• Anonym (Nedstämd)

    Saknad & skuldkänslor

    Hej, 

    Jag har hela tiden vetat att jag gjort rätt som gjorde slut med mitt ex. Det var väldigt tufft och det förekom psykiskt våld etc i relationen. Han tog dock uppbrottet förvånansvärt bra, blev snällare och snällare. Direkt efter att vi flyttat ifrån varandra hade vi lite kontakt, men nu har det blivit mer och mer. Och jag saknar honom, jag ser allt det där fina i honom igen, allt det som försvann mer och mer under relationen är väldigt tydligt nu. 

    Jag kan heller inte släppa skuldkänslorna jag känt/känner för att lämna honom. Jag vet att han verkligen uppskattade mig och vår relation, att han hade svårt att känna sig älskad och många relationer bakom sig som inte fungerat. Jag kan inte släppa tanken och känslan att han liksom är mitt "ansvar", jag vill ju att han ska må bra och jag kan få honom att må bra. Det är så svårt att stå vid sidan och se någon som hade kunna leva ett helt annrolunda liv, men inte förmår ändra sig. 

    Jag är rädd att han inte kommer få det liv han vill ha, eller iallfall sa att han ville ha (men kanske inte direkt jobbade för att få). 

    Det känns som att jag sitter fast, jag kan inte vara med honom, men inte heller släppa honom. Jag är också ganska ensam just nu och det blir lätt att falla tillbaka in i vanan att ringa honom etc...

  • Svar på tråden Saknad & skuldkänslor
  • Fjäril kär

    Jag hoppas du är medveten om traumabond och stt du fortfarande sitter i en dysfunktionell relation med honom som i många fall kan kallas eftervåld...  

  • Anonym (Nedstämd)
    Fjäril kär skrev 2026-03-29 11:07:34 följande:

    Jag hoppas du är medveten om traumabond och stt du fortfarande sitter i en dysfunktionell relation med honom som i många fall kan kallas eftervåld...  


    Det tror jag faktiskt inte, jag har nog absolut en känslomässig anknytning fortfarande som är svårt att bryta. Men det är absolut inget våldsamt, inte ens i närheten! Han är bara snäll och respekterar mig. 
  • Lynx123

    Det här är ganska vanligt - bäde efter hälsosamma och sjuka relatilner. Eftersom du utsattes för psykologiskt våld är du dock extra sårbar. Han har sett att du stannat trots all skit du tagit (jag förmodar att du menade från honom) och nu kan han love bomba dig och känna att du kommer ge efter. Det ska du naturligtvis inte göra. Om han isolerade dig från dina vänner oxh familj är det  dags att återknyta de banden - det kommer att hjäkpa dig enormt.

  • Anonym ((Ex-frun))

    Men du skriver att "det förekom psykiskt våld", var det du eller exet som var förövare av detta psykiska våld? Jag misstänker att det var ditt ex, och då är det bra att relationen är slut. (Även om det var du som var förövaren är det bra att relationen är slut, för den delen.)

    Det du skriver handlar nästan bara om honom, om hans känslor, hans livsmöjligheter. Men du, då? Hade han varit lika mån om ditt välmående och dina känslor hade han inte behandlat dig illa, för det har han gjort, annars hade du inte känt att du behövde göra slut. Att du tycker det är jobbigt beror på att du är en schysst och empatisk människa. Det är förmodligen inte han, då hade han haft en lycklig, harmonisk och välfungerande kärleksrelation nu, och det har han inte. Eftersom han inte förmår det, som du skriver.

    Reality-check-fråga:
    Ska du ägna ditt enda liv på jorden åt att vara ihop med en snubbe för att du tycker synd om honom?

  • Anonym (Nedstämd)
    Anonym ((Ex-frun)) skrev 2026-03-29 11:40:02 följande:

    Men du skriver att "det förekom psykiskt våld", var det du eller exet som var förövare av detta psykiska våld? Jag misstänker att det var ditt ex, och då är det bra att relationen är slut. (Även om det var du som var förövaren är det bra att relationen är slut, för den delen.)

    Det du skriver handlar nästan bara om honom, om hans känslor, hans livsmöjligheter. Men du, då? Hade han varit lika mån om ditt välmående och dina känslor hade han inte behandlat dig illa, för det har han gjort, annars hade du inte känt att du behövde göra slut. Att du tycker det är jobbigt beror på att du är en schysst och empatisk människa. Det är förmodligen inte han, då hade han haft en lycklig, harmonisk och välfungerande kärleksrelation nu, och det har han inte. Eftersom han inte förmår det, som du skriver.

    Reality-check-fråga:
    Ska du ägna ditt enda liv på jorden åt att vara ihop med en snubbe för att du tycker synd om honom?


    Jo, det var han. Men eftersom allt är så bra nu när vi ses så kan jag inte låta bli att tänka att allt var mitt fel. Att han hade kunnat agera annorlunda, men att jag pressade honom eller något. 

