Åsikter om detta

ledsen71 · 2026-02-23T12:03:58+01:00

Hej,vi är mitt i en separation eftersom min ex sambo, ville göra slut. Ingenting svekfullt har hänt, men hon ville vara ensam och såg sig redan ensam. Dett efter 30 år. Saken är att det gör ont och psykologen sade att "halvseparationer" är ingenting att rekommendera eftersom det slutar för det mesta att någon blir sårad, när en av parterna har många känslor mot den andr personen. I detta fall jag...Vi försöker ha en civiliserat umgänge. Det går ju, eftersom vi sätter våra barn främst. Hursomhelst, hon menar att vi skall efter vi har separerat, dvs. har egen bostad (det närmar sig), umgåss på julafton, nyårsafton, osv. Jag vill inte! Det gör för ont. Sedan läste jag att det som skadar barnen är när föräldrar bråkar och inte kan komma överens med varandra. Speciellt om man pratar illa om varandra. Detta har vi inte gjort, men jag känner att jag mår dåligt av att se henne. Det stressar mig och gör mig till en sämre pappa.Jag lyssnade på psykolog som menade att avstånd behövs för att hela och kunna vara närvarande för sina barn, men samarbeta med varandra. Samarbeta funkar ju hyfsat bra, nu är vi borta från varandra och i mitt fall så är jag lugnare. Jag får intrycket att hon ville göra slut men behålla det som är mysigt, familjen och bli omhändertagen hemma. Jag håller inte med, slut är slut och vi skall ha "co-parenting" som är en annan sak. Jag känner mig konfunderad och skuldbelagt utav min ex, inte direkt men med saker som "jag är annorlunda än dig därför vill jag att vi skall umgås". Jag slutade gå ut med henne och barnen, utan går ut endast med barnen. Orsaken var att när vi allihopa var ute, eftersom när vi var ute så märkte jag att jag har ingen plats i mitt liv. Det satt en kill som vi gick förbi på väg hem. De tittade på varandra och hon vände sig med hela kroppen. De tittade på varandra med passion som de ville ha sex där på en gång. Hon vände sig med hela kroppen och flörtade rejält, barnen var med, då visste de inte, då sade jag till mig själv, aldrig mer! jag behöver höra andras åsikter....känner mig vilsen

Tyvärr har många kvinnor dålig självkänsla och då snackar de ner sitt ex för att motivera skilsmässan för sin omgivning istället för att erkänna att de själva förändrats och tröttnat. I synnerhet om det är barn inblandat, då är det skämmigt för dessa kvinnor att tänka på sig själva istället för att tiga och lida för att hålla ihop familjen. Då får exet skulden.

Så ta inte det hon säger så hårt, det är ett slags självbevarelsedrift från hennes sida. Har man varit ihop i 30 år har självklart inte varken allt eller hälften varit dåligt. I så fall är hon en idiot som stannat så länge. Så minska ner ert umgänge till ett minimum, ställ inte upp på att hjälpa henne om du mår dåligt av det utan spara det åt barnen. När tiden är mogen finns det andra kvinnor för dig också, var så säker!

Åsikter om detta

INNEHÅLL