Ett avslut som gör ont

Det är väl klart att ett uppbrott gör ont. Det är ju en  relation som tagit slut., ett vi som inte längre finns ,  det är vardag som förändrats. Förhoppningar och drömmar har krossats. Framtidsplaner är kraschade .
. klart man är ledsen och besviken  - det SKA man vara. 

Det går över ja men det måste få ta sin tid.  Hur lång tid kan man inte säga , man ska inte fly ifrån sina känslor . Tillåt dig att vara ledsen, sörja, gråta och känna dig besviken. Det kommer lätta med tiden. 

Fortsätt med ditt nya liv så hjälper det till att sorgen inte blir för tung. Träffa vänner och familj,  jobba, gör saker, planera din nya vardag , det lindrar sorgen.  Låt det få ta sin tid. 

En dag är du ute på andra sidan igen. 

Hej,

Känner igen mig lite i din situation. Eller, det var min partner som gjorde slut. I lördags. 
Hon var min livs kärlek och nu vet jag inte hur jag ska få dagarna av mig. Varje timme känns som en evighet...

Jag blev lämnad, det var 25 år sen, men gör fortfarande ont att tänka på. At bli så fundamentalt avvisad efter två barn och 20 år. 

Men sen träffade jag min nuvarande som jag levt lycklig med i 30 år. Det kan bli bättre, jag lovar.

Ett alternativ är att han vaknar upp och inser att han håller på att förlora det som i ett livsperspektiv är det viktigaste och vackraste: Du.

Att man drivit ett företag och lyckats bra med det är ingenting som man värdesätter så mycket när man är 75 år, jämfört med lyckliga relationer med sin nära och barn.

Jag beklagar verkligen.. hade du något på känn? Eller kom det som ett bombnedslag? Jag och min sambo har haft det väldigt turbolent senaste halvåret. många bråk om hur prioriteringarna måste ses över. Jag kände mig aldrig mött kärleksmässigt. Utan fick egentligen bara veta att saker skulle bli bättre?.sen.

när sen var får vi ju aldrig veta men jag har hört sen, sedan starten av vårat förhållande. Jag går också sönder när vi pratar kring det praktiska och jag hör hur dåligt han mår. Inte för att det är mitt problem nu men det finns mycket kärlek kvar endå trots att det inte längre är vi två. Jag önskar bara att han förstod hur det här skulle sluta om han inte började omvärdera. Samtidigt så är ju det här vem han är och det kanske är inte är rättvist att jag kräver att han ska göra den förändringen bara för att jag tycker det.

vi har haft mycket bråk kring just prioriteringa, där jag vill gräva djupare och han vill bara gräva framåt. han har så många fina sidor men just den här sämre sidan tog över tillslut. 

Tack. Lite på känn hade jag kanske, men ändå inte. Allt har verkat så bra och enligt mig passar vi verkligen bra tillsammans. Vi har ju dock inte varit länge tillsammans, under 1år. Jag tror hon är påväg tillbaka till sitt ex som hon har barn med. Känner att jag är bra för henne, men att hon inte vågade tro på det fullt ut och istället går tillbaka till det trygga.

Vi har inte så mycket praktiskt att reda upp iom att vi inte bott ihop, bara setts mer eller mindre dagligen. 
Men jag har väldiga problem med att bara få dagarna av mig just nu. Känns som ett mörker jag famlar i utan att ha nån riktigt kontakt yta. 

Förstår dig att är jobbigt att se hur han mår, även om det inte är direkt ditt problem mera. Men man bryr ju sig. Är ju inte så att känslorna kallnar direkt.

Nu är säkert risken/chansen stor att han ändrar sig till alla dom saker du önskat, och det kommer att ge dig mera tvivel. Då du ser att han ändrar sig, men du inte vet om det är en bestående förändring eller endast temporär för att få dig tillbaka. 

Du blev lämnad av din förre för 25 år sedan och har levt lycklig med din nuvarande i 30 år? Hur går det ihop?

Det är väl inget märkligt med det! Hon träffade sitt ex när hon var 20, höll ihop med honom tills hon var 45, träffade då sin nuvarande och är nu 75. Om det börjar kännas tråkigt hinner hon med en till fram till 105. Folk blir gamla idag, vet du!

Om hon blev lämnad för 25 år sedan så var hon 50 när hon blev lämnad. Då är det svårt att ha varit tillsammans med nuvarande i 30 år, såvida hon inte körde dubbelt i 5 år.

Det kan hon ha gjort, kört dubbelt, så kallad testkörning är inte så ovanligt om man ska tro FL, eller också har hon uppnått 80, en ansenlig ålder. Skämt åsido, medellivslängden för kvinnor i dag i Sverige är 87, något lägre för män. Om män lever ensamma kan de förkorta sina liv, depression, dålig mathållning och i vissa fall ökat alkoholbruk. Det finns säkert exempel på motsatsen, män som sköter sig och har sociala nätverk och därmed blir långlivade. Gener spelar förstås en stor roll för livslängden.

Men alltså, det är ju inte ålder som är tankevurpan i det Kim skriver, utan att han blev lämnad för 25 år sen, sen träffade sin nuvarande, och nu har levt med den nuvarande i 30 år.  Han blev alltså lämnad 2001, och träffade sen - alltså 2001 eller senare - sin nuvarande. Alltså kan de inte ha levt tillsammans i 30 år. See?

Ha ha, du har alldeles rätt. Matematik var inte mitt bästa ämne.

Jag blev lämnad 1995, skilsmässan bekräftades formellt av tingsrätten 1996, och samma år träffade jag min nuvarande.

Samtidigt träffade mitt ex en ny man, och de lever också ihop ännu, och verkar ha det bra. Jag umgås lite grann med båda.

Win win.

Men just när allt rasar så är det svårt att tänka optimistiska tankar. Man är så upptagen av det man förlorar och vet inte vad det är man kommer att vinna.

Jag får väl förtydliga att mitt inlägg inte på något sätt var menat som kritik mot dig - det var bara svar på det XXX och Goneril skrev 😊

Härligt att höra att allt löste sig till det bästa i ditt fall! 😊 Man kan ju hoppas att det blir likadant för ts.