Det första rådet jag kommer på är att hon får väl försöka härda ut, om möjligt med hjälp av stöttning från släkt och vänner, tills hon kan ha sitt barn igen och efter det eventuellt flytta.
Men är det inget rimligt alternativ eller om det inte blir bättre med henne så kanske det tyvärr är så att barnets bästa är inte att bo med henne. Då kanske det bästa är att din vän flyttar för sin egen hälsa och barnet får vara kvar i familjehemmet.
Hon måste söka hjälp för sitt mående och för de problem som gör att hon inte har hand om sitt barn.
Flytt är sekundärt.
Jo, men flytta kan hon inte utan att skada barnet, vad det verkar. Och då funkar det inte att spjärna emot utan hon behöver acceptera den verklighet hon lever i. Det är väldigt svårt att gå framåt i livet utan att först acceptera sin situation. Så länge man tror att man kan förändra delar av sitt liv som är oföränderliga sitter man fast. Acceptans och en realistisk plan är vad som behövs.
Det är lite oklart hur länge det har varit så här. TS skriver flera år, men barnet är ju bara två så det kan ju inte riktigt stämma.
Om det bara har gått ett år tex så tycker inte jag att det är konstigt om vännen ännu inte har accepterat. Det är en fruktansvärd kris hon mer eller mindre fortfarande befinner sig i. Men att kämpa emot verkligheten hjälper inte. Hon behöver få hjälp att förstå sin nya verklighet och acceptera den. Och kommer förmodligen behöva massvis med stöd från både vården och sitt sociala nätverk för att klara det.
Mitt svar var mest med tanke på den första meningen - om att hon mår dåligt för att hon bor där hon bor. Jag tror att hon måste släppa det sättet att tänka för att kunna må bra. Hon bör ju inte flytta ifrån sitt barn och att flytta barnet till ett annat familjehem i mammans eventuella nya hemstad är så fullkomligt hjärtlöst och idiotiskt så det utgår jag från att soc säger bestämt nej till - och att mamman själv inser att det är direkt olämpligt.
Men absolut, jag håller med om att vi har väldigt lite information.
Eftersom barnet inte är placerat pga vanvård utan pga en skada förutsatte jag att barn och mor träffas regelbundet. Det ska oftast till ganska extrema omständigheter för att soc ska förbjuda barn och föräldrar att träffas (eller en idiot-handläggare, men det är ju inte det vanliga).
Om TS flyttar till en annan stad tänkte jag att umgänget barn/mor blir betydligt svårare att genomföra, sätskilt pga mammans skada som kanske innebär att hon behöver färdtjänst.
Barnet kan absolut ha det väldigt bra i familjehemmet. Det får vi ju verkligen hoppas är fallet.
Men vi får väl se om vi får lite mer info. Samtidigt ska ju inte ts lämna ut en massa privat info om någon annan utan dens godkännande.
Många som sitter i rullstol tar hand om tvååringar.
Om hon är självmordsbenägen behöver hon hjälp, det är ingen normal reaktion på att inte bo där man vill.
Om det är så att hon inte kan flytta utan att förlora närheten till sitt barn så tror jag att hon behöver släppa tanken på att flytta och istället fokusera på vad hon kan göra för att förbättra sin situation där hon är nu.
Men då utgår jag från att hon fortfarande är mamma i barnets liv och att barnet bor i familjehem för att mamman inte klarar att ta hand om det - inte för att barnet ska skyddas från mamman.
Att ett barn bor i familjehem betyder inte automatiskt att kontakten med de biologiska föräldrarna bryts. Tvärtom kan de fortsätta att höras av ofta, ses på helgerna etc. Det här verkar ju inte handla om att barnet behöver skyddas från mamman utan det finns omständigheter som gör att mamman inte kan vårda barnet ensam (och pappan är en fjant).
Kanske kan mamman tillfriskna och i framtiden ha sitt barn hos sig allt mer. Barnet kan bo växelvis hos henne och familjehemmet. Men det kräver att barnet och mamman kan träffas ofta, vilket låter svårt om mamman sitter rullstolsuren på en annan ort.
Även om barnet har det bra i familjehemmet så är mamman viktig. Kan de behålla en nära relation är det jätteviktigt för barnet. Och mamman också, skulle jag tro.
https://www.rodakorset.se/var-hjalp-i-sverige/psykisk-halsa-och-psykisk-ohalsa/angest/sjalvmordstankar/
Men du tycker hon ska bara flytta?
Jag förstod det som att det är skadorna som gör att hon inte kan ta hand om barnet, inte staden de bor i.
Det är ju inte så att hon bara vill byta lägenhet. Hon vill lämna stan.