Livet känns så tomt

Jag har ett otroligt roligt jobb, goda vänner och flera hobbies som ger mig energi. Se till att fylla livet med saker som ger energi...inte tar.

Försök att skapa en meningsfull vardag. Det är inte bra att bara gå och längta efter semestern eller helgen.

Hitta en hobby som nämnts ovan, eller samla vänner och fixa middag, gå på teater, gå ut och dansa, boka olika små och stora utflykter med kompisar eller släktingar. 

Det är bra att boka något kul utöver det vanliga varje månad och att utmana sig själv till att lära sig något nytt varje år. 

Saker att boka in: ett lopp, en weekend i en stad du inte har besökt, museum, escape room, chokladprovning, gå på sightseeing i din egen stad eller närliggande stad 

Nya saker att lära dig: stå på händer, sticka/virka, kalligrafi, ett nytt språk 

Organisera något kul: bokklubb, middagsklubb, deckarmiddag - jag och min syrra brukar köpa såna mordmysterier att lösa

Instämmer i allt. Och vill lägga till de riktigt små glädjeämnena. Ring en vän. Ät något du längtat efter (även om det är fett och onyttigt). Poppa popcorn och sätt på en romantisk komedi (Sleepless in Seattle, typ). Gör fotvård. Ring en släkting. Ring en vän till. Städa en låda som förfallit. Ta en promenad och lyssna på "Kropp & Själ" i P1 i lurarna.

För mig blev det en skillnad när jag faktiskt började se positivt på jobbet. Att jobbet var en del av mitt liv och på många sätt roligt. men när jag hade fokus på helgen så blev det mycket svårare att se det. För mig går dagarna mer ihop nu. Helg är en sak, vardagen en annan. Men det behöver inte betyda att det ena ger mig mer än det andra. Jag har ju faktiskt både ett roligt jobb och trevliga kollegor. I dag njuter jag av det på ett helt annat sätt sen jag börjar se det..

Känner precis likadant. Vet inte om det är mer eller mindre trösterikt. Läser vad alla tipsar om här, i allra största välmening, men jag är personligen så långt ifrån att tycka att ett spel, ett radioprogram, en film skulle räcka. Det värsta är när man dessutom är helt svarslös inför vad som faktiskt skulle kunna känna meningsfullt. Så många vänner har sagt till mig "ja, men om du bytte jobb? stad? hus? man?". Men det finns absolut inget scenario (hur "drömmigt" det än skulle framställas) som jag tänker skulle kännas meningsfullt. Jag vet inte om det är samma sak för dig? Men om det skulle vara så, så tänker jag att det nog tyder på en underliggande depression. För det är nog inte meningen att man ska känna sådär.

Jag förstår det där med vänner. Men tyvärr är jag inte så bra med människor. Har få vänner.Jag hittar ju på en hel del saker faktiskt, men mestadels ensam då jag knappt har vänner. Inte så lätt att hitta vänner som vuxen.

Jag håller till stor del med. Jag vet vad som ger mitt liv mening, men kan tyvärr inte ägna mig så mycket åt det som jag hade velat. Hade jag kunnat ha ett jobb som jag tyckte var roligt och intressant hade det varit en annan sak.

Har ni sett Click med Adam Sandler. Handlar om en man som får en fjärrkontroll som styr allt. Han tar bort allt han tycker är meningslöst och snart märker han att hela livet försvinner. Att även små saker som kan upplevas som onödiga och tråkiga har en mening och kan ge en guldkant i livet om man väljer att se det själv. En komedi, men om du har rätt syn på den så kan den ge dig tankar om vad som faktiskt är viktigt och börja se det. 

Jag tycker man känner så i perioder i livet- det kan försvinna och det kommer också att komma tillbaka.

Ofta är den känslan tecken på att det är dags att förändra sin tillvaro- byta jobb, hitta ny hobby eller hobbykurs, ta tjänstledigt på deltid och plugga nåt, leta nytt umgänge eller vad som nu kan göra att din hjärna inte är lika uttråkad.

Nu i slutet av vintern har väldigt många nordbor också brist på D-vitamin. Reserven är slut och då mår man pyton. Så jag hade nog börjat med multivitamintabletter i en månad och utvärderat hur jag mådde sen, samtidigt som ljuset och våren kommer tillbaka.

