Hatar detta

Du verkar ha det trassligt både när det gäller hur du tänker och känner, eftersom du tar på dig skulden för sådant som du egentligen inte tror är ditt fel.

Du skrev att han (din partner) mår dåligt, och att det känns som det är ditt fel. Men någonstans vet du ändå att det inte beror på dig.

Alltså, har du skuldkänslor utan någon riktig grund i verkligheten? Det är ju i så fall ett bekymmer. 

En annan svårighet du verkar ha är att hantera de kraftiga negativa känslor som dyker upp när mannen inte vill komma till dig, och drar till med att orsaken till det är att du har druckit (trots att du inte har gjort det).

Du klarar inte den ångesten utan att ta till "sprit, droger eller tabletter". Som på sikt gör att du mår sämre på olika sätt.

Så någon slags krishantering när det gäller ångest verkar du behöva. Att kunna andas sig igenom de hemska känslorna med andertaget som ankare. Alltså inte försöka få bort dem,  utan låta dem vara hemska, så att de kan lugna ner sig till slut. 
Man kan räkna "UT, IN, UT, IN och så vidare.

Sedan finns det tekniker som Tapping, Tai chi och yoga som kan lugna en upprörd kropp en del. Men det tar inte bort alla negativa känslor. Men allt blir lugnare

Tapping är väldigt enkelt. Instruktioner finns på nätet. Brukar användas i krigsområden när man snabbt  behöver nå många människor som mår dåligt och har ångest. 

Lite varm mjölk (ska helst vara fet mjölk) kan också lugna lite. Man kan krydda med lite kanel och kardemumma. Ta inte för mycket. För mycket kanel mår kroppen inte bra av. De kryddorna är också lugnande om man är steessad och orolig.

Egentligen kanske du behöver en samtalskontakt på vårdcentralen. Eller med en diakon i Svenska kyrkan (man behöver inte vara religiös). 
Ni verkar ju ha trasslat länge.

Men då är du ju i en väldigt destruktiv relation som bryter ner dig på olika sätt!

Problemet med de relationerna är att de har bra stunder också. Som gör att man inte gör slut, utan lever på hoppet att personen ska ändra sig så att det alltid blir bra. Men så blir det aldrig.

Man blir bunden till någon som inte är bra för en utan som bryter ner en. Så att man inte orkar bygga upp andra saker i livet och blir allt mer beroende av den personen, som inte är bra för en. Man får allt mindre kraft och energi.Trasiga nerver som skulle behöva lugn och ro för att läka.

Den enda vägen ut är att försöka skaffa andra stödjande kontakter utanför den giftiga relationen (som håller en fången och som bryter ner en). Det är bra att du har skrivit hit till Familjeliv för att få perspektiv på din situation.

Jag tror att en kontakt med en terapeut på vårdcentralen eller en diakon i Svenska kyrkan skulle kunna hjälpa dig. (Diakoner har också samtalsutbildning och du behöver inte vara religiös).

Om man är fasr i missbruk går det inte att förändra något annat. Tyvärr! Tänker på killen.

Sjukvården har tystnadsplikt. Om de bryter mot den blir de straffade. 

Även de av kyrkans folk som arbetar människovårdande har tystnadsplikt.

Kvinnojoursfolket vet vad sådant här handlar om och de säger verkligen inget!

O.K. så kan det vara. Antar att de bara kan hänvisa en person vidare till andra.

Det klart att det finns konstiga människor överallt. Även på Kvinnofridslinjen. Sedan kan ju människor med en viss politisk/religiös agenda medvetet söka sig dit som rådgivare. För att påverka andra i sin riktning.

Men nog borde en normal människa på Kvinnofridslinjen kunna hänvisa vidare.