• Anonym (L)

    Energiskt barn

    Hej, 

    Efterlyser lite råd från kloka föräldrar med energiska barn. 


    Vi har 5 barn sedan innan och denna 2 åring som det handlar om är vår sjätte. Vi är lite villrådiga för vi har aldrig varit med om maken till ett barn att hitta på olika upptåg hela dagarna. Han leker inte med leksaker eller sina syskon utan ägnar sina 12 vakna timmar om dygnet med diverse upptåg. Tex, dra ut alla sladdar i hela huset, ta fram diverse porslin, glas som han radar upp antingen på golvet eller bordet. Klättra på stolar, upp på diskbänken och på
    med kranen och greja, öppna skåp som han försöker klättra in i. Ta en hink och ösa ut toalettvatten. Om hans storasystrar målar med vattenfärg och man försöker få med honom så klättrar han istället upp på bordet och försöker dricka målatvattnet. Om de badar står han med en hink och dricker badvatten. Tills saken hör är att han är väldigt hög smärttröskel och tycks inte bry sig om vattnet smakar tvål, eller när han ramlar och slår sig. I parken springer han bara runt och runt. Han stannar knappt en sekund på ett ställe. Han puttar också andra barn hela tiden, inte som att han är arg utan det verkar vara ett sätt för honom att söka kontakt eller att det är för mycket för honom att vara med andra barn. Han sover dåligt på nätterna, trots att han sover i min säng så vaknar han och härjar omkring. Kan fortsätta i evigheter. Men det är verkligen utan dess like för mig och min man. Är det någon som känner igen sitt barn och har råd hur vi ska bemöta/hjälpa honom (och oss) att få en lite lugnare tillvaro? 

  • Svar på tråden Energiskt barn
  • Anonym (NEJ LILLE LASSE)

    Har absolut inga råd. Men vi har det precis som er. Det skulle kunna vara vår lille sladdis du beskriver, han är 1,5 år nu. De andra barnen har inte alls varit sådär, utan de har varit nöjda med leksaker och "normal" uppmärksamhet. Vår lille råddare är överallt. Han gillar böcker och tycker leksaker är intressant så länge man leker med honom. Men det viktigaste för honom är att undersöka ALLT, och göra det vi vuxna gör. Man blir så trött på att säga NEJ, NEJ, NEJ hela dagarna.

  • Anonym (123)

    Vårt äldsta barn var så men någon gång under lågstadiet så lärde hon sig att rikta energin "positivt". Nu tar hon snart studenten med höga betyg, idrottar på hög nivå och verkar vara en omtyckt kompis. 

    Hon har fortfarande extremt mycket energi och är rastlös (har nog aldrig sett en hel film tex för så länge kan hon inte sitta stilla), men på ett positivt sett.

    Jag tror en viktig sak var att vi jobbade med bra dialog med personalen på förskolan och att de var av inställningen att de gillade henne, men inte saker hon gjorde.  Att man inte bara fokuserade på "nej gör inte så" utan fokuserade på "gör så här" och sedan beröm för de löjligaste grejerna som att klara av att gå 200 meter och hålla sig på trottoaren.

    Vårt andra barn som var lugn och lätthanterlig har däremot flera diagnoser och där har kämpandet kommit efter skolstart istället. 

  • Anonym (L)
    Anonym (NEJ LILLE LASSE) skrev 2026-02-20 12:10:37 följande:

    Har absolut inga råd. Men vi har det precis som er. Det skulle kunna vara vår lille sladdis du beskriver, han är 1,5 år nu. De andra barnen har inte alls varit sådär, utan de har varit nöjda med leksaker och "normal" uppmärksamhet. Vår lille råddare är överallt. Han gillar böcker och tycker leksaker är intressant så länge man leker med honom. Men det viktigaste för honom är att undersöka ALLT, och göra det vi vuxna gör. Man blir så trött på att säga NEJ, NEJ, NEJ hela dagarna.


    Ja, men exakt. Så jobbigt att säga nej nej nej hela dagarna. Han är också extremt beroende av mig och blir hysterisk om han inte får hänga på mig hela tiden. Hat också försökt med böcker och han har precis fått upp ögonen för typ pekböcker som maxböckerna. Han skrattar högt och vill läsa flera gånger. Man går ju börja någonstans. 
    Men skönt att höra någon annan som också upplever det lite kämpigt. 
  • Anonym (L)
    Anonym (123) skrev 2026-02-21 08:19:16 följande:

    Vårt äldsta barn var så men någon gång under lågstadiet så lärde hon sig att rikta energin "positivt". Nu tar hon snart studenten med höga betyg, idrottar på hög nivå och verkar vara en omtyckt kompis. 

    Hon har fortfarande extremt mycket energi och är rastlös (har nog aldrig sett en hel film tex för så länge kan hon inte sitta stilla), men på ett positivt sett.

    Jag tror en viktig sak var att vi jobbade med bra dialog med personalen på förskolan och att de var av inställningen att de gillade henne, men inte saker hon gjorde.  Att man inte bara fokuserade på "nej gör inte så" utan fokuserade på "gör så här" och sedan beröm för de löjligaste grejerna som att klara av att gå 200 meter och hålla sig på trottoaren.

    Vårt andra barn som var lugn och lätthanterlig har däremot flera diagnoser och där har kämpandet kommit efter skolstart istället. 


    Tack för att du delar. Vi är såklart oroliga för hur det ska gå för honom Men försöker fokusera på det du beskriver att han helt enkelt är ett barn med mycket energi och massa nyfikenhet på exakt allt. 


    Har också funderat över detta med att han är 0 intresserad av tv, syskonen kollar ibland på barnprogram. Medan han rör runt bland kuddarna i soffan och sedan drar han vidare för nya upptåg. Oftast vill han vara med mig i köket, vilket är utmanande när han drar runt med stolar, ska klättar upp och röra i grytor, kasta porslin, sno med sig diskmedlet för att hälla ut på mindre lämpliga ställe . 


    Jag kan tyvärr inte heller gå ut med barnen själv längre eftersom jag måste vara som en igel på bara honom. 

    Intressant detta med förskola, alla barnen har gått på samma förskola (liten förskola som jag känner all personal väl på). Jag ska skola in honom innan sommaren men är ärligt orolig för hur han ens ska kunna vara där utan att skada sig allvarligt. Har förklarat redan nu och de har såklart redan sett hur han far runt som en ångvält när vi hämtar/lämnar syskon. Numera tar jag inte in honom på förskolan utan vi väntar bakom grinden i hallen, även där är det en utmaning att klara av honom. 


    Men som sagt, ändå hopp för att vi genom vägledning kan underlätta för honom . Och tack för att du delade hur ni kunde hjälpa er dotter. 

Svar på tråden Energiskt barn