Solros123

Sat 10 Jan 20:56

45 svar

Dumpad och ghostad efter 10 år

Första gången jag skriver här?

3 dagar innan julafton 2025 sätter sig min partner sedan 10 år tillbaka sig upp i sängen och säger att han inte tror att han kan leva med mig längre (Vi har tre barn tillsammans).
Han flyr hem till en kompis och efter 2 veckor får jag på SMS att vi behöver prata. Jag ringer upp för att få höra att han dumpar mig och inte tänker komma hem. Orsaken, han har så dåligt samvete för saker han gjort mot mig genom åren och han kan inte komma över det. Det har delvis påverkat hans känslor mot mig men annars älskar han mig och saknar mig. I övrigt har han fortfarande rätt känslor för mig. Men han orkar inte söka någon form av hjälp och han känner att han behöver bo själv.
Beslutet känns rätt nu men han vet inte om han har tagit rätt beslut på sikt, säger han.

Han dök upp hemma hos oss när alla barnen var hemma bara för att packa med sig halva sitt bohag. Sedan drog han och har ghostat mig och alla våra tre barn sedan dess. Yngsta barnet är endast 2 år gammal. Han påstår sig inte kunna ha barnen förrän han har en egen lägenhet. Trots att jag kommit med flertalet förslag och lösningar för hur han kan ha barnen eller i alla fall umgås och kommunicera med dem.
Nu har han ghostat dem/oss i nästan 2 veckor. Idag hämtade han sina sista saker när vi var iväg.

Någon med erfarenhet, varför beter man sig som honom? Dumpar sambon utan förvarning, ghostar barnen. Flyttar in till en kompis och klarar av att hantera jobb, intressen och vänner. Men familjen sedan 10 år tillbaka är totaldumpad..

Solros123

Sat 10 Jan 21:18

#2

Zoegazz skrev 2026-01-10 21:12:03 följande:

Låter helt galet. Kan det vara så att vännen är en ny kvinna?

Vännen är inte en kvinna. Vet vem vännen är som han bor hos, vi har pratats i telefon nyligen.

Bad (ex) sambon att inte glömma bort barnen och fortfarande finnas där för dem. Han bara spelar martyr, muttrar sorgset ?det är inte så enkelt? och går under jorden? vad är det som händer undrar jag? Hur hjärtekrossad jag än är måste jag ju acceptera hans beslut att lämna oss, vilket gick över en natt. Men att ghosta oss alla och framförallt barnen sedan dess?

Solros123

Sat 10 Jan 21:30

#4

Anonym (H) skrev 2026-01-10 21:20:46 följande:

Låter helt galet, så gör man inte mot sin partner och sina barn.

Eller hur, men han dumpade ju mig över telefonen där så partner är jag inte längre och han var väldigt tydlig med att vårat hem inte längre är hans. Men jag förstår inte varför han går under jorden och inte ens frågar hur barnen mår? Stora barnen är tonåringar, han kan inte ens skriva direkt till dem och fråga hur de mår.

Solros123

Sat 10 Jan 22:31

#6

Anonym (?) skrev 2026-01-10 21:50:37 följande:

Paranoid?

Vem, partnern? Hur tänker du. :)

Solros123

Sun 11 Jan 00:43

#11

Anonym (c) skrev 2026-01-10 23:02:19 följande:

Jag gissar att han har varit otrogen, att det är det som han refererar till när han säger att han har gjort dig illa under ert äktenskap.

Möjliga ytterligare förklaringar:
Han är inte säker på att han kommer att kunna vara dig trogen i framtiden heller. Så därför är det bättre att separera.

Eller också är han osäker på om han vill vara i en relation och vara bunden till någon alls.

Eller så har han träffat någon annan som han vill vara tillsammans med..

I alla fall är det omoget att inte tala med de äldre barnen och inte träffa den lille. Kanske beror det på att han inte riktigt har bestämt sig hur det ska se ut framöver.

Ja otrogen har han varit tidigare. Men det är utrett och vi har gått i parterapi för det. Inte ett ord har han sagt som skulle kunna ha fått mig att ana att han skulle lämna.

Han skulle aldrig kunna bli tillsammans med mig igen av rädsla för att såra igen har han sagt?. Förstår inte varför man är rädd för att såra men det ligger nog något i det du skriver?.

