Jag har varit singel i flera år nu och mår faktiskt bra av det. Jag har lugn och harmoni i tillvaron.
Jag lever mitt liv som jag vill ha det. Jag träffar mina vänner, går på föreläsningar och konserter ensam eller med vänner och jag reser ensam.
Jag gör allt det som jag hade velat göra med en partner på egen hand och ibland är det till och med bättre. Jag slipper någon som gnäller, har åsikter om allt och spelar spel.
När jag reser kan jag vara helt närvarande och bara njuta.
Jag har fortfarande några drömmar jag vill förverkliga, bland annat ett litet torp.
Så här i efterhand förstår jag inte hur jag kunde bry mig om män som komplicerade min tillvaro och tog mer energi än de gav.
Det har tagit tid och mycket reflektion men numera har jag min trygghet i mig själv och söker den inte i någon annan.
Träffar jag någon så kanske jag är beredd att försöka men gör jag inte det så är livet fint ändå.