Jag insåg rätt tidigt i livet att ett "traditionellt" arbete gör att mitt liv känns totalt värdelöst och jag vägrade ha det så. Jag har idag ett jobb som sköts 100% hemifrån, utan tider att passa. Det gör att livet känns mer harmoniskt och som att JAG styr över MITT liv istället för någon annan. Jobbet är trots allt en väldigt stor del av ens liv rent tidsmässigt. 

Hade jag haft ett vanligt jobb hade jag förmodligen tagit livet av mig vid det här laget för jag tål inte när livet blir för inrutat - hellre dör jag. 

Det där är egentligen välfärds/ I-landsproblem. Det har också lite med att göra att man som vuxen på något sätt tänker att vissa saker är för "futtiga" att bry sig om eller att få att verka meningsfulla, som t.ex. att lyssna på en podd eller lösa ett korsord/ spela ett spel. Många tror i sina huvuden att andra lever "större" och har mer meningsfullhet i tillvaron, när det egentligen är rätt lika för de flesta, med vissa undantag.

Att lägga av med att jämföra sig med andra och bara kunna leva "oberoende" i sin värld med sina hobbies och intressen, är nog bland det bästa och mest harmonigivande man kan göra.

Lite nyfiken.. vad är det för jobb som kan skötas 100% hemifrån?

Ja har man en del meningsfulla relationer, som vänner, släktingar, partner eller barn. Bor någorlunda tryggt och inte har en ekonomi som är helt på ruinens brant, så att man klarar bostadskostnaden och maten.

Sover på natten och har ett jobb som inte tar fullständigt kål på en. Inte är alkoholiserad/drogberoende eller spelberoende. Rör sig rimligt mycket i vardagen och inte bara äter skräpmat. 

Har kollat så att man inte är sjuk eller lider av onormal trötthet, t.ex. kollat järvärden, blodsocker, blodtryck, D -vitamin, Vitamin B 12 och liknande.
Inte tillbringar den mesta lediga tiden på sociala medier.

Ja, då kan det vara en livskris där man behöver göra en eller flera större förändringar, efter noggrann eftertanke.
 ( Men fastna inte i steget eller begränsa dig efter vad alla du känner gör!) 

El?er också har du fastnat i en depression. Då gäller det att få behandling. Tydlig tomhetskänsla under längre tid är ett av flera tecken. Andra är ledsna/arga mesta tiden. Maten smakar inte riktigt, soligt väder piggar inte upp och man är sällan fylld av energi, man känner ingen riktig förväntan inför saker.

Då behöver man sova mer/mindre på rätt tider. Ändra vardagsvanor till det bättre.

Prova antiinflammatorisk kost (1/3 av alla människor med riktig depression har en samtidig pågående låggradig inflammation, kan testas med HSCRP-prov. Vanligt CRP kollar bara akut inflammation) 

Prata med kurator eller psykolog.
Tala med läkare på vårdcentralen.

Försöka få lite dagsljus på morgonen/förmiddagen så att kroppsklockan ställs rätt. 

Allmänt när det gäller livet så ska man tänka på sina långsiktiga vanor, för de är de som bygger upp eller bryter ner en. 

Man brukar säga att det man får se upp med i livet är att inte göra det man kan för att det ska bli bra (och då menar jag inte jättehög status eller liknande). Resan mot bättre ger också innehåll i livet.

Det värsta när man blir gammal är om man ångrar saker man faktiskt kunde ha gjort, men ändå aldrig gjorde! Alldrig gjorde den där långresan, skolade om sig, vågade testa en högre tjänst, prövade att bo på landet, gick med i den där föreningen, skaffade hund, sökte upp barndomsvännen som man hade tappat kontakt med, skaffade barn genom IVF eller utvecklade det där intresset o.s.v.

Det finns alltså ca 500.000 arbetslösa, en del är för sjuka för att jobba. Andra vill inget heller än att ha ett arbete till att gå till. Många ligger sömnlösa om nätterna, oro över ekonomi. Att kunna betala hyra, kunna få mat i magen. Slippa bli vräkt. Att inte göra något fel, så ersättningen dras in. Den som redan blivit så låg för många.

