Obalans i initiativ?

Omöjligt att veta.

Det kan vara enbart hennes hormonella preventivmedel som spökar.
Det kan vara jobbstress, vitaminbrist, utmattning, barn som klänger och tar upp allt närhetsbehov så att kvinnan bara vill vara ifred för resten.
Klimakteriet?
Missnöje med livet i stort, hur det blev?
Det kan vara missnöje med hennes egna kropp, att hon just nu känner sig ful och då tappar lusten.
Det kan vara missnöje med dig eller din kropp, hon har tappat attraktion/lust.
Det kan vara att hon har haft eller fått känslor för en annan och funderar på vad hon ska göra.

Hon har tappat attraktionen för dig och förmodligen även respekten. Det du måste göra är att jobba på dig själv om du vill vända det. En kvinna är alltid en reflektion av sin man, så om mannen är lat, bekväm, slarvig, emotionellt omogen, nersunkad, ohygienisk och passiv, så försvinner kvinnans lust. Du får fundera på vilka av dessa områden du tappat och sätta fart och bli en bättre man helt enkelt. 

Jag håller inte med, jag anser det fullt möjligt att tappa lusten p.g.a. faktorer som bara är interna för kvinnan också, även om det ofta är som du skriver. 

Tack för kommentarer. Ni har pekat på några tänkbara förklaringar, några stämmer och andra inte alls. Hon har många krav, på jobbet och hos sig själv. Hon är i klimakteriet, sen några månader tillbaka. Dock har de problemen som jag beskrivit i trådstarten pågått i flera år. Jag har många fel, som de flesta människor, men jag har inte sunkat ner mig fysiskt och jag tar vissa delar av ansvaret i hemmet och hon tar andra.

Jag är fortfarande nyfiken på om någon har varit i en situation liknande min och hur det har gått/inte gått. Alltså har varit där och lyckats lösa det, alternativt hur det gick till separation.

Du skriver ju förklaringen själv, hon är i klimakteriet och då har säkert förklimakteriet påverkat henne under flera år. Hon har många krav på sig skriver du också. Så antingen får du göra vad du kan för att underlätta för henne (inte bara sura över att hon inte tar initiativ längre), eller skilja dig. Har du bokat in parterapi åt er än för att få hjälp? Om inte, varför? 

Självklart finns det det. Men jag tror bestämt att om grundattraktionen till mannen är stark, blir det lättare att hantera interna faktorer och kanske hitta en medelväg. Om lusten inte finns, men kärleken och attraktionen fortfarande är stark, går det att hitta kompromisser så att båda mår bra i relationen. Men utan attraktion finns ingen motivation till att hitta en lösning. 

Hur klimakteriet/för klimakteriet påverkat henne vet hon nog bäst själv, men hon har bra koll på sådana grejer och det är senaste 3 månaderna som hon börjat få kroppsliga klimakteriesymtom. Jag tar min del av ansvaret för hemmet och barnen. Jag har frågat henne om att gå på parterapi, men hon vill inte. Hon har inget problem, menar hon.

Har någon av er som skrivit varit i situationen?

Jag är i din frus sits. Jag älskar visserligen min man och tycker han ser bra ut men tiden med små och halvstora barn har varit väldigt krävande. Att ha sex blev tillslut till ännu en hushållssyssla, ännu en krävande människa som ville ha närhet till min kropp. Nu är barnen större och livet lättare men jag har svårt att komma över bitterheten i att fördelningen blev så skev under de där krävande åren. 

Jag tror inte parterapi är lösningen för mig utan det är att försöka minnas mina känslor från förr, allt kul vi har haft och glömma sveket. När vi pratar om hur det har varit blir min bitterhet bara större. Nu när bördan är lättare har vi en jämnare fördelning så det är inte där det skaver längre.

