Jag borde nog gå i terapi, men…
Efter 15 år med samma känner jag fortfarande att något saknas om hon är borta ett par dagar, jag längtar. Jag är rätt olik henne och saker hon gör kan så klart störa mig, men jag stör mig aldrig på henne eller hennes person. Jag känner till och med en slags vördnad inför de saker jag inte förstår.
Det är svårt att definera kärlek, göra skillnad på kå, nykär och när man älskar någon, men jag tror att det är svaret. Saknar man inte sin partner , och stör man sig på denne, då är det känslomässigt över. Sen kan trygghetskänslan vara där och ställa till det, iallafall i ett längre förhållande, så man måste separera på om man saknar personen eller tryggheten om denne är borta