Anonym (89:an) skrev 2026-03-16 11:57:25 följande:
IVF
Hej,
Har precis gjort min första IVF.
VI har ett gemensamt barn (blev gravid samma månad som vi skulle påbörja IVF då) som nu är 4 år.
Har försökt få till syskon sedan 3 år, ett missfall för 2 år sedan. Nu har vi gjort ny utredning och det är viss nedsatt på min mans sida. Men för IVF skulle vi vara ett "enkelt" case.
Har nu genomgått en IVF där jag fick ut 7 bra ägg och 3 befruktades. Kliniken ville då vänta in att de skulle bli blasocyster, men inget klarade sig :(.
Jag känner mig så snuvad på konfekten 50 tkr och inte ens en insättning. Är de normalt?! Känner mig helt tom. Är de ens värt att försöka eller ska man bara släppa denna besatthet? Jag har ju världens finaste redan...
Vad tråkigt att höra. Du bestämmer såklart själv om du vill försöka igen eller om du känner att du inte orkar. IVF är trots allt en ganska invasiv metod som inte bara är en påfrästning för kroppen utan även psyket. Jag vet dock att det för många kan bli just detta utfall då kliniken inte riktigt vetat hur kroppen svarar på hormonerna. Förmodligen behöver de öka dosen vid nästa tillfälle eller byta till andra hormoner.
Gör du IVF privat eller finansieras det av regionen? Jag tänker spontant att det kanske är lättare om du gör det genom regionen då du/ni inte får samma stress över de stora ekonomiska utgifterna.
Styrkekramar och hoppas det löser sig i vilket beslut du än fattar
