är det inte ett friskt sätt att hantera saker på.

Tukt

Wed 26 Nov 17:26

#4

Utöver det som skrivits om omoget beteende, problem etc. Så känns det som du själv inte riktigt har så bra inställning till det. Som du formulerar dig låter det mer som du rider lite på den makt du har i sammanhanget. Är det så, är det ingen bra utgångspunkt.

Anonym (Relationsknas) Trådstartaren

Wed 26 Nov 22:57

#5

Core skrev 2025-11-26 17:16:59 följande:

Nu vet ju vi som läser inte om hela historien, men har man såna konstiga beteenden i sig från första början är det ytterst sällsynt att det bara försvinner. Det kanske går bra ett år eller två igen, men nästa gång han känner sig trängd eller liknande har han uppenbarligen ett inbyggt flyktbeteende.

Alternativt hade han träffat en annan eller fått för sig att han var intresserad av någon annan, och bara väntade på någon slags ursäkt att bryta med dig. Oavsett vad är det inte ett friskt sätt att hantera saker på.

Nej såklart, alla har ju olika historier, och kanske är det av betydelse i sammanhanget. Att känslan "fly" kommer är inte en kvickfix det förstår jag, och att tålamod kommer behövas. Jag är nog bara rätt att bli krossad igen, för facit har man ju aldrig innan. Självklart har jag också saker som jag behöver jobba med, men i en relation står man kvar i slutet av dagen tycker jag man kan inte fly och sedan tänka att någon ska finnas kvar.
Man kan aldrig vara säker men jag är 99% säker att det inte fanns någon annan tjej i bilden.

Anonym (Relationsknas) Trådstartaren

Wed 26 Nov 23:00

#6

Tukt skrev 2025-11-26 17:26:29 följande:

Utöver det som skrivits om omoget beteende, problem etc. Så känns det som du själv inte riktigt har så bra inställning till det. Som du formulerar dig låter det mer som du rider lite på den makt du har i sammanhanget. Är det så, är det ingen bra utgångspunkt.

Alltså jag önskar att jag direkt hade känt "absolut", om konversationen skulle leda dit. Orsaken är inte min inställning, det finns ingenting annat än att jag kunde ta bort dom här månaderna som varit/är. Det är mer att jag är rädd för att bli krossad igen och höra andra historier om det är någon som varit med om något liknande. Men det är en person som jag verkligen älskar, en person jag vill allt bra i livet och bygga ett liv tillsammans med.

Anonym (Linda)

Thu 27 Nov 00:26

#7

Anonym (Relationsknas) skrev 2025-11-26 23:00:12 följande:

Alltså jag önskar att jag direkt hade känt "absolut", om konversationen skulle leda dit. Orsaken är inte min inställning, det finns ingenting annat än att jag kunde ta bort dom här månaderna som varit/är. Det är mer att jag är rädd för att bli krossad igen och höra andra historier om det är någon som varit med om något liknande. Men det är en person som jag verkligen älskar, en person jag vill allt bra i livet och bygga ett liv tillsammans med.

Har denna person gjort såhär flera gånger mot dig är det dags att sluta vara dörrmatta och hitta din självrespekt och lämna.
Finns inget kärleksfullt att bete sig som hen gör eller för den delen att vara dörrmatta och ta tillbaka gång på gång.

Att älska varandra då öser man problemet en gång för alla med terapi eller vad som behövs och helt enkelt tar ansvar som två vuxna.

Hen sårar dig ju redan med detta beteende . Det ÄR att krossa någon.

Tukt

Thu 27 Nov 16:46

#8

Anonym (Relationsknas) skrev 2025-11-26 23:00:12 följande:

Alltså jag önskar att jag direkt hade känt "absolut", om konversationen skulle leda dit. Orsaken är inte min inställning, det finns ingenting annat än att jag kunde ta bort dom här månaderna som varit/är. Det är mer att jag är rädd för att bli krossad igen och höra andra historier om det är någon som varit med om något liknande. Men det är en person som jag verkligen älskar, en person jag vill allt bra i livet och bygga ett liv tillsammans med.

Då missbedömde jag dig nog lite. Men i ett sådant där läge är det svårt, eftersom båda sällan har samma entusiasm.

KimLinnefeldt

Thu 27 Nov 17:26

#9

Jag vet par som gift sig och skiljt sig tre gånger.

Själv gjorde jag slut, tyckte det var för magert förhållande. Efter ett halvår kastade hon sig över mig och vi blev ett par igen. Det var för 20 år sen, och det håller fortfarande.

Sen finns det säkert de som försöker igen men inte lyckas.

Ni kan ha vuxit och mognat av er "paus", vem vet.

Att fela är mänskligt. Att förlåta är gudomligt.

MsM84

Fri 28 Nov 13:37

#10

Anonym (Relationsknas) skrev 2025-11-26 23:00:12 följande:

Alltså jag önskar att jag direkt hade känt "absolut", om konversationen skulle leda dit. Orsaken är inte min inställning, det finns ingenting annat än att jag kunde ta bort dom här månaderna som varit/är. Det är mer att jag är rädd för att bli krossad igen och höra andra historier om det är någon som varit med om något liknande. Men det är en person som jag verkligen älskar, en person jag vill allt bra i livet och bygga ett liv tillsammans med.

