• Josefine1987

    IVF 2026

    Hej på er alla!

    Hoppas det är okej att jag hoppas in trots gammal i IVF-världen. Vi har oförklarad infertilitet, 37 år och normalt AMH. Gör vår femte stimulering nu. 


    För egen del har jag väldigt svårt att känns hopp så här långt in i resan, men jag blir inspirerad av alla som lyckas och det har varit magiskt att följa andra som gjort det. 


    Ta hand om er och försök var så snälla mot er själva som bara möjligt. Det är en tuff resa för de allra flesta ♥️ stor kram!

  • Josefine1987
    JNMK skrev 2026-01-10 16:12:31 följande:

    Härligt att ni får komma igång nu! Lycka till med sprutorna och ägguttaget, kommer säkert gå fint! 


     


    Josefine1987 skrev 2026-01-09 15:21:14 följande:

    Hej på er alla!

    Hoppas det är okej att jag hoppas in trots gammal i IVF-världen. Vi har oförklarad infertilitet, 37 år och normalt AMH. Gör vår femte stimulering nu. 


    För egen del har jag väldigt svårt att känns hopp så här långt in i resan, men jag blir inspirerad av alla som lyckas och det har varit magiskt att följa andra som gjort det. 


    Ta hand om er och försök var så snälla mot er själva som bara möjligt. Det är en tuff resa för de allra flesta ♥️ stor kram!


    Förstår att det är svårt att känna hopp efter motgångar. Vi hade en tuff start utan embryon/återföring och det kändes så hopplöst. Jag blir förundrad över vilken styrka som finns hos oss som behöver göra ivf och hur modiga alla är som orkar kämpa på. Läste någonstans att inom ivf krävs det i slutänden inget hopp eller positiv inställning, utan orken att fortsätta trots motgångar. Jag håller tummarna för dig Josefine, att det är femte gången gillt❣️ Har ni bytt klinik mellan försöken? 

    Jaa, hsr också läst det och tycker det känns skönt att veta ♥️ vi har inte bytt då vår regionen fortfarande står för kostnaden trots femte plocket. Dom räknar det inte som försök om man inte får något embryo. Lyckas det inte denna gång så ska vi dock byta klinik. 


    Hur går det för dig?

  • Josefine1987
    kamd skrev 2026-01-14 11:59:57 följande:

    Jag förstår dig helt. Jag är också orolig föt att livet kommer påverka hur det går i IVF-resan. Jag börjar nytt jobb och ska även flytta framöver med massvis med renoveringar som vi ska göra själva. Det är också väldigt viktigt att jag gör ett bra jobb, för även om det är en tidsbegränsad anställning på endast 3 månader så finns en förhoppning om att få förlängt... Men det är en tuff bransch, så det gäller att jag presterar... Känns inte optimalt alls. Jag känner mig dum som skyndar på processen fast det kanske hade varit lugnare att vänta? Men jag vet inte... Det kommer väl aldrig en bra punkt. Undra hur mycket det påverkar egentligen? Tänker på stressen i sig.


    Anonym (Lily96) skrev 2026-01-13 20:12:57 följande:

    Fantastiskt, håller tummarna att du får köra igång nu i veckan! Jag kunde hämta ut sprutorna dagen efter besöket så det låter rimligt om du ska göra kort protokoll. 


    Känner likadant som dig och väntar också in mensen nu i veckan, pirrigt att få sätta ingång snart äntligen! 


    En fråga till er alla - hur balanserar ni stress och livsbalans under IVF-resan? Jag har en hög arbetsbelastning just nu och är orolig för påverkan. Tror min mens ev blir sen pga det. Det är ju känt sen länge att stress har negativ påverkan. Har ni gjort något extra eller blivit mer medveten om er livsbalans? 



    Vad jag läst i flera studier och fått till mig från kliniken så är det endast mer extremt stress än vad vi i Sverige utsätts (jag fick som exempel svält, fly från krig osv) som påverkar. Samtidigt är det ju många som märker att sin menscykel förändras vid mer "vanlig" stress, så på något vis påverkar det nog.


    Jag har valt att försöka lyssna på det första och göra det bästa jag kan av situationen som är, samtidigt som jag försöker planera in lite mer tid för återhämtning under dom perioderna som det gått. 

    Vet inte om ni jobbar natt, men det har man sett i studier påverkar fertilitet och IVF-resultat negativt. Jag jobbar tyvärr natt och går på en intensiv nattvecka + dubbla pass dagen innan precis efter nästa förhoppningsvisa ET. Har för första gången ångest över det. Nu har vi gjort så många försök, så det känns som att jag borde ta ansvar och optimera situationen. Svår balansgång.

  • Josefine1987
    kamd skrev 2026-01-15 17:27:33 följande:
    Oj shit vad tufft med nattjobb i kombination! När man "klagar" så är det alltid någon som har det värre. Jag ska tänka på dig och känna lite tacksamhet att jag bara jobbar dagtid ❤️????? Förstår din ångest över det, speciellt om det visat sig påverka resultatet. Men man måste ju göra alla sina "måsten" samtidigt som den här processen pågår, sjukt nog. Livet bara fortsätter och man förväntas hänga med.
    Äsch, inte säkert jag har det värre. Men lätt att bli orolig över saker man inte gör/lever optimalt ♥️
  • Josefine1987
    kamd skrev 2026-01-15 17:47:19 följande:
    Vågade tro att det skulle bli så... Och det blev det! Barnmorskan erkände att det är väldigt ovanligt att man börjar redan dagen efter besöket, men hon såg inget hinder för det och det är kul att vi har lite flyt för en gångs skull. Signerade alla viktiga papper och samtycken redan på plats. Alla sprutor fanns i lager, så vi gick direkt och hämtade ut allt. Ultraljud bokat om en vecka. Nu är det bara att vänta till imorgon kväll när vi kör igång med första injektionen Gonal-F.

