AlienMomma

Thu 5 Feb 10:15

73 svar

10 åring som snor saker

Snälla HJÄLP. Ge råd! Nånting! Vi håller på och blir tokiga här hemma...vi har 3 barn hemma, en på 10 år, en på 3 år o en bebis. 10 åringen(min bonus) tar saker helatiden, altså godis, sötsaker o sånt som inte är hennes HELATIDEN, vi har pratat om det massor, för varje gång försöker hon dölja det och det blir bråk. Hon tog sin lillebrors godis som han satt och åt, han va inte vid bordet just då och hon gick dit och syoppade det i munnen sen lekte hon dum och sa att hon inte gjort det(jag vet för han va på övervåningen med mig just då), sen när hon fattade att vi visste så erkände hon sen, hon tog det för att hon ville, hon har en påse chips och eget godis på rummet. Nej dom får inte äta varje dag men hon går och tar nästan varje dag men från andras saker och äter upp, i förrgår tog hon från kylskåpet av sin pappas fikabröd, säger att hon inte gjort det, nu har jag sett att hon tagit av mitt helgfika(äter inte godis så har det istället) ser vart jag skärt i den o sen har nån annan skärt av en mindre bit brevid, jag har inte gjort det och min man äter inte den fikan så vet att det är hon, 3 åringen når inte o kan såklart inte skära med åsn kniv heller. Vad gör man? Har varit såhär i 6 hela år! Vi blir tokiga! Vi får inte ha låt för hon kan gå och äta upp allt för oss. Tips? Inget dömande för vi har försökt, och vi handlar på veckodag oftast onsdag så godiset/fikat är ju här under dagen, antagligensnor hon när jag nattar dom andra(pappa jobbar natt så är ej hemma) eller på morgonen innan skolan innan vi hinner upp, eller ja hunnit gå ner. Snälla behöver hjälp, vi har försökt pedagogiskt o ch prata och ta reda på varför hon gör som hon gör men får aldrig nåt svar, är så trpkigt och hon och pappan bråkar pg det, och nu har det blivit att jag och hon pckså bråkar för det börjar gå över styr. 3 åringen snodde några gånger när han var 2 men inget efter det, han lärde sig att sluta, men hpn har gjort såhär SEN hon va 3. Snälla hjälp!

Anonym (andas)

Thu 5 Feb 10:41

#1

AlienMomma skrev 2026-02-05 10:15:19 följande:

10 åring som snor saker

Snälla HJÄLP. Ge råd! Nånting! Vi håller på och blir tokiga här hemma...vi har 3 barn hemma, en på 10 år, en på 3 år o en bebis. 10 åringen(min bonus) tar saker helatiden, altså godis, sötsaker o sånt som inte är hennes HELATIDEN, vi har pratat om det massor, för varje gång försöker hon dölja det och det blir bråk. Hon tog sin lillebrors godis som han satt och åt, han va inte vid bordet just då och hon gick dit och syoppade det i munnen sen lekte hon dum och sa att hon inte gjort det(jag vet för han va på övervåningen med mig just då), sen när hon fattade att vi visste så erkände hon sen, hon tog det för att hon ville, hon har en påse chips och eget godis på rummet. Nej dom får inte äta varje dag men hon går och tar nästan varje dag men från andras saker och äter upp, i förrgår tog hon från kylskåpet av sin pappas fikabröd, säger att hon inte gjort det, nu har jag sett att hon tagit av mitt helgfika(äter inte godis så har det istället) ser vart jag skärt i den o sen har nån annan skärt av en mindre bit brevid, jag har inte gjort det och min man äter inte den fikan så vet att det är hon, 3 åringen når inte o kan såklart inte skära med åsn kniv heller. Vad gör man? Har varit såhär i 6 hela år! Vi blir tokiga! Vi får inte ha låt för hon kan gå och äta upp allt för oss. Tips? Inget dömande för vi har försökt, och vi handlar på veckodag oftast onsdag så godiset/fikat är ju här under dagen, antagligensnor hon när jag nattar dom andra(pappa jobbar natt så är ej hemma) eller på morgonen innan skolan innan vi hinner upp, eller ja hunnit gå ner. Snälla behöver hjälp, vi har försökt pedagogiskt o ch prata och ta reda på varför hon gör som hon gör men får aldrig nåt svar, är så trpkigt och hon och pappan bråkar pg det, och nu har det blivit att jag och hon pckså bråkar för det börjar gå över styr. 3 åringen snodde några gånger när han var 2 men inget efter det, han lärde sig att sluta, men hpn har gjort såhär SEN hon va 3. Snälla hjälp!

När barn beter sig sådär så handlar det oftast om något annat, så ni måste vända på det. Vad i 10-åringens liv gör att hon beter sig såhär?

