Inlägg från: Anonym (Npf) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Npf)

    Klängig katt

    Jag trodde inte det skulle bli såhär, har aldrig haft problem med djur tidigare, men det här börjar bli för mycket för mig. Jag har autism och adhd, lika så mina barn.


    Vi skaffade katt för ca 2,5 år sen och jag var inte alls beredd på hur påfrestande det skulle bli för mig. Jag är uppvuxen med djur och det har aldrig varit ett problem. Jag ville ha en hyfsat självständig katt, typen som inte har problem med gos, men inte heller kräver det... så som tidigare katter i mitt liv varit... men istället fick jag världens största kelgris. Bokstavligen stor också. Han får alla andra katter jag sett att likna kattungar.


    Det låter kanske gulligt, men det kryper i kroppen på mig av att konstant ha någon på mig. Ignorerar jag honom, börjar han peta på mig och nafsas till jag ger honom det han vill ha. Han ska alltid ligga tätt intill och enda pausen jag får hemma är på badrummet... och då sitter han i regel och tjuter utanför...

    Jag vet inte riktigt vad jag vill med tråden, men finns det någon som känner igen sig? Hur lär man sig hantera det? Han är innekatt och ska absolut inte gå ut annat än i bur eller koppel.

  • Svar på tråden Klängig katt
  • Anonym (Npf)
    Lynx123 skrev 2026-03-13 13:03:33 följande:

    Låter som atr han känner sig väldigt ensam. Har han sällskap hela dagarna?


    Jag jobbar hemifrån, så han är i princip aldrig ensam.
  • Anonym (Npf)
    Anonym (Missan) skrev 2026-03-13 11:54:02 följande:

    Du skulle kunna testa om en annan katt kan ge honom lite mer social stimulans utan att det är du som behöver ge honom det. Risken är väl att du får två "snuggle bugs" som skiter i varandra, eller att de börjar bråka. 

    Annars hade jag faktiskt funderat på omplacering... Det känns ju inte rättvist mot någon att du ska leva med den stressen och att katten i förlängningen känner sig oönskad. 

    I fortsättningen rekommenderar jag att du köper vuxna omplaceringar, då vet man oftast vad man får! 

    Själv har jag tre katter och hade älskat en katt som du beskriver, har en som gillar att gosa med mig, en som föredrar min sambo och en som skiter i vilket och lever i sin egen lilla värld. 


    Han var ett år när han kom till oss och beskrevs så som jag hoppades att han skulle vara.

    Oönskad har jag svårt att tro att han känner sig. Han får väldigt mycket uppmärksamhet, och ännu mer veckorna barnen är här. Det är mitt mående som blir påverkat. Har funderat på att skaffa en kompis till honom, men ja... tänker lite att man vet vad man har, men inte vad man får...
  • Anonym (Npf)
    Anonym (sluta ha innekatt) skrev 2026-03-14 07:32:58 följande:

    Du bör omplacera katten, det låter inte som att ni har en ömsesidig relation. Förslagsvis till nån som kan erbjuda den utevistelse. Många katter behöver det för att kunna må bra.

    Det är olyckligt att så många skaffar så kallad "innekatt" för att sedan uppleva beteendeproblem som resultat. Katt är inte ett djur som generellt sett trivs med att bara vara inne. Det borde vara olagligt att hålla katter på det sättet.


    Vad är det för beteendeproblem du pratar om?

    Vet du hur mycket problem katter skapar för omgivningen när de får gå ute utan tillsyn? Allt från att bajsa i sandlådor till att döda fåglar etc?

    Jag har heller inte sagt att han aldrig får komma ut. Vi har provat koppel några gånger, men han vill bara in.
  • Anonym (Npf)
    Anonym (Missan) skrev 2026-03-13 15:13:00 följande:
    Då får du ta det som ett kvitto på att han känner sig mer trygg hos dig än där han var innan. Bravo! (Fast jobbigt för dig, förstås.)

    Du kan ju testa att vi någon omplaceringsorganisation vara jourhem till en annan katt för att se hur det funkar. Funkar det inte så adopteras ju katten ut till en ny familj, men om kemin stämmer och resultatet blir som önskat så kan du adoptera den själv.
    Här kräver de att man har innätad balkong för att bli godkänd tyvärr, oavsett om man använder den eller inte.
  • Anonym (Npf)
    Anonym (sluta ha innekatt) skrev 2026-03-15 13:34:17 följande:
    Du upplever ju att det finns ett problem med hans beteende? Sen verkar det inte i detta fallet vara katten det är fel på utan snarare att du stör dig på något som är normalt givet omständigheterna.

    Din katt är inomhus 24/7. Han verkar behöva mer stimulans än du ger honom. Då söker han (oönskat) din uppmärksamhet.

    Detta är ett alldeles för vanligt mönster hos innekatter och innekattsägare och löses nästan alltid med att ge katten möjlighet till stimulans naturligt ute där den kan smyga, speja, jaga och utforska.

    Att gå ut i koppel är inte att jämföra med fri utevistelse. Koppel funkar för vissa men många katter tycker att det är obehagligt med något som sitter åt runt kroppen som tex en sele. Katter i sele går ibland märkligt, längs husväggar, låg frigång, låg svansföring osv. Det tolkar då ägaren som att den inte vill vara ute. Fast egentligen är det mer en reaktion på att den inte gillar selen och inte har fått en chans att vänja sig vid att vara ute för att den inte fått vara det så mycket eller från ung ålder.

    Om du stör dig på katten och hans beteenden och inte vill försöka förstå honom bättre så tycker jag att du ska omplacera till nån som har den ambitionen istället.
    Herregud vad du har många förutfattade meningar.
  • Anonym (Npf)

    Om du vill ha en vettig dialog kan du börja med att fråga hur han aktiveras etc, istället för att utgå ifrån att jag inte vet hur man tar hand om en katt.


    Han får massa uppmärksamhet och han har massa aktiveringsleksaker. Klättergrejer, pussel, laserpekare osv. Han är lika klängig vad man än gör.

Svar på tråden Klängig katt