Jag borde nog gå i terapi, men…

Efter 15 år med samma känner jag fortfarande att något saknas om hon är borta ett par dagar, jag längtar. Jag är rätt olik henne och saker hon gör kan så klart störa mig, men jag stör mig aldrig på henne eller hennes person. Jag känner till och med en slags vördnad inför de saker jag inte förstår.

Det är svårt att definera kärlek, göra skillnad på kå, nykär och när man älskar någon, men jag tror att det är svaret. Saknar man inte sin partner , och stör man sig på denne, då är det känslomässigt över. Sen kan trygghetskänslan vara där och ställa till det, iallafall i ett längre förhållande, så man måste separera på om man saknar personen eller tryggheten om denne är borta

Jag kom på hur man skiljer på trygghet och kärlek bara så där efter mitt inlägg nyss. I kärlek längtar man, i trygghet saknar man. 

Så sammanfattningsvis så kanske du älskar honom om han ger dig en varm känsla, om du längtar efter honom och du stör dig inte på hans person på något sätt.

annars, inte

Så är det, jag stör mig också på vad min fru GÖR, däremot går jag inte runt och stör mig på henne. Alltså hade jag sett på henne och rent av känt att det är henne jag stör mig på, hade det varit värre. Visst kan det verka närbesläktat, men tänker man på det så är det en ganska stor skillnad 

Ja precis, när jag ser saxen kanske jag suckar och stör mig lite, men aldrig när jag ser henne 😄