Vilken fruktansvärd situation. :.-(
Att flytta och på så sätt tvinga barnet till ett nytt familjehem vore ju faktiskt väldigt elakt. Jag hoppas verkligen att hon inte är seriös med den tanken.
Hur ser hennes möjligheter att tillfriskna ut? Kommer hon att kunna bo med sitt barn igen i framtiden?
Ibland kan man inte förändra sin situation och måste då istället jobba med acceptans. Det finns terapiformer särskilt för det. ACT.
Jo, men flytta kan hon inte utan att skada barnet, vad det verkar. Och då funkar det inte att spjärna emot utan hon behöver acceptera den verklighet hon lever i. Det är väldigt svårt att gå framåt i livet utan att först acceptera sin situation. Så länge man tror att man kan förändra delar av sitt liv som är oföränderliga sitter man fast. Acceptans och en realistisk plan är vad som behövs.
Det är lite oklart hur länge det har varit så här. TS skriver flera år, men barnet är ju bara två så det kan ju inte riktigt stämma.
Om det bara har gått ett år tex så tycker inte jag att det är konstigt om vännen ännu inte har accepterat. Det är en fruktansvärd kris hon mer eller mindre fortfarande befinner sig i. Men att kämpa emot verkligheten hjälper inte. Hon behöver få hjälp att förstå sin nya verklighet och acceptera den. Och kommer förmodligen behöva massvis med stöd från både vården och sitt sociala nätverk för att klara det.
Mitt svar var mest med tanke på den första meningen - om att hon mår dåligt för att hon bor där hon bor. Jag tror att hon måste släppa det sättet att tänka för att kunna må bra. Hon bör ju inte flytta ifrån sitt barn och att flytta barnet till ett annat familjehem i mammans eventuella nya hemstad är så fullkomligt hjärtlöst och idiotiskt så det utgår jag från att soc säger bestämt nej till - och att mamman själv inser att det är direkt olämpligt.
Men absolut, jag håller med om att vi har väldigt lite information.
Eftersom barnet inte är placerat pga vanvård utan pga en skada förutsatte jag att barn och mor träffas regelbundet. Det ska oftast till ganska extrema omständigheter för att soc ska förbjuda barn och föräldrar att träffas (eller en idiot-handläggare, men det är ju inte det vanliga).
Om TS flyttar till en annan stad tänkte jag att umgänget barn/mor blir betydligt svårare att genomföra, sätskilt pga mammans skada som kanske innebär att hon behöver färdtjänst.
Barnet kan absolut ha det väldigt bra i familjehemmet. Det får vi ju verkligen hoppas är fallet.
Men vi får väl se om vi får lite mer info. Samtidigt ska ju inte ts lämna ut en massa privat info om någon annan utan dens godkännande.
Det låter troligt. Tack!
I så fall finns det kanske fler orsaker till familjehemsplaceringen än mammans skador efter olyckan.
Om det är så att hon inte kan flytta utan att förlora närheten till sitt barn så tror jag att hon behöver släppa tanken på att flytta och istället fokusera på vad hon kan göra för att förbättra sin situation där hon är nu.
Men då utgår jag från att hon fortfarande är mamma i barnets liv och att barnet bor i familjehem för att mamman inte klarar att ta hand om det - inte för att barnet ska skyddas från mamman.
Att ett barn bor i familjehem betyder inte automatiskt att kontakten med de biologiska föräldrarna bryts. Tvärtom kan de fortsätta att höras av ofta, ses på helgerna etc. Det här verkar ju inte handla om att barnet behöver skyddas från mamman utan det finns omständigheter som gör att mamman inte kan vårda barnet ensam (och pappan är en fjant).
Kanske kan mamman tillfriskna och i framtiden ha sitt barn hos sig allt mer. Barnet kan bo växelvis hos henne och familjehemmet. Men det kräver att barnet och mamman kan träffas ofta, vilket låter svårt om mamman sitter rullstolsuren på en annan ort.
Även om barnet har det bra i familjehemmet så är mamman viktig. Kan de behålla en nära relation är det jätteviktigt för barnet. Och mamman också, skulle jag tro.
Det är ju också så att ett äldre barn är lättare att ta hand om för en förälder med fysiska funktionsnedsättningar. Bara att inte behöva byta blöjor är ju en enorm skillnad. Så även om mamman alltid kommer att behöva rullstolen kan barnet bo med henne, kanske på helgerna, som äldre - OM de fortsätter bygga en nära relation. Mamman borde ha rätt till assistans som hjälper till.
