Hur slippa få depression av träning?

Ja, det var ju en bra fråga. Jag hade kanske lite orealistiska förväntningar när jag började med gym för 4 år sen, trodde jag skulle bli mindre ful om jag tränade. Men så blev det väl inte riktigt. "Dålig på att träna" låter ju onekligen lite konstigt. Handlar mer om att jag känner mig sämre än alla andra på gymmet. Och de flesta andra människor i världen. Nej, det är inte rationellt, men jag är en fena på att hitta logiska bevis för att det måste va så.

Jag vet inte vart känslan kommer ifrån, finns saker i min uppväxt som skulle kunna förklara det. Alltid varit en outsider, aldrig passat in. Mina föräldrar var två ytterpoler, ena tycker allt jag gjorde var skit, andra tyckte allt jag gjorde var helt fantastiskt, så lyckades aldrig riktigt komma underfund med att hitta en bra referens. Hade såklart varit värre om båda tyckte jag var en katastrof, finns ju tyvärr barn som växt upp så

Jag vet inte om jag försöker bevisa nåt, men hade velat bli bekräftad på något sätt. Vet inte om det är ovanligt, tror många människor skulle vilja bli bekräftade ibland. Jobbar bl.a. som lärare och upplever att mina studenter där definitivt behöver få bekräftelse på att de gör nåt bra. Vilket jag hoppas jag ger dem ibland.

Du får väl tänka lite mer som jag då? 

När jag är på väg till träning är jag redan lite bättre än alla jag möter som inte är det.

När jag tränar jämför jag bara med mig själv, och noterar varenda litet framsteg.
Jag har alltid flera olika mål, jag når alltid ett eller flera mål. Minuter, distans, reps, nå maxpuls, gör 90 situps, bli smidigare- det finns alltid något man kan bocka av.

När jag har tränat klart utsatt antal minuter eller varv eller reps spelar jag alltid en "vinnarlåt" som kan variera lite. Just nu är det "I love me" (Meghan trainor/Lunch Money Lewis).

När jag går hem spelar jag pepp-musik och då är jag klart jättemycket bättre än alla som masar omkring och inte alls har tränat idag.

Jag skriver i min träningslogg och räknar, antal tillfällen är också trevligt att räkna på. Redan där är man klart överlägsen alla som inte tränar regelbundet och det är många. 

Om du bara tar dig till gymmet 2 ggr varje vecka är du redan bättre än ca 50% av befolkningen. Tänk på det istället.

Har tränat hela livet och har alltid haft drag som dig, trots att jag är i bra form. För mig handlar det om högintensiv träning, jag börjar alltid att köra cardio på hög puls en halvtimme, sen tunga gymövningar med lite vila emellan.

varför? Jag vet inte, jag tror att det handlar om att få igång adrenalinet och anman kemi i kroppen som ger må bra känslor. Går jag till en maskin, kör lite halvtungt och fastnar några minuter mellan varje set blir jag mörk till sinnet, och har låga tankar om mig själv.

Så din faktiska form har mindre med saken att göra, det handlar bara om hur du ser på dig själv, men den delen finns det vägar runt. Prova högintensiva träningspass

Tack för ett konkret tips. Ska testa ta i mer. Brukar iofs ta i tills jag inte orkar mer, men ska se om jag kan pusha det lite till.

Ja prova. Det behöver nödvändigtvis inte vara att ta i mer eller lägga på mer vikt, utan öka intensiteten genom ett högre antal reparationer och kortare vila emellan. Och prova även att inleda passen med högpulsträning. Då är det betydligt enklare att hålla ångan igång efter det, åtminstone för mig.

Jag har varit på gymmet i mer än 20 år, sedan tidiga tonår, men först börjat köra så här det senaste året, och det har verkligen revolutionerat mina pass

Nu testar några gånga, men har inte lyckats komma upp i en nivå vart det händer nåt. Kör stort sett inga pauser, utom serier med direkt övergång till nästa maskin/övning. Problemet är att kroppen tar slut innan det kommer nåt välbefinnande, får även ont i bröstet när jag försöker pressa pulsen, kommer till typ 160, sen är det stopp. Antar jag måste träna mer för att komma upp i en grundform vart jag kan börja pressa kroppen. Har endast tränat gym i typ 4 år, så har inte någon bra grundform än. Jag ska ge det mer tid, om inte annat så går passet ju snabbare när man höjer tempot.

Jag är inne på samma spår som Core, endorfinkicken får man ju när man pressar flåset, inte musklerna. Du skriver att du har sprungit men även där platåar man ju ganska snabbt om man inte lägger in intervaller tex, det brukar kunna göra susen för humöret. 

Sedan har du garanterat blivit snyggare om du tränar så regelbundet som du skriver, och du är ju per def duktigare än snittet som rör på dig så regelbundet. Man ska ju inte jämföra sig men det gör ju alla ändå så öva på att jämföra dig med rätt personer. Och byt psykolog om du inte hittat nån som lyckas hjälpa dig med ditt ruminerande, sånt där går att bryta med lite disciplin.

Jag tror att du är på rätt spår. Första två månaderna var riktigt motiga för mig, dels för att jag kanske inte hade den bästa konditionen, och dels hittar man sin frekvens, där man ska ligga. Alltså en nivå man sakta utmanar pass för pass, i början har man inte riktigt känsla för vad man orkar och man kör sig själv in i den där väggen.

Ett bra sätt hitta sin nivå är genom att inleda passen med intervaller. Börja jogga tre minuter, rusa en, jogga tre etc. Sen höjer du till att rusa en minut och tjugo sekunder, jogga tre och så vidare

I styrkedelen kan det vara att du får plocka bort lite vikt för att kunna hålla ett högre tempo i början. Kroppen tränsas snabbt upp i pulsåterhämtning och syresättning om du kör så regelbundet ett tag, det gäller bara att inte tappa rutinen utan håll i fast det är motigt

Ja exakt, intervaller är riktigt bra, speciellt i början. Men att se till att inte gå ned för mycket i den lågintensiva fasen, utan hålla sig över 140 i puls, annars träffar man snabbt en vägg ändå