Att man kan ha superstark kemi och attraktion till någon där relationen kanske inte ens är bra eller funktionell. Medans relationen med någon som är väldigt bra på alla sätt och vis och där också relationen är en sådan man önskar och verkligen ger en positivt, kan man känna mindre för? Har ofta funderat på detta med känslor och hur de ofta inte alls är rotade i logik.
För att attraktion och förälskelse styrs av urgamla program i reptilhjärnan, och inte av storhjärnan där logik och konsekvenstänk sitter.
Därför reagerar kvinnor starkast på män som är snygga på ett mycket maskulint sätt: längd över genomsnittet i aktuell befolkning, kraftig haka, käkparti och ögonbrynsbågar, den typiska smalare ögonformen och tunnare läpparna, breda axlar, smala höfter, välbyggd muskulatur, samt styrka, oräddhet, ledaregenskaper. Detta kan tyvärr i vårt samhälle sluta med att kvinnorna hamnar hos kriminella män.
Och män reagerar starkast på kvinnor som har de urgamla signalerna för fertilitet: förmågan att bli gravida, föda och amma barn. Alltså först och främst ungdom, hälsa och en kvinnlig hormonbild. Signalerna för det är t.ex. klara, rundare ögon, rynkfri hy, fylliga läppar, röda kinder och läppar, timglasfigur med stora bröst till skillnad från flickans raka, tunna figur och tantens fylliga och päronformade. Detta kan tyvärr i vårt samhälle sluta med att männen fastnar för korkade bimbos - som har köpt alla "tecknen" som nämndes ovan hos plastikkirurgen, frisören, i kosmetikadisken... och inte behöver vara fertilare än någon annan. Bara mer ytlig och mindre intelligent.
Vad man ska göra åt det vet jag inte, detta är väl ett de problemen vi får leva med helt enkelt, och försöka göra en så bra kompromiss som möjligt mellan vad våra drifter vill driva oss till - och som ger mest lyckokänslor, passionerade känslor - och vad som i längden är bäst för oss och vår avkomma.
Små ögon är inte snyggt på män. Stora ögon har heller ingenting med fertilitet att göra, rent nonsens. Stora klotögon är ingen hit det heller, lagom är bäst. Fylliga läppar är finare även på män.
Motsägelsefullt resonemang i TS förövrigt. Jag kan då inte känna någon kemi med en man i en dålig relation, det går liksom inte ihop.
Att man kan ha superstark kemi och attraktion till någon där relationen kanske inte ens är bra eller funktionell. Medans relationen med någon som är väldigt bra på alla sätt och vis och där också relationen är en sådan man önskar och verkligen ger en positivt, kan man känna mindre för? Har ofta funderat på detta med känslor och hur de ofta inte alls är rotade i logik.