Förstår dock inte varför han klippt banden med barnen. skriver jag ett meddelande till honom så ignorerar han. När vi ringdes för några dagar sedan talade han till mig som om vi vore fiender. I en handvändning har han ändrat sig mot mig. Någon tredjepart inblandad säger han att det inte finns?

Solros123

Sun 11 Jan 00:46

#12

Hellishen skrev 2026-01-10 23:23:19 följande:

En riktig idiot. Men män verkar kunna få den typen av livskriser där de bara avsäger sig allt ansvar för sina barn. Beklagar och hoppas att han kommer till sans igen.

Ja det känns som en livskris. Han är 43 år, ältar saker han är missnöjd med att inte ha åstadkommit i livet. Fick för sig att söka nytt jobb men fick det inte. Drömmer om att skaffa en ny alldeles för dyr bil. Vill starta ett eget företag inom en tyvärr ganska orealistisk och osäker bransch. Bränner alla sina pengar på att shoppa saker till sig själv inom sitt stora sportintresse. Han är motionär men beter sig som om han vore elit.

Solros123

Mon 12 Jan 06:52

#23

Anonym (qwerty) skrev 2026-01-11 00:50:40 följande:

As till man och praktas till pappa.

Kontakta hans föräldrar, förklara vad som skett och att barnen undrar vart fan pappa är. De får hjälpa till här när de uppfostrat en idiot.

Säg till honom att ni behöver prata, han kan inte köra med, "det är inte så enkelt" för jo, prata är enkelt, enklare än att flytta alla sina saker och överge partner och barn.
Det finns partnersamtal och terapi man kan få genom kommunen, du kan även få stöd. Hör av dig till dem och fråga hur du ska göra,
samt meddela att du är själv med barnen just nu och han ska som minsta sak bistå med underhåll.

Jag har ringt hans föräldrar flera gånger men de är tydliga med att trots att jag ensam tar hand om deras barnbarn så är de inte intresserade av att prata med mig. De säger att sonen, mitt ex inte pratar med dem och de verkar vilja ligga lågt. Så därifrån får jag noll stöd.

Vi har gått i parterapi några gånger sedan i somras, vi har pratat och det har för mig känts bra, men uppenbarligen har exet tänkt på saker som han inte ville lyfta där för ?det hade ändå inte hjälpt?.

Solros123

Mon 12 Jan 06:55

#24

Anonym (c) skrev 2026-01-11 08:41:59 följande:

Han kanske tänker att han kan starta ett nytt liv. Och det kan han absolut, men frågan är vilket liv.

Om han har orealistiska planer när det gäller vilket företag han kan starta och inte kollar upp det seriöst, slösar pengar på för dyr sportutrustning och vill köpa ny alldeles för dyr bil, så kommer han inte framåt på ett bra sätt. För han släpar på samma gamla orealistiska jag.

Dessutom kommer han att få högre levnadskostnader som ensamstående.

Men visst, han kanske har hittat en annan att bo med, tiden får utvisa.

Tror att du ska ställa in dig på att leva ensam, åtminstone på kort sikt, och söka stöd hos kurator på vårdcentralen, hos vänner och släkt eller hos en diakon i Svenska kyrkan (man behöver inte vara troende).

För det är en väldigt jobbig sits som du har hamnat i!

Ja mycket känns orealistiskt kring honom och hans agerande. Men just nu är det väl lugnt för honom, han bor hemma hos en vän, de lagar mat och har trevliga kvällar tillsammans och ihop med vänner. Han har fortfarande inte träffat barnen (3 veckor sedan). Han skulle ha hämtat sina sista saker i fredags men gjorde inte det. Jag har fått en tid hos psykoterapeuten hos vårdcentralen, om 2 veckor?.

Solros123

Mon 12 Jan 06:59

#25

Anonym (Knäppgökar) skrev 2026-01-11 19:25:10 följande:

Ja hur var det nu med vilket kön det är som tar ansvar för barnen....

TS, jag hade en sån sopa som din man i min klass i Frankrike. Vi var alla unga 20+ som pluggade franska i två av deras terminer, det fick man studielån för just då. Och så en trebarnsfar 40+ från Sverige som hade flytt från familjen och bara "måste få hitta sig själv lite".

"Hitta sig själv" verkade mest bestå av att dricka för mycket vin, nostalgi-föreläsa om sin ungdom och försöka ragga på väldigt ointresserade studentskor.

