Orkar inte med ensamheten längre

Surkräm · 2025-12-26T21:39:47+01:00

Jag känner att jag är på väg att bryta ihop mentalt gällande min ensamhet. Jag har dolt denna känsla egentligen i många år och bara försökt leva vidare och försökt aktivera mig på olika sätt för att må bra. Men innerst inne mår jag SJUKT JÄVLA DÅLIGT över denna situation. När jag var yngre visade jag intresse för tjejer och jag blev nobbad VARENDA gång och till slut blev självförtroendet så lågt att jag slutade försöka. Jag orkade inte bli nobbad längre. Att alltid vara den enda som aldrig får närhet. Aldrig får känna sig älskad. Aldrig få veta hur det känns att mysa med en tjej. Aldrig få någon typ av kärlek någonsin svider rejält i hjärtat. Min morbror tog sitt liv för ett tag sedan och jag är djupt avundsjuk för att jag inte ens vågar det. Så otroligt modigt att ta det steget.som jag är för feg för. Såna som jag har ingen mening med livet. Hur ska man ens kunna ta sig ur denna situation när man är typ 40 år? Är det dags att inse att man inte är ämnad för denna värld?

Det finns inget magiskt spö som kommer att ge dig ett meningsfullt liv.
Och tyvärr tror jag att så länge du fokuserar på det du INTE har kommer du alltid känna meningslöshet.

Att leva ett lyckligt liv handlar väldigt sällan om vad man har utan istället mer på hur man ser på det man har.
Count your blessings som det så vackert heter.
Och är man van att fokusera på det man inte har kan det vara svårt och kan då vara bäst att göra tillsammans med någon, exempelvis kurator eller terapeut.
Vad har du i ditt liv idag?
Försök att se ditt liv utifrån det positiva.

Jag kan absolut förstå längtan att få träffa någon men samtidigt gör du ditt liv väldigt begränsat om du går runt och tänker att det är enda sättet att komma ur ensamhet.

Tänk bort att träffa en partner. Ha inte det som mål.
Tänk istället meningsfullhet.
Vad tycker du är roligt? Läsa böcker/se på film: hitta en bokklubb/filmklubb. Fotografering? Lär dig mer och ta en bild varje dag med och se hur du utvecklas.

Finns det något du velat testa men inte gjort.
Finna det något du avfärdat som löjligt eller svårt. Testa.
Yoga, drejning etc etc.
Våga göra bort dig. Våga skratta åt dig själv.

Finns det något du är riktigt bra på som du skulle kunna dela med dig av?
Kan ju vara alltifrån teoretiska kunskaper såsom data (erbjuda lektioner på äldreboende, läxhjälp etc) till mer praktiska som atr vara bra på att laga mat: bjud närmsta arbetslaget/grannarna/kusinerna på middag. Gör det till en tradition, exempelvis en söndag i månaden bjuder du på soppa och bröd.
Bra på att sjunga? Gå med i en kör.

Hitta det meningsfulla!

Jag vet att jag låter überpepp. Och det är jag väl kanske...men jag är också nöjd och tillfreds så hellre überpepp än negativ..

Mitt liv blev inte alls som jag hade tänkt det men jag har valt att göra det bästa utifrån de förutsättningar jag har.
Göra det jag kan och inte fokusera på det jag inte kan påverka...

glassgumman78

Sat 27 Dec 2025 11:32

#36

Anonym (Förverkad..) skrev 2025-12-27 10:13:57 följande:

Dessa män har ofta en frånvaro av hobbies och intressen, de tror av någon anledning att det enda som betyder något i livet är att hitta en kvinna för förhållande eller sex. Allt annat är typ ovidkommande för dem, och det ger ju en klar grogrund för besvikelser och ledsna och sorgsna känslor, när de inte hittar någon. Tänk om dessa "stackars" ensamma män kunde lära sig att någon gång tänka lite utanför boxen och se vilka möjligheter som finns, när det gäller att komma in i olika sociala sammanhang som faktiskt kan LEDA TILL att de får bra kontakt med kvinnor. Men nej, det är bekvämt och bra att sitta på anonyma forum och gråta ut. Sen när de inte får den medkänsla och empati de hade fikat efter, så antar de inte sällan en misogyn natur och börjar skylla på kvinnorna för att de inte hittar någon. En har ju sett flera exempel på detta på FL genom åren.

Därför har jag numer valt att vara lite "hård" mot dessa män, särskilt om de är 40+ och borde vara vuxna och mogna nog att kunna fixa sina egna problem, precis som vi kvinnor får göra.

Jag tror att ett stort problem är att de ser hobbies som ett medel att träffa kvinnor och inte med målet att ha kul/lära sig något nytt.
De ger det några gånger men när det inte ger utdelning så skriver de av det som meningslöst.
Vad de inte fattar är att ytlighet på detta sätt gör dem ointressanta.

