Tassar in är med.
Denna gång tänker jag att jag beskriver min historia en aning. Jag har varit med i några få trådar men det har inte alltid slutat bra.
Jag har 2 underbara pojkar (snart tonåringar) värda livet själv. Det absolut bästa jag vet är att vara mamma till dem. Så träffade jag min underbara, fantastiska man för ca 7.5år sedan. När Pojkarna började se honom som sin riktiga pappa blev det väldigt tydligt att vi ville utöka familjen.
2021 gjorde vi vårt första försök, men fick missfall i v 11. Iom karriärer och lite trauma som behövde få lägga sig försökte vi inte igen förens sedan 2024. Det resulterade tragiskt nog i ett sent missfall efter nästan halva graviditeten, till följd av en infektion. Vi pratade med vården och ville få en vårdplan, men vården svek oss och sa att man måste ha fått två sena missfall för att få stöd. Så vi försökte rätt snabbt igen i tron om att det skulle bli bra, men fick dessvärre sent missfall igen i mitten på graviditeten, 2025. Vården gav oss då en vårdplan från vecka 12. Så vi försökte igen, men fick missfall i v 10, 2025. Sedan fick jag ett kemiskt i oktober. Nu har vi äntligen fått stöd från stunden vi får ett pluss på stickan.
Vi har genomgått undersökningar för habituella aborter (återkommande missfall), men allt ser väldigt bra ut. För vården är vi ett stort mysterium bara. Så efter min förra mens spolades min livmoder, sedan gav vi det ett halvdant försök denna månad som inte gav frukt. Men nu står vi här och tänker ge det ett riktigt försök igen efter min kommande mens. 🌈🌸 Jag håller verkligen alla tummar och tår för oss som försöker denna månad. 💕