Vilken diagnos?

Nej, det är jag som förklarar dåligt. Hon liksom överreagerar? På ett ouppfostrat gränslöst sätt?

Tänk dig att någon föreslår restaurang A. Ett naturligt artigt svar om man nu inte gillar restaurang A. Kanske är jag gillar inte restaurang A kan vi gå någon annanstans?
Men då svarar hon kanske istället jag tycker att du och din löjliga familj kan umgås med någon annan om ni ska gå till restaurang A. Eller men då så, gå ni till restaurang A så åker jag och NN till stad Z istället.
Det är som om hon liksom blir rasande över det man sa?

Du är något på spåret. Jag tror nämligen inte att hon är elak eller nedlåtande för att vara det så att säga. Utan att hon reagerar så starkt för att något triggar. 

Funderar lite på hennes tidigare ätstörningar. Flera situationer har uppstått i lite större sällskap där man ska äta mat.

En stor del i att jag gärna vill få relationen att fungera är faktiskt mannen. Har känt honom mycket längre än frun. 

Nej, inte riktigt. Men har konstaterat när jag tänkt efter vilka situationer som uppstått genom åren att det alltid varit matrelaterat. Det slog mig också att sist vi var där så åt hon inga måltider alls med oss andra. För hon var trött och behövde vila. Hon ursäktade sig och var trevlig och så. Men verkligen inga måltider. 

Hon verkade väl rätt pigg sådär allmänt så jag undrar om det är matsituationer i sig hon inte klarar. Alltså att sitta till bords och äta i ett större sammanhang.

Lyckades flika in en fråga till mannen om det är EIPS (borderline) hon har men han sa nej, hon har inte den diagnosen men problemen med okontrollerade känslor är snarlik. 

Hon går heller inte riktigt ihop med hur borderline beskrivs. Uppfattar att man med borderline svänger hela tiden oprovocerat. Det gör inte hon. Har faktiskt aldrig upplevt henne som lynnig eller ojämn i humöret eller så. Snarare en väldigt lugn, lite långsam och försynt person. Tar väldigt lite plats.

Efter att ha funderat lite hit och dit så tror jag att hon uppfattar det som görs eller sägs som extremt elakt eller nedlåtande mot henne och reagerar efter det. Ungefär som att man visste att personalen på restaurang B har som fritidsintresse att kidnappa kvinnor som hon och att man föreslår att gå dit för att man hoppas att hon ska bli kidnappad, typ?

Hon har heller inte varit såhär konstig tidigare. Därför funderar jag på om hon har nåt som går i skov. Kanske bipolär utan mani och en anorexi på det? Men får inte ihop det heller. Har haft en vän som var bipolär, helt omöjlig att umgås med och sumpade alla relationer, jobb, vänner, sambo. Så det stämmer inte heller. Det här är en snäll och omtänksam person som frågar hur det går med saker och visar uppriktigt intresse svaret, vad det nu kan vara som flyter upp i ett nära samtal, barn, jobb, äldre sjuka släktingar?

(Cx) ingen av oss är troende varken kristna eller nåt annat.

Tack för alla svar! 🌸

Har egentligen bara fått klargjort att det inte är EIPS /Borderline. Men kommer hursomhelst backa. Relationer ska ge energi, inte ta, och man måste sätta gränser för sig själv. Hennes problem kring måltider är nog en stor del i det och vi bor flera timmar från varandra så att umgås utan måltider går knappt.

Sen funderar jag på om hon och jag har olika uppfostran. Jag har äldre föräldrar och kanske en ganska gammaldags uppfostran. Jag tycker det är ouppfostrat att bara gå iväg från ett sällskap utan ett ord. Jag tycker också det är ouppfostrat att avboka resor och träffar per sms, man ringer och pratar. Det är lite små såna saker som flutit upp lite nu och då.

Samtidigt har våra familjer umgåtts i +15 år utan problem.  Därför kanske det är någon sorts skov nu och då kan man ju ligga lågt i väntan på att det vänder.

Så jag ligger lågt, kanske tar kontakt framåt sommaren.

Nu har vi inte hört ett pip på flera månader. Det är också en sak, hon säger att hon vill hålla kontakten och vill ses men tar aldrig initiativ till något överhuvudtaget. Eller det gäller faktiskt paret, inte bara henne. De känns väldigt ointresserade helt enkelt. I handling.

Sen har vi haft trevligt när vi väl setts. Men sist var hon väldigt off. Umgicks knappt med övriga sällskapet utan det gjorde bara mannen. Min dotter påpekade faktiskt det efter. Att hon var så totalt ointresserad.

Hursomhelst. Ligger lågt men tänker ta kontakt framåt våren. Kanske är det ett skov av vad det nu är och då kan det ju bli bättre efter en tid.

Tack för ditt fina svar! Mannen i paret har bekräftat att hon inte har EIPS men att problemet med stora känslosvängningar påminner. Men hon har alltså en annan diagnos. Eller flera då kanske. 

Det är ju så att säga gamla diagnoser /problem hon har. Hon har varit sjukpensionär i +30 år och jag har bara känt henne knappt 15 år. Men hon har inte varit så konstig och avog mot oss tidigare som på sistone. Så något som går i skov i alla fall. Tror jag det är. Vet att hon låg inlagd nån sväng för kanske ett halvår sen. Så vad det nu är har i alla fall blivit sämre sista året.

Försöker förstå varför hon svängt så. Inte så lätt faktiskt. Ligger lågt nu ett tag.