Jag träffade min man via en sport, han som utövare och jag som ständig publik. Intresset blev en grogrund för vänskap och sedan kärlek. Men var aldrig målet när jag gick dit..
Han hade nog aldrig fallit för mig om jag bara låtsats vara intresserad av sporten...

glassgumman78

Sat 27 Dec 2025 14:38

#43

TvillingmammaVästgöte skrev 2025-12-27 14:02:57 följande:

Det bästa är väl om man kan kombinera det hela, något som man är intresserad av, och samtidigt kan träffa någon.

Trist då som man om man bara är intresserad av flugfiske och älgjakt, kanske?

Men min kompis var genuint intresserad av träning , han behövde inte låtsas, och har som 40 + nu träffat en kvinna som också är det.

Om man är genuint intresserad av något så fyller det ju mening i livet. Man kan träffa likasinnade, vara med i jaktlag och flugfiskarföreningar om det råkar vara ens intressen. Finns många av båda könen som brinner av dessa intressen. Man kommer in i nya sammanhang som i sin tur kan leda till ytterligare ny bekantskaper...
Jag gick med i en bok-klubb föf nåt år sedan och vi ska nu fira nyår med en i bok-klubben tillsammans med hennes kompisgäng. Chans att lära känna massa nytt folk...

Jag tror inte på idén att göra saker enbart för att träffa någon. Riskerar att bara spä på känslan av misslyckande när man inte träffar någon.
Nä, lev ett liv som ger dig mening så blir en partner en bonus men inte själva meningen...

glassgumman78

Sun 28 Dec 2025 10:16

#56

Anonym (Grace) skrev 2025-12-28 01:06:47 följande:

Känner exakt likadant. Vid 25 var man fortfarande "hungrig" ju mer livserfarenhet man plockat på sig. Och 15 år senare. Så nej människor överlag är inte så roliga. Tror samhället och hur Sverige utvecklats bidragit till detta också. Även om det är ett paradis för oss som är introverta och vill sköta sig själva.

Men en del som svarar TS är ju inte seriösa. Bjuda grannar på middag? Vilken verklighet lever ni i? Jag ser knappt mina grannar och tvärtom. Riktigt skönt. Möjligt i barnfamiljer som bor i villa/radhus områden.
Jag vill inte att totala främlingar, män. Som är grannar, ska få för sig massa knäppa grejor. Dom ska hålla sig ifrån mig, lika mycket som jag undviker dom. Tack och lov är mentaliteten sådan i Sverige. Att dom flesta sköter sitt. Vill man bjuda på middag, kan man träffa folk på krogen. I mitt hem och där jag bor vill jag känna mig trygg. Som ensam kvinna måste man använda huvudet och sunt förnuft. Om man inte vill riskerar att råka ut för något

Och känner inga som träffat något livs kärlek vid 40-50. Du hade bra poäng om att mer än halva livet gått.

För sig har jag tröttnat på män med. Heder åt dom kvinnor som orkar. Men tycker dom flesta män verkar ha tappat det numera. Pratar bara om en kvinnas kropp, vikt och utseende. Allmänt sexistiska i sina tankar on kvinnor, där vi ska vara hemma och föda barn istället. Mer hatiskt och våldsamt. Häromdagen höll jag på att bli överkörd av en galning vid ett övergångsställe. Mans förklarae om man frågar något. Allmänt dryga attityder.
Dom kör som idioter. Högljudda och kontroll behov. Jag blir mer irriterad och förbannad än att jag får något positivt från interaktioner med män ute i samhället.
Jag lägger hellre min energi och tid på roligare saker.

Hur kan man inte vara sugen? Det är ju en gåta.

Du får ju absolut känna som du gör men du osar negativitet och mansförakt...
Känner inte igen mig i din mansbild faktiskt...
Visst finns de män som du beskriver men de flesta jag möter är inte så...Jobbar just nu med nästan bara män, är engagerad i en mansdominerad sport och har 2 söner med många otroligt fina manliga vänner.
Att EN nästan kört över dig är ju inte samma som att alla är galna...

Att bjuda grannar var ETT förslag, helt beroende av hur TS livssituation ser ut.
I min mammas hus har de exempelvis gårdsfester, grillkvällar och adventsfika tillsammans
I min bästa väns hus så träffas de på puben i huset bredvid en gång i månaden. Unga som gamla, par och singlar.
I mitt gamla hus hade vi just soppsöndagar...
Bara 3 exempel från min närhet som går emot din sanning att det skulle vara så verklighetsfrånvänt att föreslå att umgås med grannar.
Dessa evenemang är inte till för dejting utan för att umgås och lära känna nytt folk. Ett sätt att komma ur ensamhet.
De som inte vill slipper så klart. Ingen har bett dig bjuda hem någon..

Orkar inte med ensamheten längre

INNEHÅLL