AKUT, abortfundering. Sen abort

Fortsättning.. Han har vetat om att jag är gravid, men en kvinnas magkänsla säger ju det mesta.. Så jag letade upp ett gammalt användarnamn han brukar kalla sig och fann då på ett sexforum där han kommenterat och gillat massor med videor och bilder på rent porrinnehåll.. Såklart känns det som ännu ett svek! Speciellt när vi är gravid och jag har fått lovat till mig att han aldrig skulle vara otrogen.. 

Det är ett så sjukt jobbigt beslut, jag vet inte alls vart jag ska ta vägen..😪

Hur långt gången är du?

Det här är kanske din sista chans att få barn, hur känner du för det? 
Om ni går isär framöver, kan ni samarbeta kring barnet tror ni?
Ett barn ger så mycket glädje, men det ska ju vara önskat och komma till en rimlig situation. 
Kan du och sambon gå i parterapi ?

Tack för att du svarade 😊

Vi hade en diskussion häromdagen om detta, men han känner sig bara attackerad och övervakad. Han sa aldrig att han ska föröska sluta eller liknande 'för min skull', så det gjorde mig ledsen.
Han är öppen för att prata med någon, men samtidigt vet jag att vill man inte själv är det svårt att göra en ändring..

Det gör mig otroligt sorgsen att tänka på att det kan vara min enda och sista chans.. han lovade dock att skulle han svika mig igen skulle han låta mig flytta hem utan bråk (men förhållanden kan såklart ändras när man vant sig och levt sig in i en bebis i sitt liv. 
(Jag har verkligen tänkt på alla konsekvenser).

En väldigt stor del är också att även fast jag bott här ett tag så har jag ingen vän eller bekantskaper.. Jag jobbar i sambons firma som revisor, som är fulltid, där träffar man verkligen inte nya människor speciellt lätt..

Det jobbiga är ensamheten och rädslan att bli sviken.
Känner även en otrolig skam över att ha sambon som far till mitt barn då det är känt hur han beter sig. (Det är också en anledning att mina kvinnliga bekantskaper i staden har valt att undvika mig för de tycker jag är en idiot som stannar.
Väldigt många känslor, tankar och funderingar kring detta 😮?💨

Jag har varit flera gånger hos barnmorskan för att ta första pillret.. Men jag bara gråter och gråter, ser framför mig att jag blir barnlös om jag inte behåller. 
De är verkligen så himla fina och inte dömande överhuvudtaget där ❤️
Veckan som kommer är min sista vecka att bestämma mig innan det är "försent" 😪 mitt hjärta spricker 

Jag tycker du allvarligt ska överväga att lämna sambon, flytta till annan stad om du vill redan nu och behåll barnet om du vill ha barnet. 

Jag förstår att det känns jättejobbigt, men idag finns alla möjliga typer av familjekonstellationer. Att separera är i dagens samhälle nästan mer vanligt än ovanligt, så basera inte beslutet kring huruvida relationen kanske håller eller inte. Din kille verkar ju vara en riktig tölp, men känns det som att han hade kunnat vara en okej pappa i alla fall? I så fall tycker jag att du ska behålla barnet. Antingen att du lämnar redan nu och flyttar hem, eller att du stannar och börjar leva ditt eget liv istället för som en biroll i din sambos liv, byter jobb och engagerar dig i andra sammanhang där du kan träffa vänner. Mamma-grupper och liknande är toppen!

Jag vet att han hade varit en fantastisk pappa, kommer definitivt att följa med på diverse bvc-besök, och han verkligen älskar barn. Det lyser i hela han när vi pratar om det, vilket känns superkul!

Men då tänker jag i steg två, ett barn blir inte heller glatt om dens mamma är fundersam över saker.

Jag vet egentligen inte om det är mer en relationsfråga än barnfråga.
Enda sen jag varit ung har jag utgått ifrån att i stort sett vara en ensamstående mamma då min far aldrig var hemma under min uppväxt, så jag är absolut inte 'beroende' av en partner, men vill såklart dela den underbara upplevelsen med pappan till barnet. Vill absolut inte bo kvar här när/om vi separerar, aldrig i livet 😪

Vill bara lyfta att om du får barnet där du bor och du skriver honom som pappa och ni separerar senare så kan det blir mycket svårt att flytta tillbaka till din hemstad eller till en annan plats då pappan har rätt till barnet och kan neka dig från att göra det med barnet. Det är därför viktigt att du tänker till och känner efter kring detta och tar beslut innan födelse. 

Vill du ha barn? Viktigaste är vad du vill. 

Tror du måste acceptera tanken att då ev. bli själv med barnet utifrån det du skriver. Men kanske att sambon mognar och blir en bra pappa efter att bebisen fötts eller så blir det motsatt effekt. Man ändras ju/ mognar ibland som person när man blir förälder och livet får en ny mening. Men oavsett vad är det viktigaste vad DU vill. Att få barn är fantastiskt, men en graviditet, förlossning & nyfödd är också en otrolig utmaning. 

Men det gör en starkare! Finns nog ingenting som ger en människa så mycket styrka som att kämpa för sina barn. Har själv en 7 veckors bebis + en 4 åring och dom är verkligen det finaste jag har. Väljer du att behålla bebis så kommer du aldrig ångra dig - det lovar jag. Kanske att du däremot ångrar dig för resten av livet om du tar bort det? Men viktigt att du känner dig redo och vill ha bebisen såklart ♥️

PS. viktigt dock att sambon inte är dum/ skadar dig på något sett. I så fall ska han inte ha något med bebis att göra! 

Du behöver byta partner, men det vet du redan.
Han kommer svika dig igen om du behåller och han kommer svika dig igen om du gör abort.

Men ert förhållande kommer garanterat inte att hålla om du gör abort så det är därför dina kompisar sger att du ska göra det.

Jamen det är du som behöver avgöra om du vill bli mamma eller ej. Oavsett om du kommer att vara ensamstående mamma eller tillsammans med den här mannen. 

Klarar du att vara ensamstående mamma så kanske du ska flytta hem redan nu! Direkt. Så är det gjort. 

Men är mannen hotfull så kan det vara fel pappa till barnet!

I så fall är det bättre att göra abort och flytta tillbaka och sedan bli med barn genom spermadobation. Men snabba dig!

Jag tror att man ska koppla isär att få ett barn från relationen med en man. Kräver man att det ska vara kopplat till varandra lägger man onödiga hinder på sitt liv.