Att vara bonusbarn, ha en ny vuxen i sitt liv, nya syskon osv är ju ganska tydligt en livssituation som kan vara jobbig för henne. Har hon chans att ha egentid med sin pappa, hur mår hon i er nya familj, hur känner hon för att bo med dig? Finns det annan stress som gör att hon vil småäta för att hantera tillvaron? Hur är det i skolan, hos mamman, annat i hennes liv?

Du skriver så många olika exempel på vad hon stjäl, och hur ni försöker få henne att erkänna det. Men knappt en enda rad om henne och hur hon är eller har det och om det är trivsamt i er familj. Är det godiset som är fokus för dig eller kan fokus vara varför hon beter sig som hon gör och hur ni vuxna kan påverka hur hon är och har det i sin tillvaro?

AlienMomma

Thu 5 Feb 10:49

#2

Anonym (andas) skrev 2026-02-05 10:41:29 följande:

När barn beter sig sådär så handlar det oftast om något annat, så ni måste vända på det. Vad i 10-åringens liv gör att hon beter sig såhär?

Att vara bonusbarn, ha en ny vuxen i sitt liv, nya syskon osv är ju ganska tydligt en livssituation som kan vara jobbig för henne. Har hon chans att ha egentid med sin pappa, hur mår hon i er nya familj, hur känner hon för att bo med dig? Finns det annan stress som gör att hon vil småäta för att hantera tillvaron? Hur är det i skolan, hos mamman, annat i hennes liv?

Du skriver så många olika exempel på vad hon stjäl, och hur ni försöker få henne att erkänna det. Men knappt en enda rad om henne och hur hon är eller har det och om det är trivsamt i er familj. Är det godiset som är fokus för dig eller kan fokus vara varför hon beter sig som hon gör och hur ni vuxna kan påverka hur hon är och har det i sin tillvaro?

Familjen är inte ny, vi är hennes enda familj jag har "varit hennes mamma" sen hon var 3. Hennes bio mamma har ingen kontakt med henne alls längre och dom har inte träffats sen hon var 5 år.

Vi tycker det är bra i familjen, förutom bråken med henne. När hon inte tar saker så är hon jättesnäll, leker fint med småsyksonen, ibland vill hon hjälpa att mata bebis o leka med han. Vilket hon är jätteduktig på, sköter sina småsysslor: läxor; tömma diskmaskinen, städa sitt rum.
Hon leker ofta med kompisar, har annars förutom när bussen är sen 100% närvaro, klarar alla prov i skolan. Vi som famimj gör saker tsm när pappa inte jobbar: åker till farmor o farfar, åker till stan o shoppar, kollar film.
Hon o jag har bra kontakt, pratar tjejjgrejjer, jag fixade bh topp åt henne nyligen, oratar om puberteten. Så allt är liksom bra, hon säger inget annat o vi får inte veta nåt annat så förstår inte.

Anonym (andas)

Thu 5 Feb 11:09

#3

AlienMomma skrev 2026-02-05 10:49:19 följande:

Familjen är inte ny, vi är hennes enda familj jag har "varit hennes mamma" sen hon var 3. Hennes bio mamma har ingen kontakt med henne alls längre och dom har inte träffats sen hon var 5 år.

Vi tycker det är bra i familjen, förutom bråken med henne. När hon inte tar saker så är hon jättesnäll, leker fint med småsyksonen, ibland vill hon hjälpa att mata bebis o leka med han. Vilket hon är jätteduktig på, sköter sina småsysslor: läxor; tömma diskmaskinen, städa sitt rum.
Hon leker ofta med kompisar, har annars förutom när bussen är sen 100% närvaro, klarar alla prov i skolan. Vi som famimj gör saker tsm när pappa inte jobbar: åker till farmor o farfar, åker till stan o shoppar, kollar film.
Hon o jag har bra kontakt, pratar tjejjgrejjer, jag fixade bh topp åt henne nyligen, oratar om puberteten. Så allt är liksom bra, hon säger inget annat o vi får inte veta nåt annat så förstår inte.

Så det att hon inte har kontakt alls med sin mamma, det är inget som du tror kan vara ett trauma för henne och påverka hennes mående och självbild?

Fint att du har även fina saker att säga om henne, det saknades i ditt första inlägg.

Om det var mitt barn så skulle jag lägga allt fokus på allt det fina och bra med henne, och försöka släppa detta med att hon tar godis och fika. Jag skulle försöka ge henne uppmärksamhet utan att hon behöver stjäla den. Och jag skulle ta en funderare kring varför detta med fika och godis blivit så laddat i er familj. I min familj är all mat allas mat, så ingen skulle liksom stjäla någons fika, för det är allas. Då blir fikat och godiset mindre laddat, och det blir inte stöld att ta fika eller godis, för det är allas.