Många har ingen familj, en del inga vänner etc

Där kan man tala riktiga problem, ni är bara bortskämda. Typiska i-lands problem.  Det säger mycket om Sverige och hur obrydda vi är över våra medmänniskor. Många lever i en bubbla i detta land.

Tills  dess att ni hamnar i liknande situationer, skärp er!

Spring så långt du orkar till ett vatten och hoppa i. Upprepa innan jobbet/frukost varje dag året om. 

Vill upprepa det som jag skrev tidigare.

Till den som tyckte att tomhet bara var ett i-landsproblem: Riktig depression är en av de sjukdomar som den medicinska expertisen skattar som den som tar ner livskvaliteten mest för människor. 

Men vi har byggt ett konstigt samhälle. En hel del är arbetslösa (ca 6 % varaktigt, övriga 3 % är studerande som vill arbeta extra på somrar och liknande). Samtidigt har vi en stor ren arbetskraftsinvandring från utomeuropeiska länder (alltså inte flyktingar eller EU-medborgare). Vi satsar INTE kraftigt på omskolning på alla nivåer. Företagen gillar arbetskraftsinvandringen, men för samhället som helhet slår det fel.

Vi har ett arbetsliv som slår ut människor i utmattning. 9 av 10 av cheferna i det offentliga arbetslivet meger att de resurser man har räcker inte till för att genomföra arbetsuppgifterna på det sätt som det är tänkt, enligt en nyligen genomförd undersökning. 

Vi har ett samhälle med relativt sett hög skatt på löneinkomster och liknande, men extrem låga skatter på andra slag av inkomster. Om man jämför med nästan alla andra länder! Något undantag finns väl, som Dubai t.ex.

Här har vi dessutom avdrag på räntor, vilket gör att bostadspriserna ökat mer än nödvändigt genom åren. Sedan har penningpolitiken i nästan alla västländer spätt på genom extremt låga räntor tidigare , Sverige leder dessutom i det.

Den mest lönsamma verksamheten i Sverige är privat vård som är skattefinansierad. Privata skolkoncerner som Engelska skolan  t ex. har gjort jättevinster.  Det offentliga blöder skattepengar till dessa företag.

Hyrorna är höga och bostadstillägg och andra skyddsnät har urholkats mycket. Kyrkor och välgörenhetsorganisationer larmar om att det söker sig allt fler nödställda till dem. Var tredje ensamstående mamma i LO/Kommunal-yrken klarar inte matbudgeten.

I Finland har de marknadshyror, men där har man höga bostadsbidrag, så att alla ska ha chansen att bo hyggligt. Många länder stöder bygget av billiga bostäder.

Vi har målet så kallad jämviktsarbetslöshet, det är bra för företagen men inte för samhället som helhet. Det bygger på att vissa ska vara arbetslösa för att inte lönerna ska drivas upp.

Jag tycker att vi lever i ett ångestskapande samhälle. Sedan gör internetjättarna många ännu olyckligare på vissa sätt ( men inte alla). Vi träffas mindre t.ex.

Tack för faktatätt inlägg. Viktigt att höja perspektivet ibland.

Jag skrev ett käckt inlägg med tips på saker som höjer humöret. Jag tror att man behöver jobba med att öka bra saker och minska dåliga saker i livet. Detta för oss normaldeppiga.

På nästa nivå kan det hjälpa med självhjälpsböcker, yoga, meditation, promenader etc.

Men på den lägsta nivån pratar vi om depression, på riktigt. Det är en sjukdom och den behöver vårdas, med terapi och/eller medicin. Den som är sant deprimerad blir inte gladare av att äta glass, hen kommer inte ens iväg till affären för att köpa glass.

 Folk har blivit empati störda i detta land. Folk har skit problem i jämförelse med det du nämner 

Kan även tillägga psykisk ohälsa, folk som vill ha hjälp men bara för piller utskrivna.

Men visst, har man både jobb, vänner och familj så är det fruktansvärt ändå. Sådana här människor undviker jag. Just för att dom saknar insikt över hur bra dom faktiskt har det. 

Skäms för Sverige som land numera.  Mycket splittrat samhälle. Tur att det inte blivit krig..än.  Vi har inte ens hälften av den sammanhållningen som Ukraina har som exempel. Usch, säger jag.