    Jag ville inte att han ska vara ensam bara, det gör så ont att tänka på det. 
    Och han har ju jättemånga jättefina sidor också. Vilket gör att jag kan må väldigt bra av att umgås med honom. Vi kommer inte bli något igen, men jag kan inte släppa all skuld och sorgen över att det känns som att jag "lurat" honom, krossat hans drömmar och förstört allt. Jag känner mig så elak bara, jag vill bara att han ska må bra.
  • Lynx123
    Anonym (Nedstämd) skrev 2026-03-29 19:15:46 följande:
    Jo, det var han. Men eftersom allt är så bra nu när vi ses så kan jag inte låta bli att tänka att allt var mitt fel. Att han hade kunnat agera annorlunda, men att jag pressade honom eller något. 

    Jag ville inte att han ska vara ensam bara, det gör så ont att tänka på det. 
    Och han har ju jättemånga jättefina sidor också. Vilket gör att jag kan må väldigt bra av att umgås med honom. Vi kommer inte bli något igen, men jag kan inte släppa all skuld och sorgen över att det känns som att jag "lurat" honom, krossat hans drömmar och förstört allt. Jag känner mig så elak bara, jag vill bara att han ska må bra.
    Det här är så klassiskt som det bara kan bli. Kvinnor som blivit misshandlade på det ena eller det andra viset "lär" sig att tro att det är deras fel, att de provocerat fram det, att de förtjänar det. De "lär" sig också att sätta partnern i det första rummet.

    Du är INTE ansvarig för honom!

    Nu tar du och ringer dina vänner och lever resten av ditt liv i glädje, respekt och frihet. Låt aldrig mer en snubbe behandla dig illa!
  • Anonym (Valet är ditt)

    Ja, du...

    I slutändan handlar det väl om du är en person som har förmågan att se det fina hos andra människor, som inser att ingen är perfekt, som tror på människor, som kan förlåta

    Eller 

    Om du är en person som ser det negativa i andra människor, som vill leta fel, som vill dömma andra, som tror att läsare av din TS- text har bättre omdöme än vad du som levt med honom har. 

  • Anonym ((Ex-frun))
    Anonym (Nedstämd) skrev 2026-03-29 19:15:46 följande:
    Jo, det var han. Men eftersom allt är så bra nu när vi ses så kan jag inte låta bli att tänka att allt var mitt fel. Att han hade kunnat agera annorlunda, men att jag pressade honom eller något. 

    Jag ville inte att han ska vara ensam bara, det gör så ont att tänka på det. 
    Och han har ju jättemånga jättefina sidor också. Vilket gör att jag kan må väldigt bra av att umgås med honom. Vi kommer inte bli något igen, men jag kan inte släppa all skuld och sorgen över att det känns som att jag "lurat" honom, krossat hans drömmar och förstört allt. Jag känner mig så elak bara, jag vill bara att han ska må bra.
    Jag tror du får tala dig själv tillrätta när de här tankarna kommer. Du gjorde slut med honom för att han behandlade dig illa. Det berodde inte på dig, det berodde på honom. Du skriver att han haft problem i tidigare kärleksrelationer, med andra partners än dig. Då beror alltså hans problem på honom själv.
    Ja, det är synd att han får vara ensam, men hade han valt att behandla dig bra, hade du stannat i relationen. Han har krossat sina drömmar själv, han har förstört allt. Han har fått dig att må dåligt, så du behöver inte känna ansvar för hur han mår.

    Han har planterat skuldkänslorna djupt i ditt hjärta. Ryck upp dem med rötterna! Sedan vårdar du ditt hjärta, läker det, och så småningom träffar du någon som vill plantera sin kärlek i ditt hjärta istället. 
  • Anonym ((Ex-frun))
    Anonym (Valet är ditt) skrev 2026-03-29 22:16:10 följande:

    Ja, du...

    I slutändan handlar det väl om du är en person som har förmågan att se det fina hos andra människor, som inser att ingen är perfekt, som tror på människor, som kan förlåta

    Eller 

    Om du är en person som ser det negativa i andra människor, som vill leta fel, som vill döma andra, som tror att läsare av din TS- text har bättre omdöme än vad du som levt med honom har. 


    Att förlåta en människa som gjort dig illa, är en god handling, och frigör dig från hat och bitterhet.
    Att tillåta samma människa att göra dig illa igen, är ingen god handling, det är självskadebeteende.
  • Jemp
    Anonym (Nedstämd) skrev 2026-03-29 11:23:24 följande:
    Det tror jag faktiskt inte, jag har nog absolut en känslomässig anknytning fortfarande som är svårt att bryta. Men det är absolut inget våldsamt, inte ens i närheten! Han är bara snäll och respekterar mig. 
    Eller hindrar dig från att gå vidare
Svar på tråden Saknad & skuldkänslor