Om problemet är att hon äter fika/godis på dagar som hon inte får, så kanske ni ska fundera över om det är det bästa sättet att hantera fika/godis. Det som är förbjudet eller begränsat tenderar att bli mer laddat och efterfrågat. Om hon riskerar övervikt eller karies så är det viktigare såklart, men i övrigt så är det ju inte sämre att äta sött på en tisdag än en lördag om man nu hellre vill ha på en tisdag.

AlienMomma

Thu 5 Feb 11:28

#4

Anonym (andas) skrev 2026-02-05 11:09:41 följande:

Så det att hon inte har kontakt alls med sin mamma, det är inget som du tror kan vara ett trauma för henne och påverka hennes mående och självbild?

Fint att du har även fina saker att säga om henne, det saknades i ditt första inlägg.

Om det var mitt barn så skulle jag lägga allt fokus på allt det fina och bra med henne, och försöka släppa detta med att hon tar godis och fika. Jag skulle försöka ge henne uppmärksamhet utan att hon behöver stjäla den. Och jag skulle ta en funderare kring varför detta med fika och godis blivit så laddat i er familj. I min familj är all mat allas mat, så ingen skulle liksom stjäla någons fika, för det är allas. Då blir fikat och godiset mindre laddat, och det blir inte stöld att ta fika eller godis, för det är allas.

Om problemet är att hon äter fika/godis på dagar som hon inte får, så kanske ni ska fundera över om det är det bästa sättet att hantera fika/godis. Det som är förbjudet eller begränsat tenderar att bli mer laddat och efterfrågat. Om hon riskerar övervikt eller karies så är det viktigare såklart, men i övrigt så är det ju inte sämre att äta sött på en tisdag än en lördag om man nu hellre vill ha på en tisdag.

Kommer hon o frågar om hon får ta så brukar vi säga ja till det.

Enda jag vet är att hon aldrig fick godis alls hos sin mamma, skulle dom äta pannkaka fick barnen bara 1 var osv. Kan sånt sitta kvar så länge i hjärnan? Altså sånna minnen som man kanske inte ens minns riktigt för man var så liten

Anonym (Fd styvfamilj, numera fri)

Thu 5 Feb 11:45

#5

Jag hade en gång ett styvbarn med för långa fingrar, hon tog andras godis, läsk, ja även specialmat som var köpt enbart till mig pga allergier.

Det var omöjligt att få stopp på henne, spelade ingen roll om man bad eller blev förbannad.

Utöver det så satt hon i telefonen hela nätterna emellanåt. Då tog jag med telefonen till sängen på natten och tog ur batteriet så det inte gick att ringa in heller. (Innan alla hade mobil ska tilläggas.)

Jag köpte en låsbar frys till sist, en minikyl som stod i det låsta vuxensovrummet samt att jag låste in resterande som inte var känsligt för värme.

Det blev ett jävla hallå men inte en chans att jag skulle gå förlorande ur den striden.

Den ungen kunde fått mig att hamna på psyket av fler anledningar än matmissbruket kan tilläggas.
Jag blir fortfarande, många år senare, irriterad på hur hon betedde sig.
Idag lever hon själv i en styvfamilj där hennes styvdotter utvecklat psykisk ohälsa sedan hon kom in i bilden. Anledningen har jag såklart ingen aning om, men jag har mina misstankar.

AlienMomma

Thu 5 Feb 12:07

#6

Anonym (Fd styvfamilj, numera fri) skrev 2026-02-05 11:45:33 följande:

Jag hade en gång ett styvbarn med för långa fingrar, hon tog andras godis, läsk, ja även specialmat som var köpt enbart till mig pga allergier.

Det var omöjligt att få stopp på henne, spelade ingen roll om man bad eller blev förbannad.

Utöver det så satt hon i telefonen hela nätterna emellanåt. Då tog jag med telefonen till sängen på natten och tog ur batteriet så det inte gick att ringa in heller. (Innan alla hade mobil ska tilläggas.)

Jag köpte en låsbar frys till sist, en minikyl som stod i det låsta vuxensovrummet samt att jag låste in resterande som inte var känsligt för värme.

Det blev ett jävla hallå men inte en chans att jag skulle gå förlorande ur den striden.

Den ungen kunde fått mig att hamna på psyket av fler anledningar än matmissbruket kan tilläggas.
Jag blir fortfarande, många år senare, irriterad på hur hon betedde sig.
Idag lever hon själv i en styvfamilj där hennes styvdotter utvecklat psykisk ohälsa sedan hon kom in i bilden. Anledningen har jag såklart ingen aning om, men jag har mina misstankar.