Jag vill säga du älskar inte personen som gjort dig så här illa. Du älskar bilden av vem du trodde han var.

Anonym (Relationsknas) Trådstartaren

Fri 28 Nov 21:55

#11

Anonym (Linda) skrev 2025-11-27 00:26:20 följande:

Har denna person gjort såhär flera gånger mot dig är det dags att sluta vara dörrmatta och hitta din självrespekt och lämna.
Finns inget kärleksfullt att bete sig som hen gör eller för den delen att vara dörrmatta och ta tillbaka gång på gång.

Att älska varandra då öser man problemet en gång för alla med terapi eller vad som behövs och helt enkelt tar ansvar som två vuxna.

Hen sårar dig ju redan med detta beteende . Det ÄR att krossa någon.

Inte precis såhär, men undvikande person som hellre rymmer sina känslor än att stanna i dom och ta hand om problemet, ja.
Och om personen. är redo för terapi exempelvis men tidigare inte varit det?
Jag vill inte vara någon dörrmatta, men jag tror vissa relationer är djupare än så svartvit. Jag är heller ingen fläckfri person, vilket inte rättfärdigar denna form av beteende. Men så det blir sagt.

Anonym (Relationsknas) Trådstartaren

Fri 28 Nov 21:59

#12

KimLinnefeldt skrev 2025-11-27 17:26:24 följande:

Jag vet par som gift sig och skiljt sig tre gånger.

Själv gjorde jag slut, tyckte det var för magert förhållande. Efter ett halvår kastade hon sig över mig och vi blev ett par igen. Det var för 20 år sen, och det håller fortfarande.

Sen finns det säkert de som försöker igen men inte lyckas.

Ni kan ha vuxit och mognat av er "paus", vem vet.

Att fela är mänskligt. Att förlåta är gudomligt.

Vad menar du med magert förhållande?
Jag kan just nu bara prata för mig själv, och jag kan säga att jag har insett saker som jag aldrig hade gjort om jag inte fick perspektiv på det, det vill säga den här tiden ensam. Det betyder inte att jag lägger all skuld på mig, men att jag ser mina brister ur en annan vinkel. Men jag kan ju självklart inte veta hur hen ser det, men vi har bestämt dag att ses så det kanske ger mer svar på frågetecken då.
Jag är väl osäker om för stor skada är skedd, även om viljan finns, måste man "påriktigt" kunna förlåta och gå vidare. Och jag är osäker på om jag kan det hur mycket jag än vill, samtidigt är jag övertygad om att det är min person, så länge de små problem går att lösa. För egentligen är det skitsaker som blir stora på grund av bristande kommunikation när saker uppstår.

Anonym (.)

Fri 28 Nov 22:15

#13

Anonym (Relationsknas) skrev 2025-11-26 16:38:25 följande:

Jag håller verkligen med dig om att ett flyktbeteende är omoget, och tyvärr är det inte första gången jag ser det i konflikter. Det är ju något om man isåfall behöver arbeta med.

Men det är som du säger, tilliten är rubbad till 0 och jag vet inte om det kommer gå att bygga upp (även om viljan finnas där). För det gör den verkligen, men jag vet inte om jag innerst inne kommer att kunna känna en trygghet igen

Får jag fråga vad i det jag skrev som visar på att han kommer fortsätta såra?

Människor förändras sällan och mönster går ofta igen? Tycker du ska gå vidare och hitta någon mer stabil. Beteendet låter inte helt friskt.

KimLinnefeldt

Igår 10:45

#14

Anonym (Relationsknas) skrev 2025-11-28 21:59:28 följande:

Vad menar du med magert förhållande?
Jag kan just nu bara prata för mig själv, och jag kan säga att jag har insett saker som jag aldrig hade gjort om jag inte fick perspektiv på det, det vill säga den här tiden ensam. Det betyder inte att jag lägger all skuld på mig, men att jag ser mina brister ur en annan vinkel. Men jag kan ju självklart inte veta hur hen ser det, men vi har bestämt dag att ses så det kanske ger mer svar på frågetecken då.
Jag är väl osäker om för stor skada är skedd, även om viljan finns, måste man "påriktigt" kunna förlåta och gå vidare. Och jag är osäker på om jag kan det hur mycket jag än vill, samtidigt är jag övertygad om att det är min person, så länge de små problem går att lösa. För egentligen är det skitsaker som blir stora på grund av bristande kommunikation när saker uppstår.

Vi hade nästan ingen kontakt mellan helgerna. Jag behöver mer än så. Kanske behöver jag mer bekräftelse än andra. Helt klart mindre än hon behövde (och behöver - vi blev ett par igen efter ett halvår). Det var inte (bara) sex det handlade om, utan närhet och hud och samtal.

Ta tillbaka ett ex?

INNEHÅLL