Men det kan ju finnas info som inte kommit fram som gör detta omöjligt. Det kan jag så klart inte veta.
Först och främst är det gott att du stöttar din vän. Hon behöver hjälp att må bättre. Det är prio ett, oavsett om barnet bor hos henne eller ej,
När barnet placerades borde de ha skrivit en vårdplan kring varför barnet placerades och vad vården ska innehålla. De bör också ha pratat om vad som krävs för att hemsituationen hos mamman ska anses så stabil att barnet kan flytta hem igen. Om mamman inte vet det, bör hon boka ett möte med soc och fråga det. Att flytta kan vara negativt om det innebär att umgänget med barnet blir mindre ofta osv.
En aspekt att tänka på är att ju längre barnet är placerat, ju starkare blir barnets anknytning till familjehemmet. Och efter några år ska socialtjänsten överväga att göra en vårdnadsöverflyttning till familjehemmet, dvs att de får vårdnaden om barnet. Som förälder är det bra att känna till, så att man tar emot hjälp och jobbar för att så fort som möjligt kunna återförenas med sitt barn. För ju längre barnet bor i familjehemmet kan det komma att anses vara där barnet har sin anknytning och därför bör få bo kvar där. Jag skriver inte detta för att skrämmas utan för att tydliggöra hur viktigt det är för mamman att ta emot hjälp och förbättra sin situation. Och så hon vet vad som står på spel om hon inte gör det.
Såhär skriver de på Socialstyrelsens hemsida om det:
Det är just detta jag också har i åtanke. Om mamman vill fortsätta vara mamma behöver hon fortsätta kämpa. Om hon kan göra det trots en flytt vet vi inte. Ligger den andra staden en eller tio mil bort? Det vet vi inte. Men oavsett lär inte kontakten mor/barn förenklas av en flytt.
Barnet är litet och behöver träffa sin mamma ofta för att behålla en nära relation.
Jag förstod det som att det är skadorna som gör att hon inte kan ta hand om barnet, inte staden de bor i.
Det är ju inte så att hon bara vill byta lägenhet. Hon vill lämna stan.
Inte orkat läsa alla svar här men. Vill inte gå in på för mycket detaljer heller.
Som jag förstått det så vet min vän inte om hon kommer kunna bli frisk nog att klara sig själv. Så barnet i fråga kommer behöva vara placerad i familjehem på obestämd tid. Det var inget som någon inblandad hade räknat med.
Det har ju varit tal om att hon velat flytta bort därifrån länge.
Hon trivs inte där i staden hon bor helt enkelt. Sen förstår hon om det inte är så bra för barnet heller att behöva byta familjehem heller. Just sånt här som gjort att hon liksom börjat påtala att livslusten minskat drastiskt den senaste tiden. Hon är ju liksom fast där. Jag är ju rädd att hon brakar samman eller gör sig illa.
Klart hon kan flytta utan att få med sig barnet till ett annat familjehem men då är ju frågan hur det blir med att få träffa barnet, och hur det blir när (eller om) hon väl blir frisk nog att ta hand om det utan hjälp.
Jag tror att hon bör prata med sin kontakt på soc för att få svart på vitt om det alls är tänkbart att hon kan bo med sitt barn igen. Barnet var så liten vid flytten att familjehemmet numera förmodligen känns som familj för barnet. De behöver göra en realistisk plan framåt som är så bra som möjligt för både mamman och barnet. Soc kan kalla till ett SIP-möte där din väninnas läkare också är med så att de får in det perspektivet i planerna också. Har din väninna någon kontakt i psykiatrin? Det bör hon ha och den personen bör också vara med på SIP-mötena.
Att barnet skulle byta familjehem för att din väninna flyttar ser jag som helt otänkbart och jag hoppas verkligen att soc säger tvärnej till det. Jag förstår faktiskt inte hur din väninna kan vilja göra något så hemskt mot sitt barn - detta förutsatt att familjehemmet är bra och kärleksfullt och säger sig kunna ta hand om barnet tills det är vuxet. Om familjehemmet säger nej till det är det ju bättre med flytt till ny stad och nytt familjehem där tanken är att barnet bor hela uppväxten och kan träffa mamman regelbundet.