Är det så här vänner är?
Min man och jag har länge varit ensamma.
Vi trivs tillsammans, kanske trivs vi lite för bra och har accepterat att vi inte har något umgänge med andra vuxna. Vi flyttade till vår stad för 15 år sedan och har inte lyckats med det sociala livet. Vi har heller ingen släkt att tala om och de vi har bor långt från oss. Vi försöker hålla kontakten men intresset för oss och vårt liv är svalt.
Nu har vi börjat träffa ett annat föräldrapar genom vår son. Vi har varit hembjudna till dem och både jag och min man reagerade på samma saker.
De pratade konstant illa om andra och jämförde sitt hem med andras på ett negativt sätt. Att andra bodde för litet, inte renoverade i samma skala som dem mm
Nu känner vi inte för att bjuda hem dem till oss. Vårt hus är mycket mindre än deras och vi har inte lagt lika mycket på möbler mm
Hade du tänkt lika eller överreagerar vi? Ska vi bjuda hem och försöka ygga upp en vänskap för att i alla fall ha ett tt par vänner?
