Kluven i min makes situation

Jag spånar lite här. Att ha ett barn med så stor funktionsnedsättning är en sorg i sig. När man inte lever med det barnet hela tiden är det nog lätt att enbart se de negativa sidorna av livet för barnet. Man ser inte de fina stunderna. Att träffa barnet så lite gör också att man aldrig lär  känna barnet. Han verkar dessutom ha lämnat frun och barnet när barnet var litet och då har han slet dåligt sammet för det också. Att han lämnade sin fru i en omöjlig livssituation.

Samtidigt, 10 timmars flygresa är ju omöjligt att göra varannan helg om ens det skulle räcka för att lära känna barnet. 

Din man kommer inte att glömma sitt barn bara för att du försöker få honom att förtränga att han har barnet. Om inte annat så betalar han väl något underhåll för det? Och beroende på var i världen barnet bor, måste han se till att barnet kommer få en ok tillvaro även som vuxen sen. 

Så att  sluta träffa barnet och låtsas som att det inte finns är en dålig idé tror jag. Det kommer leda till tystnad mellan er eftersom han kommer grubbla själv  Utan att kunna dela med dig istället. Var istället tacksam över att han är öppen mot dig och stötta honom i de svåra känslorna. Förstå att det är en livssorg som aldrig kan gå över för honom. Stötta honom i att göra vad han kan för barnet istället. 

Fd frun kommer då på köpet tyvärr och där är det väl bara att hoppas att han håller en väldigt neutral ton mot henne så att hon så småningom kan gå vidare. Även i den delen av situationen är det bra om du kan stötta  så att ni kan fortsätta vara öppna om läget. Sen om jag läser tidslinjen rätt så blev frun lämnad när barnet var bebis och det måste ha varit ett trauma för henne. Hon har nog inga möjligheter att ha en fritid och hitta någon ny man med det barnet? Så om du tänker dig in i hennes situation och har lite förståelse för henne kanske det är lättare att acceptera att hon har svårt att gå vidare. 

Så barnet är alltså ca 4 år gammalt? Såklart kan barnet inte känna igen sin pappa om han bara har träffat honom en handfull gånger. Inte ens en vanlig fyraåring skulle känna sig bekväm med pappa om man bara har träffats typ 5 gånger i livet. 

Jag tycker absolut inte att du ska uppmuntra din man att sluta träffa barnet. Tänk om det var ditt eget barn. Inte heller ska han sluta stötta sin exfru med barnet. Tvärtom. Hon står helt ensam med ett enormt ansvar som hon aldrig har bett om. Igen, tänk om det var din man som hade fått ta hand om barnet helt själv istället. Tycker du då att det vore rätt att hans exfru bara skulle klippa kontakten och sluta bry sig?

Det är inte okej.

Jag tänker att både din man och hans ex har upplevt ett stort trauma i att få ett såpass handikappat barn med stora utmaningar. Det kan mycket väl hända att hans exfru inte har kunnat gå vidare emotionellt från äktenskapet pga att hon har haft fullt upp med att lägga all sin energi på ett gravt handikappat barn som hon har 24/7. Lite medkänsla kanske man behöver ha här och förstå att hon ser hela barnets mående dygnet runt och inte ens hinner reflektera över sitt eget mående.

Jag förstår att situationen är jobbig för dig, men när man gifter sig med någon som har varit gift förut så får man ta det bagaget med sig in i äktenskapet.  

Oavsett hur ni gör så kommer hela situatipnen att påverka hela ert liv och det måste du acceptera. Du visste om hans historia när ni bildade familj och det går inte att ignorera den.

Jag utgår från att din man gör allt han kan för att underlätta för exet att ta hand om barnet. Tex betalar mer än minimum. Hur funkar vardagen för dem?

På vilket sätt kan inte exet gå vidare? 

Varför skulle han betala mer än han måste?
Han har en ny, närvarande,  familj att tänka på.

Sen kan jag tycka att det var väldigt raskt marscherar att hinna skilja sig, träffa en ny, gifta sig och skaffa ännu ett barn på ynka fyra år.

Hur gammalt är barnet? Hur gammalt var det när de skilde sig?

Hur mycket man betalar beror väl på inkomsten?

Vem säger att han bara har möjlighet att betala minimum? 

Han får väl betala det han ska betala, varken mer eller mindre. 

Till exempel för att kompensera för att han är i princip helt frånvarande i sitt barns liv och inte ger mamman nåt som helst rimlig avlastning i föräldraskapet? Då kan han ju i alla fall betala lite mer. 

Tja, det var det jag sa...

Det beror på att mamman flyttade från Sverige och det är faktiskt inte ts mans fel att han blir frånvarande.
Han har inte möjlighet att avlasta 10 timmar flygresa bort.

Nej, han ska inte behöva betala mer. Det är nog att han betalar det som fastställs.
Han har en ny familj och ts bör vara med och bestämma över deras ekonomi. 
Jag hade då iaf inte varit intresserad av att delförsörja exet med barn då de självmant valt att lämna landet.

Jag tror att det är viktigt att din man fortsätter att ha kontakt med sitt första barn. Jag tror att han annars kommer få ännu mer skuldkänslor och kanske bli deprimerad. Förstår att situationen är svår och säkert ännu svårare för honom som är den som inte kan ha en regelbunden relation till sitt barn. Har han sökt samtalsstöd? Via en terapeut kan han få verktyg att arbeta med sina känslor runt allt det här.

Exfrun kanske kommer att acceptera och gå vidare sinom tid. Tänk på att hon säkert också gått igenom en väldigt uppslitande separation där hon flyttat till nytt land, fått ett barn med svåra funktionsnedsättningar och sedan träffar exet en ny han stadgar sig med väldigt fort efteråt och hon flyttar hem ensam med barnet för att hon antagligen behöver ett nätverk i form av sin familj i allt detta. Enligt dig har hon fortfarande känslor för honom också. Allt detta tar tid att bearbeta och ta sig igenom för henne, det behöver man nog ha överseende med. Han får vara vänlig, visa att han vill ha kontakt med barnet men också tydlig med att han inte är intresserad av att ha någon mer kärleksrelation med henne. 

Mamman flyttade för att få stöd från sin familj, TS man verkar inte ens vilja bo nära sonen för att han ogillar mamman till barnet. Nya fruns problem skulle jag skita blankt i om jag var mamman till barnet. 

Du undrar om du är elak. Du vill att ett barn med stora svårigheter helt ska förlora kontakten med sin pappa för att det "river upp sår" hos din man. En vuxen man. Jag skulle säga ja, det är du. Om det varit en Disney-film hade du varit den elaka styvmodern. 

Det river upp sår hos mannen som stör TS. Japp, hon verkar inte vara nån mysig person direkt. 

Det kanske han hade velat men inte fasen flyttar man till ett land på andra sidan jordklotet för heller.
Utöver det har han även en familj här som han dessutom lever med nu.

Eller tycker du att både ts och barnen ska dras med till vilket land det nu är?

Angående exet och hennes känslor kring ts är det inte av någon som helst betydelse.

Ts har lämnat så jag ser ingen mening med att fortsätta att skriva här. Såg det nu när jag skulle läsa allt hon skrivit.

Var ser du det? TS har bara skrivit ett inlägg, så vitt jag kan se.

Ja?
Jag skrev ju att ts lämnat.

Det vet vi ju inte än. Mycket möjligt att hon kommer tillbaka.

Sant, vi får väl se.