Extrema tvångstankar

Lider med dig. Jag har en familjemedlem som lider av svår OCD, han har inte ens kunnat träffa mig på flera år för att han har ?fobi? för småbarn och bebisar (blöjor, spya, dregel osv) när hans OCD är som värst. 

Jag kan också ha litegrann, det brukar bli värre när jag är gravid eller precis har fått barn. Det är det där att kolla spisen och att jag har läst ofta sen kan det också vara ?magiska? tvångstankar alltså typ att något hemskt kommer hända om jag inte gör det eller det. Jag har ändå så att jag kan kontrollera det hyfsat och jag har inte hela tiden. Men när det gäller min familjemedlem så kontrollerar det hela hans liv. Han är i en relation men kan inte jobba just nu. Det gör ont att veta att han har det så jobbigt.

Om man inte klarar av att kontrollera det själv har jag hört att KBT kan hjälpa. Har du testat det? Du kan nog börja med att kontakta vårdcentralen och be att få träffa en psykolog så kan han eller hon skicka dig vidare isåfall. Medicin kan hjälpa lite också tror jag. Vet din familj och dina vänner om det, kan du få stöd av någon? Det kanske kan kännas bättre om man inte bär på det själv. 

Lycka till! 

Jag är livrädd för hur livet skulle vara utan alla mina ritualer. Och därför har jag hellre kvar dem än får hjälp med dem. Det känns typ som att jag kommer dö om jag inte får göra som jag vill. Till exempel med diskmaskinen. Ingen annan får röra den för ingen annan kan göra på rätt sätt. Man måste handdiska allt innan det ställs i diskmaskinen. När maskinen är körd måste disken stå kvar i minst tre dygn, gärna mer, innan man kan ställa in den i skåpen. Givetvis är det här jättejobbigt, men jag skulle må mycket sämre om jag inte fick göra saker på mitt sätt. Ingen i mitt liv anar att jag har det såhär extremt. Givetvis vet mina föräldrar lite då de såg mina fulla garderober med varenda schampoflaska jag någonsin använt när jag bodde hemma och de har någon gång reagerat på hur jag håller på med diskmaskinen när de är på besök. Men i övrigt försöker jag dölja allt. Mina föräldrar har dock ibland kommit hit och bara slängt saker för att de tycker att det bara är massa skit överallt och det förstör mig. Har dock inga sopor eller kaos hemma om någon ska komma hit. Men det sker typ aldrig då man inte kan visa upp ett sånt här bombnedslag för folk. 

Hur fungerar du på arbetet? Där är det ju inte dina regler som gäller. 

Har din föräldrar inte sökt hjälp för dig medan du bodde hemma?

Tycker ni som läser ärligt att det jag beskriver låter så hemskt att man måste få hjälp med det? Det här är min vardag och jag vet inget annat. Jag anpassar mitt jobb så att det inte påverkas lika mycket som hemma plus att mina problem är som störst innanför mina fyra väggar. Man hör ju att många har tvångstankar och lite OCD.

Jag tror att jag är autistisk eller åtminstone har starka drag av det då jag tar saker väldigt ordagrant och har andra sådana drag. Jag tror även att jag har starka drag av ADHD. Plus att jag är djupt deprimerad och får massa panikångestattacker. Jag tror mest att jag känner att det börjar bli tungt att bära allt inom mig och alltid behöva dölja mitt riktiga jag. Men jag har en chefsposition och är väldigt uppskattad på jobbet och jag vet inte vad som skulle hända om fasaden sprack.