Min bonusdotters halvsyster bodde hos sin pappas familj emn fick flytta därifrån till hem för hon vart lika tokig som sin mamma o farlig för småsyskonen, min bonusdotters halvbror som fortfarande bor hos mamman har hamnat i slagsmål på skolan flertal gånger(13 åring) har kontakt med psyket osv osv. Mammans gener är tyvärr inte ok..inte hennes mammas heller(dvs min bonusdotters mormor)
Pappan har hotat med att dottern får åka till sin mamma eftersom hon inte vill vara här enligt vad min man tycker det verkar som då, då hon bara bråkar, ställer till det just nu o sånt. Vet inte om det bara är vanlig tonårsrevolt elle rom hon vill till sin mamma som hon ändå kämpade med att aldrig få träffa mer. Eller om hon bara är förvirrad stackars tjejj.

Anonym (C)

Thu 5 Feb 12:17

#7

AlienMomma skrev 2026-02-05 10:49:19 följande:

Familjen är inte ny, vi är hennes enda familj jag har "varit hennes mamma" sen hon var 3. Hennes bio mamma har ingen kontakt med henne alls längre och dom har inte träffats sen hon var 5 år.

AlienMomma skrev 2026-02-05 11:28:18 följande:

Enda jag vet är att hon aldrig fick godis alls hos sin mamma, skulle dom äta pannkaka fick barnen bara 1 var osv. Kan sånt sitta kvar så länge i hjärnan? Altså sånna minnen som man kanske inte ens minns riktigt för man var så liten

Det låter som hon kan ha ett ganska tungt bagage med sig från sin tidiga barndom. Var det bara godsaker som ransonerades hos mamman eller var det vanligt att flickan inte fick äta sig mätt?

Anonym (C)

Thu 5 Feb 12:19

#8

AlienMomma skrev 2026-02-05 12:07:47 följande:

Pappan har hotat med att dottern får åka till sin mamma

MEN FÖR HELVETE!!! Sådär får man absolut inte behandla sitt barn.

Anonym (Fd styvfamilj, numera fri)

Thu 5 Feb 12:24

#9

AlienMomma skrev 2026-02-05 12:07:47 följande:

Min bonusdotters halvsyster bodde hos sin pappas familj emn fick flytta därifrån till hem för hon vart lika tokig som sin mamma o farlig för småsyskonen, min bonusdotters halvbror som fortfarande bor hos mamman har hamnat i slagsmål på skolan flertal gånger(13 åring) har kontakt med psyket osv osv. Mammans gener är tyvärr inte ok..inte hennes mammas heller(dvs min bonusdotters mormor)
Pappan har hotat med att dottern får åka till sin mamma eftersom hon inte vill vara här enligt vad min man tycker det verkar som då, då hon bara bråkar, ställer till det just nu o sånt. Vet inte om det bara är vanlig tonårsrevolt elle rom hon vill till sin mamma som hon ändå kämpade med att aldrig få träffa mer. Eller om hon bara är förvirrad stackars tjejj.

Hon är ännu bara ett barn på tio år, tonåren ligger framför er.
Är det redan såhär ialla så förstår jag inte hur du ska orka när hon kommer i tonåren.
Min plåga var tonåring då detta som jag berättade om utspelade sig. Själv hade jag en tonårig son som vi hade noll problem med.
Han var lika trött på henne som jag var, om inte mer då tjejen dessutom förälskade sig i min son. Ja herregud...

Det verkar som att alla tre syskon där på mammans sida har problem, utöver mamma och mormor.
Har ni, eller har haft, kontakt med soc?
Jag brukar verkligen inte råda om att be soc om hjälp men i det här fallet vore det kanske en idé, detta kommer att ta död på din relation till barnets pappa annars.

Visst är det du som skrev en tråd om en femtonåring nyligen?
Komme rinte att skriva mer om den utan det är en del i det stora kanske... när pappan hotar om flytt?

AlienMomma

Thu 5 Feb 12:42

#10

Anonym (C) skrev 2026-02-05 12:17:12 följande:

AlienMomma skrev 2026-02-05 11:28:18 följande:

Enda jag vet är att hon aldrig fick godis alls hos sin mamma, skulle dom äta pannkaka fick barnen bara 1 var osv. Kan sånt sitta kvar så länge i hjärnan? Altså sånna minnen som man kanske inte ens minns riktigt för man var så liten

Det låter som hon kan ha ett ganska tungt bagage med sig från sin tidiga barndom. Var det bara godsaker som ransonerades hos mamman eller var det vanligt att flickan inte fick äta sig mätt?

Är svårt att veta då hon själv inte minns nått, men tror det kan va så. Mat äter hon dock jättebra, ibland 2 portioner när vi äter middag.

10 åring som snor saker

INNEHÅLL