Han var med andra ord rejält omogen och vi tyckte bara han var knäpp.

Herre? ja det där skulle kunna vara mitt ex. Av alla de tjejer jag kommit på honom med att ha gått bakom min rygg med på ett eller annat sätt så var alla betydligt yngre än honom och av sorten ?problematisk?.

Solros123

Mon 12 Jan 22:04

#39

Anonym (m) skrev 2026-01-12 10:35:14 följande:

TS varför svarar du inte på hur ni kan ha tonåringar efter 10 års förhållande?

Sorry, han kom in i mitt liv när mina två äldsta var 2 respektive 4 år gamla. Deras far övergav dem och mitt numera x tog dem under sina vingar och har uppfostrat dem och älskat dem som sina egna.. fram tills nu?

Solros123

Mon 12 Jan 22:09

#40

Anonym (c) skrev 2026-01-12 10:56:51 följande:

Jättebra att du har fått tid hos psykoterapeut på vårdcentralen! Det finns också stödlinjer där man kan få samtal på mobilen, om du känner att du akut behöver det!

Ju mer jag läser, ju mer funderar jag på om det kanske är det bästa som har skett för dig i det långa loppet. Att han flyttade. Om du inte själv tycker att det är okej att leva i en öppen relation.

Om han är ovarsam med pengar så är du kanske inte heller så mycket värre ute ekonomiskt heller nu? Men det klart du har ju hyran själv för en större lägenhet nu.

Du kanske inte är tillräckligt strulig för honom? Om han nu söker upp jättestruliga tjejer (som kanske är en spegelbild av honom själv psykologoskt sett.)

Om han själv inte visat tecken på att vilja mogna är det tveksamt om han kommer att göra det i framtiden heller....

Ja rent krasst är det säkert det bästa med anledning av hans beteende. Jag känner mig lite för vanlig och tråkig för honom kanske. Stabilitet, trygghet och familjeliv är kanske ingenting för honom helt enkelt. Tjejerna han har krokat upp är sådana som år rent psykologiskt problematiska eller lever ganska gränslöst. Väldigt ansvarslösa och utan barn.

Solros123

Mon 12 Jan 22:14

#41

Tow2Mater skrev 2026-01-12 13:58:52 följande:

Då finns det ju inget som säger han ska kunna ha 'barnen', det borde stå 'barnet'. Eller har TS sådana krav på honom att han ska forsorja och ta hand om hennes tidigare barn nu som separerade/skilda. Inte konstigt han kraschat kanske.

Ni worries, jag har alltid haft huvudansvar framförallt ekonomiskt för mina två första barn. Detta av den enkla anledningen att han har en son sedan tidigare som han betalat underhåll för så då har jag tyckt att den fördelningen varit logisk och hanterbar. Han vill väldigt gärna att de stora barnek ska komma till honom när de vill framöver. Det hann han säga innan han pep iväg. Juridiskt ansvar har han enbart för det gemensamma barnet :)

Solros123

Tue 13 Jan 23:32

#44

UPPDATERING:
Idag kom exet, 4 dagar försent för att packa sina sista saker. Jag var hemma initialt och pratade lite med honom och sedan åkte jag till jobbet. Dealen var att han skulle packa och sedan lägga nycklarna i brevlådan.

När jag kommer hem på eftermiddagen med alla barnen visar det sig att han endast tagit med sig ett fåtal saker som jag hade packat åt honom i förväg. Resten lämnade han orört och nycklarna har jag inte fått tillbaka.

OCH, det visade sig. Som vi alla egentligen redan visste. Det finns en annan kvinna inblandad. Han ringde upp henne här hemma i min lägenhet och pratade med henne när jag hade lämnat. Allt med öppen dörr så att en nyfiken granne hörde honom och sedan berättade för mig. Så jag ringde upp honom och frågade om det stämde och mycket riktigt så ja. Dock är den kvinnan i en relation men han har haft ett öga till henne sedan i somras och nu alltså tagit kontakt med henne för ett tag sedan vilket verkar vara orsaken till cirkusen han ställer till med.

Jag är inte religös, men tackar gudarna att jag fått reda på detta! Barnen har han fortfarande inte en tanke på.

Dumpad och ghostad efter 10 år

INNEHÅLL