Utan råd och skriker efter närhet.

Blivit lite konstigt i texten.. ska ju va första gången jag funderat på otrohet såklart. Resterande som blivit något fel ord osv kan man ändå utläsa innebörd av tänker jag. 

Du vill alltså vara otrogen? Träffa någon och få närhet? Eller bara knulla?

Det är ju där tankar har snurrat och det går nog att rymma in alla bitarna i dom funderingarna. Knulla och närhet går ju rätt hand i hand på ett vis. Å för närhet krävs träffa någon. Men fundering och tanke är en sak. Att agera är en annan.

Vad säger din fru om dessa tankar? Du vet hon som är din bästa vän och som du respekterar. 

Tipsar om den fantastiska sidan www.match-24.se :)

Skriker? Sluta med det! Det ser ju bara för jävla stendumt ut att stå å skrika.

Jag tror du måste fortsätta prata med din fru om ämnet, inte otrohet men om bristen på närhet och intimitet och ta vidare diskussionen om att det blivit nåt som skaver . 
Ni behöver ta en riktigt jobbig dialog . Hon säger att allt hänger på dig men kan hon förklara varför? Hon måste våga vara ärlig. Är ni så tajta och förtrogen som du säger måste hon ju då kunna vara ärlig i sina svar. Jag uppfattar att hon inte längre vill ha varken närhet eller sex men ställer upp för din skull om du tar initiativ.  Vilket skulle gör mig helt förtvivlad.  För husfridssex är inte okej i min värld. Det landar i gråzonen på vad som är etiskt och moraliskt försvarbart. Jag skulle vägra ta initiativ av det skälet , det skulle göra mig riktigt illa till mods och få mig att tappa lusten och viljan. Att ge mig på en partner som faktiskt inte vill. Det är fan övergrepp. 
Men då får hon ju vara villig att hitta andra lösningar å andra sidan. Eller faktiskt börja inse att förhållandet krackelerar och förr eller senare faktiskt tar slut och att drt egentligen är ett förhållande I haveri ni måste prata om och inte sexet. 

Ja, ett tips är att noga läsa igenom det du har skrivit innan du skickar det. Flera meningar är ganska obegripliga, trots att ditt inlägg är intressant och seriöst.

Dessutom är det lättare att läsa om man delar av texten i stycken.

Vi har okej sexliv, och hon håller mig i handen är vi är ute och går med mera. Men jag har berättat för henne att jag saknar att hon klappar mig på kinden, säger något mer utförligt än "jag älskar dig", sätter sig nära i soffan någon gång, säger att hon tycker att jag är fin, att hon längtar efter mig, saknar att hon kramar mig.

Det är jag som klappar henne på kinden, ger komplimanger, kramar henne. Det har hon inget emot.

Det är väl lite som det gamla skämtet "älskar du mig?" "jag säger väl till om det ändrar sig".

Kvinnor tycker om att bli uppvaktade. Det gör män också.

Du lever med din bästa vän som du respekterar. Är du otrogen är det stor risk att det kommer fram på ett eller annat sätt och då är kanske er fina relation förstörd för all framtid. Du kommer även för barnen va den som splittrade familjen på grund av otrohet. Mycket bättre att separera först då. Det finns någon som passar dig bra och också kan ha ett fungerande samliv, även om det inte känns så nu, och även om tanken på separation är skitjobbbig. 

Du behöver nog främst vara ärlig mot dig själv. Älskar du henne? Som mer än en vän? På riktigt. Är du attraherad? Hade du valt henne idag om det inte vore för barnen?

Jag tog själv fega vägen ut för många år sen(omedvetet) och det blev pannkaka av alltihop. Det kom fram, man blir slarvig när känslorna plötsligt är hos en annan, för det är risken när man är intim med någon annan än sin partner.