Nu är förvisso ts helt övertygad om att han gör tillräckligt i hemmet för barnen och hushållet så antingen lurar han sig själv eller så beror hennes olust på andra saker. Men för dig berodde det alltså på en kombination av att din man smet undan kraven runt barn och hem i många år vilket skapade bitterhet och även att du inte fick ha kroppen ifred tillräckligt under småbarnsåren. Jag vet att det är såhär för många kvinnor, de ruttnar på att deras man är lat, egoistisk och bekväm och attraktionen och lusten försvinner till slut. 

Jovars. Utan att tänka någon längre stund kan jag bocka av över 20 olika klimakteriesymptom av drygt 60 beskrivna i medicinsk litteratur.

Tappar man lusten så har man inget problem, för man saknar inget då. Man bara glömmer bort den delen av livet. Kvinnan blir i klimakteriet ofta mindre benägen att gråta (hormonet prolaktin dippar) men också att känna ömma känslor ("relationshormonet" oxytocin dippar, detta kan även ge ångest).

En kvinna i klimakteriet upplevs därför ofta mindre känslosam och mer som en man (testosteron får högre relativ koncentration hos en del och den förändringen kan höja aggression och hos en minoritet även ge högre lust, tillfälligt). Detta blir mer märkbart hos kvinnor som tidigare varit väldigt snälla och empatiska, vi som var drakar från början är det nog mindre skillnad på.

Jag har haft noll lust, jag har haft för mycket lust, jag har varit arg, deprimerad, känt mig galen, varit dödens trött i veckor, haft hjärndimma och glömt saker på jobbet, velat fronta en lastbil och dö, velat vråla, fått ångest flera gånger om dagen av noll anledning, haft värmevallningar, klåda, sömnstörningar, tunt hår, snustorr hud, sköra slemhinnor, mage oavsett hur mycket man tränar för fettet på kroppen omfördelas, fått autoimmun sjukdom som innebär värk och inflammation lite när som helst, känt mig alienerad från min man och undrat varför jag ens bor med honom, velat ragequitta mitt jobb över ett taskigt mail, velat gråta men för första gången i livet inte kunnat p.g.a. för lite tårhormon...

Visaren har snurrat runt helt vissa dagar och antingen kommer jag hem ikväll eller kanske jag köper en enkel flygbiljett till Australien och börjar gräva efter opaler?

Det blev bättre igen...men sex kommer inte högt upp på listan medan allt det där pågår i ens kropp och hjärna.
Många kvinnor vill inte berätta hur illa det känns vissa dagar för bara det hade skadat relationen. En del inser inte själva att det är klimakteriesymptom de känner av utan söker för ångest/nedstämdhet och får lyckopiller istället för en hormonbehandling som hade hjälpt dem bättre och hanterat fler symptom.

Saker som skulle kunna hjälpa:

Läs några artiklar om klimakteriet och var uppmärksam på din frus mående- fråga hur hon mår och lyssna på svaret. Fråga om du kan göra något (praktiskt) för att få henne att känna sig bättre? Ibland kan det räcka långt.

Föreslå dock inga lösningar om hon inte tar upp ämnet själv. Hon har större nytta av att tala med en specialist på klimakteriebesvär än att få sin egen kropp splainad för sig även om du är väl påläst. T.ex. Femcare eller Womni (nätläkare) har gott rykte om ämnet kommer upp.

Ge närhet utan att kräva sex- att ta på partnern frisätter oxytocin och stärker våra band till varandra. Du behöver komma ur den "likgiltiga zonen" där ni troligen är nu och vända spiralen. 

Gör små saker för henne. Hämta kaffet när hon sitter bekvämt, överraska med en middag hon gillar, köp hennes favoritost istället för din, en parfym som hon älskar, ge en komplimang när du fattar att hon har gjort sig fin och ni ska träffa folk.
Mycket sånt faller bort i långa relationer och det är dumt för det är oljan som får hjulet att snurra några varv till. 

Tala om att du förstår att det är mycket som är jobbigt just nu och att du är beredd på att ha tålamod även om du hade önskat att ni var närmare varandra (om det är så du känner). Fråga vad hon ser och förväntar sig framåt i relationen? Här ligger nyckeln till om det finns en framtid eller hon faktiskt har börjat planera den utan dig.