Depression&systemet

Hallå hörni:)

Tänkte öppna upp mig lite om depression å kolla lite om ni har lite samma tankar som jag.

Min depression har pendlat mellan medel och svår sen jag var ca 12-13 år, började även självskada då å tänka på vikten.

Ja är 21 nu, självskadar inte längre även fast ja vill göra de nästan varje dag.

Hade tur när ja var 15 å gick ner till mild när ja skaffade pojkvän å livet va frid å fröjd tills den kom tillbaks starkare ngr månader senare av ingen anledning alls, då insåg ja att den kommer antagligen sitta med mig hela livet.

På nätet såklart står de att de går att bli frisk osv.

Men för mig känns de som att allt har vart så grovt så de har satt sig i hjärnan och förstört den, att de inte finns nån lösning för mig.

Känns också som att hjärnan ba tar mer å mer skada, minnet blir ba sämre, vilket typ dock e skönt för då slipper man komma ihåg saker🤷🏼?♀️

Men de senaste märker ja också att min talförmåga, stavning, läsa å att köra bil blir sämre osv, känns asså som att hjärnan långsamt dör utan att ja kan göra nått.

Liksom kommer man ens kunna fungera nånting alls i framtiden hahah?

Har testat Fluoxetin, Sertralin, Escitalpram å Voxra sen 2022.

Lite som sagt känns min hjärna för dålig för att SSRI ens skulle kunna fungera, vilket dom inte gjorde, kände knappast av ett skit.

Kunnat öka snabbt å ta flera samtidigt å blanda å sluta tvärt utan biverkningar liksom (ja vet att man inte ska gö så)..

Nu så glömmer ju min vårdcentral nästan bort mig säkert för att dom inte orkar med mig, att dom inte riktigt vet vad dom ska göra. 

De har dom också typ själv sagt utan dom direkta orden.

Känns ju lite som att nätet å läkare har dålig koll ibland på allt dehär också, ja orkar inte höra mer om rutiner å promenader, de e ju inte riktigt de som e grejen.

Visst, ja. de hjälper la säkert lite såklart med sånt å allt dedär, men ja brukar säga de att De e inte så att ja kan gå bort depressionen.

Å när ja gick i skolan då när man verkligen hade rutiner, har nog aldrig vart så nära på att ta livet av mig. 

Å att äta ordentligt, de e ju kroppen å depressionen som bestämmer om man får de känns de som. 

Att dom ens tar upp de varje gång känns lite oproffsigt, liksom ni pratar inte med en person som har lite ångest i livet, dehär e allvar.

Har ADD på dehär också som e ett helvete, så e inblandad med vuxenpsyk ock. 

Vårdcentralen vill ju att dom ska ta över de med depressionen men de vill ju inte vuxenpsyk å bla bla.

Utan å gå in på hur dumma i huvet båda e, om ja tar livet av mig nångång e en hyfsat stor del deras fel, mamma själv tycker att dom kör över mig å hon ska kliva in nu å skälla på dom. Hejja mammor.

Aja va ska man gö liksom haha, depression, add/adhd å systemet är åt helvete:)