    Är det någon mer som kör igång med stimulering nu i dagarna?
    Vad roligt att du kom igång så snabbt. Jag är också under stimulering, ultraljud på måndag.

    stort lycka till!!
  • Josefine1987
    kamd skrev 2026-02-06 22:44:06 följande:

    Ja alltså FY TUSAN vad jag mår skit rent ut sagt. Är på CD 6. Hade bara 2-3 dagar blödning. Har gått 1 vecka och 3 dagar från äggplock (med Suprefact).


    Är som en PMS-demon. Känner mig likgiltig inför det mesta på jobbet. Har svårt att skratta med kollegor på luncher och raster trots att det brukar vara dagens höjdpunkter. Är hemsk mot min sambo. Kall och avståndstagande. Känner obehag när han rör mig. Som den värsta PMS jag haft på länge. Jag har tänkt att det är Suprefacten som gjort att jag mår såhär, men jag vet inte..?


    Usch vad tufft ♥️ men det kommer bli bättre och var bara ärlig med din sambo, att du mår såhär är varken ditt eller hans fel. Det är en fullständig hormonell-karusell som pågår i din kropp. 


    ta hand om dig!!

  • Josefine1987
    Anonym (Selma) skrev 2026-02-06 11:15:16 följande:

    Jag skriva detta ner bara för att "ranta" - jag har fått så hemskt dålig bemötande av någon på RMC Malmö idag. Jag ville prata ihop lite saker som jag inte förstådd och ville få lite förklaring och den här person var så aggressiv och nedlåtande mot mig.... jag var mitt i ett möte och nästan grät. Jag just nu undersöker möjlighet till att byta klinik. Kan inte förstår hur någon som jobba med infertila personer - som går igenom en mycket svår tid - kan prata på ett så icke empatisk sätt mot en patient.... och jag som ville bara få lite förklaring om min behandling....


    Usch vad hemskt. Jag tycker absolut du ska se över om du kan byta. Det är viktigt att få känna sig trygg ♥️
  • Josefine1987

    Hej alla kämpar!

    Vi har gjort 5 äggplock och 3 återföringar inom regionsfinanserad vård. Vårt främst problem är befruktninggrad och  utvecklingen av embryon, troligtvis dålig äggkvalitet. 


    Nu väntar jag åter på mens för att påbörja våra sista försök på Linnekliniken i Uppsala. Vi har hört så många fina historier om dom, men jag är samtidigt livrädd då vi går in på vår sista livlina. 


    Någon annan som får hjälp av cvl?

    Ta hand om er! ♥️

  • Josefine1987
    kamd skrev 2026-02-23 07:03:17 följande:

    Då var det dags för mig att börja ruva! 🥰


    Ett fint embryo sattes in igår. För de som missat är det i en naturlig cykel, första ägglossningen efter bortfallsblödningen och har testat själv med ägglossningstest.


    Tycker att det är svårt att känna hopp. Jag har ju aldrig blivit gravid, så varför skulle det gå nu? Visst, chansen är större. Men jag har ju inte blivit gravid på de 18 cykler som enligt statistiken borde ha blivit ett barn vid det här laget. Förväntar mig ett negativt test. Har ju aldrig sett något annat. Är det någon som känner likadant?

    Testdag 7 mars, men borde veta långt innan dess om det blir negativt. Har rätt kort cykel. 


    Jag förstår helt känslan av att inte kunna finna hopp, varför skulle det fungera nu när det inte fungerat innan osv. Samtidigt är det ju så för nästan alla som gör IVF för sitt första barn, många som aldrig varit gravida tidigare och ändå lyckas.

    Vet inte varför jag svarar som nog är den som är sämst på att finna hopp haha, jag borde hålla tyst.

    Jag tänker dock att det är okej att inte känna hopp också. Plötsligt händer det ändå!
  • Josefine1987
    kamd skrev 2026-02-24 14:24:18 följande:

    Vill tacka alla som skrivit så fina peppande saker. Sitter på mobilen så omöjligt rent tekniskt som ni säkert vet haha 🙃


    Tycker att det är skönt med fler pessimister! Såg framför mig att jag skulle vara pirrig och som att det skulle kännas spännande att gå och "ruva". Men jag tänker bara på att magen är uppsvullen av Cyclogest och att jag längtar tills jag får sluta med dem. Vi har inget sexliv och det tär lite på relationen. 


    Bra påminnelse från någon av er om att Cyclogest kan försena mensen... Längre väntan är ju det sista man önskar. Ska den komma får den ju gärna komma fort haha... Ruvardag 2 avklarad i alla fall...


    Ruvardagarna är ju som en berg- och dalbana, hemskt. Heja, heja dig <3
Svar på tråden IVF 2026