Nyår igen

Jag kommer att vara ensam imorgon men det är ok med mig. Jag har haft en otroligt tuff höst då jag förlorade en nära anhörig med allt vad det innebär utöver sorgen och saknaden som ligger som ett tungt täcke över allt. 

Jag skulle inte orka gå ens om jag hade blivit bjuden någonstans. Under många år hade min vän en rätt stor nyårsfest och det var kul men det blev lite mycket yta. 

På senare år har jag firat med en vän men hon är bortrest imorgon. 

Sonen ska ut och festa och det unnar jag honom verkligen. 

Jag hatar inte nyår men i den här åldern (50+) är det inte lika magiskt längre. Jag kommer kanske äta något gott och bädda ner mig framför TVn. 

Jag är rädd att jag kommer att vara väldigt ledsen imorgon för det är första nyåret utan min anhörig och vi ringde alltid varandra på tolvslaget. 

Man får göra det bästa av kvällen och kanske inte göra så stor sak av det. 

Här i Stockholm pangade det rejält så missen blev lite stressad men jag lyckades lugna honom, 

Själv gick jag runt i myskläder, åt lite gott, såg en thriller och stod på balkongen en stund vid tolvslaget. 

Jag blev som jag trodde ledsen när jag tänkte på min anhörig. Saknaden hugger till i hjärtat ibland utan förvarning. 

Jag sover nästan alltid med fönstret på glänt och vaknade av snöstormen. Ganska maffigt men jag tänker förstås på dem som drabbas hårt av vädret i andra delar av Sverige. Hoppas att de får hjälp snart. 

Det kändes faktiskt inte så jobbigt att vara ensam på nyår ändå. Nästa år kanske jag planerar något men det beror på hur året blir. 

Jag önskar mig bara lugn och naturupplevelser det här året, inget annat .