Efter tre (3) aborter med två olika kvinnor bestämde jag mig för att det fick räcka. Nya kvinnan och jag hade två barn var, det räckte. Vi var runt 40 och jag ville gå vidare i livet, utan bebisar. Samma ville hon.
När snitten hade läkt märkte jag inget negativt de följande 30 åren. Bara skönt att slippa preventivmedel och aborter.
Efter tre (3) aborter med två olika kvinnor bestämde jag mig för att det fick räcka. Nya kvinnan och jag hade två barn var, det räckte. Vi var runt 40 och jag ville gå vidare i livet, utan bebisar. Samma ville hon.
När snitten hade läkt märkte jag inget negativt de följande 30 åren. Bara skönt att slippa preventivmedel och aborter.
Ingen egen erfarenhet, men har hört från väninnor att det blir lite som för haremsdamerna som hade relationer med eunucker i Sultanens harem. Ett nära förhållande, men eftersom det inte kan bli barn så är det lite "off", inte lika djupt och viktigt, det fattas något, han är inte längre lika manlig. (Ja jag vet att det är skillnad på kastrering och sterilisering, men nu beskriver jag bara vad mina väninnor har beskrivit.)
Kanske sitter det där med fortplantningen djupt i själen på oss... så att något försvinner när vi vet att det inte går längre. Sex är inte längre lika viktigt och spännande, inget livsavgörande och ödesmättat kan ju hända mer.